Bye Motril – Hello Lagos

Det blev inte så mycket segling när vi lämnade Motril, vinden lyste med sin frånvaro och vi fick leka motorbåt.

Liiiiite sugna var vi att komma vidare västerut! Vi ankrade vid en strand mellan Benalmadena och Torremolinos, normalt en ganska stökig plats… dvs vågigt och sjöhävning, men vi fick en lugn natt iaf med avseende på sjön. Ni kanske tänkte på annat stökigt i Torremolinos? Jomenvisst det fick vi uppleva trots några hundra meter från stranden så hördes nattklubbsdunket väl ut till vår båt, vid 01.00 tystnade det 🙂

Söndagen bjöd på färd till La Duquesa som ligger strax väster om Estepona där en våldsam brand löpte amok i bergen ovanför. Vi seglade förbi Cala de Mijas där John och hans kompisar bott under sin vistelse, de var nu på flygplatsen för vidare färd till Sverige. På Antonios, Playa Miraflores (oxå Cala de Mijas), satt Catarina och Lennart, vår dotter Hannas bästis Josefins föräldrar, och vinkade till oss. Lustigt hur liten världen är ibland 🙂

Det var mysigt att segla förbi sträckan Marbella – San Pedro de Alcantara, häftigt att skåda omgivningar vi känner så väl ur ett annat perspektiv. På samma gång var det ledsamt med tanke på den våldsamma branden och det faktum att den sannolikt var anlagd 😦 I skrivande stund är branden under kontroll och området har fått en del regn.

La Duquesa blev en mycket trevlig bekantskap. Mysig liten by med golfbana på kort promenad från marinan för att inte glömma ett stort antal toppbanor inom 10 min med bil. Vad sägs om Sotogrande, Valderrama och Finca Cortesin? Den sistnämnda avser vi spela nästa sommar för att sedan återvända i september 2023 och följa Solheim Cup på plats ❤

Ingen rast, ingen ro… vi ville vidare västerut så redan nästa dag (måndag) tog vi oss till Gibraltar. Det är svårt att återge hur mäktigt det känns att närma sig klippan med stort K.

En favoritutsikt från La Zagaletas Old course är 11:ans utslag en klar dag, inget slår den utsikten, för oss iaf! Det blir en annan sorts häftigt att segla in mot Gibraltar, den grandiosa klippan och sedan alla stora fartyg man måste kryssa mellan och hålla under uppsikt. Lustigt nog så började det regna när vi fick meddelandet ”Välkommen till Gibraltar” på mobilen, typiskt brittiskt väder 🙂 Det är hart när omöjligt att få plats i någon av de brittiska marinorna så spanska Alcadeisa blir alla, icke-britters, val. På kvällen tog vi dock en promenad över gränsen och åt middag i stan’, endast pass-kontroll (med mask för ansiktet…) vi behövde inte visa covid-pass eller negativt covidtest, inte fylla i passenger locator form osv osv som vi hade behövt om vi besökt Storbritannien.

Nästa etapp blev att ta oss igenom Gibraltarsundet och sedan upp längs kusten mot Barbate och Cadiz där de allra flesta späckhuggarattackerna mot båtar skett det senaste året, hur det gick för oss …? Spoileralert redan ute på Facebook, vi klarade oss, se separat inlägg om Orcas om någon dag eller så.

Vi gav oss av från ett regntungt Gibraltar men det hela lättades upp av hundratals delfiner som lekte/åt frukost i bukten. Lite svårflörtade var de men vi fick närkontakt en liiiiiten stund.

Färden mellan Gibraltar och Tarifa är en utmaning, man vill ha både vinden i ryggen och strömmen med sig, dvs när man går från Gibraltar västerut så gör man det när vattnet står som högst och skall ut mot Atlanten. Vi tajmade enligt alla konstens regler, trodde vi iaf… men tji fick vi. Det är lite av ett mysterium tidvatten och strömmar runt Tarifa, så här i efterhand har vi förstått att vi bort lämna Gibraltar ca 4 timmar efter högvatten, då hade vattnet på väg ut hunnit ”ta fart” och orkat trycka undan Atlanten som trycker på i sundet. Nåväl, vi hade iaf vinden i ryggen :), fart genom vattnet var 8 knop och fart över grund endast ca 4 knop, vi hade alltså 4 knops motström.

Vi rundade upp efter Tarifa, höll oss nära kusten och anlände Barbate, hamnen som gud glömt, tidig em. En riktigt nedgången och ödslig marina en bra bit från staden, överbefolkad av katter och ingen Wi-Fi … Barbate har iof sig ”levt upp” lite det senaste året då många båtar måst bogseras in hit efter att deras båtar tufsats till av späckhuggare. Vi skulle ju vidare redan nästa dag så vi stannade i marinan och tog det lugnt.

Nästa morgon siktade vi mot Cadiz, vi kunde segla en bit men sedan dog vinden ut, ibland känns det som om vi är ombord på en motorbåt 🙂 men då vi vill ta oss bort från detta olycksdrabbade område tuffade vi på. Även Cadiz marina ligger långt ifrån staden och då vi redan spenderat några dagar 2020 i Cadiz så valde vi denna kväll att stanna på båten i marinan även här i avsaknad av Wi-Fi … Det är lustigt hur dålig Wi-Fi service de flesta marinor har, vi klarar oss hyfsat då vi har 100GB/mån (Telenor) att dela på per månad, böcker, poddar och radio lyssnar/laddar vi ned via 4G men streama serier eller film gör vi inte då tar data snabbt slut.

Sista etappen på vår resa väster ut blev Cadiz – Lagos. När vi lämnade så blåste det 3 m/s vi hissade på och gled fram i makliga 3 knop i några timmar men då prognosen visade att vi skulle få motvind (NV) från Faro så såg vi det lika gott att slå på motorn och tuffa på. När vi låg i jämnhöjd med Faro så började det blåsa nordligt, perfekta seglingsförhållanden. Fredrik drog ut focken (jag låg och sov) och i ett huj var vi uppe i 7 knop. Med denna fart skulle vi anlända vid Portimao Canyon, rakt söder om Lagos kl 5 på morgonen, inte helt optimalt. Planen var att vara där när det blev ljust man (vi) vill inte gärna segla i mörkret på lägre djup än ca 200m iaf inte i Portugal pga alla fisknät. Efter ett tag vred vinden mot och vi drog igång motorn igen och puttrade på i 3 knop för rendezvous utanför Lagos vid 7.30.

Mycket riktigt, inom ett kort tag efter att vi styrt in mot Lagos siktas de första fiskpinnarna.

Näten ligger djupt men pinnarna vill man inte köra nära med risk att få in nåt i propellern.

Incheckningen i Lagos gick smidigt och igår lade vi till på brygga N, granne med våra goda vänner Birgitta och Michael Billström

Trevlig helg önskar vi från Lagos ❤

Hatomi på nya äventyr

Hög tid att damma av Hatomibloggen, över ett år sedan sist men nu är vi på G igen 🙂 Nu har vi sjösatt båten efter lite drygt 15 månader på land i Motril, det är ju inte så att vi inte försökt få i henne tidigare för att segla igen men det har varit lite stökigt för oss och er det senaste DRYGA året, NO SHIT!!! Vi tänker inte dröja oss kvar vid hur vi haft det eftersom det känns ganska ointressant men vi kan väl iaf få säga att det delvis varit tråkigt och att vi hellre jobbat…


Vi gjorde några tappra försök att påbörja vår seglats under våren men strikta nedstängningar i framförallt Spanien satte käppar i hjulen för oss. Vi är tacksamma för att vi har vårt boende kvar i Sverige och inte, som många långseglare, måste finna oss i att båten är ens hem och att ”åka hem” inte är ett alternativ utan bara att finna sig i alla otydliga regler och plötsliga förändringar.


Sommaren i Sverige har varit härlig och så länge som en eller flera av våra tjejer bor hos oss på Resarö över sommaren för att sommarjobba i Vaxholm så vill vi vara hemma på sommaren. Det är verkligen en ynnest att under några veckor få umgås med och rå om dem och en pojkvän eller fler samt våra husdjur.

I år debuterade dessutom Hanna som kapten på Camilla (Maxi 95:an vi har tillsammans med Fredriks föräldrar). Det var en nervös Hanna som lade ut från hemmabryggan men vid hemkomst hade hon vuxit många erfarenhetsfot och hon, hennes Johan och kompisar har fått blodad tand :). Vi var lite sämre på att träffa andra vänner i somras, det är som om vi nästan blivit folkskygga det senaste året. Sååå lätt att iaf ringa upp och prata med nån men tom det har vi blivit dåliga på. Konstigt läge och hur det påverkat men gissar att vi inte är ensamma om detta 😦


Våra planer är att ta oss till Kanarieöarna och spendera tid fram till början av februari där. Vi åker dock hem en månad över jul. Därefter är planen att segla hem mot Sverige och helst vara hemma i maj men som mer erfarna seglare säger ”plans are written in the sand at low tide” nåväl nu vet ni vad vi vill så får vi se i vår hur det blev…


Nu till sjösättning… Vår avsikt var att lägga i henne i måndags men den lilla detaljen att det inte fanns någon ledig plats i marinan gjorde att vi fick skjuta på sjösättning till onsdagen, varför inte tisdag? Tisdagen redan inbokad för viktigt golfevenemang på Zagaleta med Jessicas kusin Marias man John och sex av hans 40-års firande kompisar. Härligt att träffa John och kul att träffa lite nytt folk. 18 håls golf, sen lunch på klubben och kaffe ”hemma hos oss” satte P för en rolig dag 🙂


Onsdagen blev intensiv, vi sjösatte, delvis live via Facebook, och allt gick bra. Marina Motril som ägs och drivs av Roberto har sedan vi tog upp Hatomi i maj 2020, köpt mer mark och investerat i en gigantisk ”travel lift” som driftades i maj i år. Den kan lyfta 100 ton så vår båt om knappt 13 ton var en liten mygga…. Motrils anläggning är ett lyft för framförallt fiskeindustrin som annars endast hade Malaga att vända sig till för årligt underhåll. Motrils enda nackdel är att det är en industrihamn, stora kryssningsbåtar angör. Dessutom är det en lastningshamn för sand, cement mm, som om det inte räcker med Afrikas röda sand som lägger ett jämnt skikt med smuts över ALLT.


Som sagt, sjösättningen gick bra, vi fick en bra långsidesplats i marinan och därefter skred vi till verket… Det är lätt att glömma allt som måste göras, en reflektion vi gjorde idag var ”jisses vad effektiva vi var i maj 2020 när vi tog upp båten och förberedde den för kanske ett halvår (HAHAHA) på land”, det visade sig bli 479 dagar… Nu skulle vi göra Hatomi driftsduglig igen:

– bottenmålning och tvätt/vaxning av sidorna köpte vi av marinan
– kontroll alla genomföringar och slangklämmor
– tvätt 2 ggr av ovansida och ändå är den fortfarande delvis smutsig (4 tim hårt jobb!)


– reparation av gasollarm som ballat ur i värmen
– pumpat jollen
– hissat upp Fredrik i masten för kontroll av rigg samt montering av windex och vindmätare


– dragit ned alla fall (stor, gennaker, fock, stormfock, dirk), (som vi dragit in i masten för att skydda tamparna för väder och vind)
– riggat sejnfall (där man flaggar gästflagg om styrbord och klubb/organisationstillhörighet samt hemmaflagg om babord)
– försökt dra igång jollemotorn, hmmm farbror Melker….


– stuvat och städat och fått ordning i båten
– mekat med en toa som inte vill pumpa sjövatten till spolning
– skurit i (ja det heter så) förseglet (focken), måste göras i vindstilla så vi hade svårt att hitta tidsfönster
– och tusen andra saker som vi inte orkar rabbla upp eller har glömt att vi gjort


Klart är att vi somnat ovaggade tre kvällar i rad… Man glömmer snabbt hur jobbigt det är att arbeta i 30-gradig värme, orken tryter snabbt… Det har oxå varit svårt att sova i denna värme, snart acklimatiserar vi oss nog 🙂


Idag, lördag, gav vi oss av västerut, det har visat sig vara ganska svårt att få plats i marinor så här års så ikväll ligger vid sannolikt för ankar utanför Bdenalmadena för att imorgon gå till La Duquesa strax väster om Estepona.


Ni har väl inte missat den stora (förmodligen anlagda 😦 ) skogsbranden öster om Estepona, här kan ni följa branden.


https://zoom.earth/#view=36.475923,-5.095987,11.82z/layers=fires


Vi hörs igen inom kort 🙂

Camilla 2020 version

Får vi presentera ”Camilla”, en Maxi 95a från tidigt 80-tal.

Bild fr 2001, Jessica och barnen på klipporna ❤

I avsaknad av segelbåt hemma i Sverige så tog vi oss an att ge henne lite extra kärlek så att hon skulle känna sig såväl snygg som funktionsduglig. Vi ägde (äger) henne tillsammans med Fredriks föräldrar, Jan och Ulla, men vi har inte betraktat henne som vår sedan 2009 då vi köpte vår Sun Odyssey 42i Performance ”Finally” och sedermera vår Arcona 465 ”Hatomi” 2018.


Hon var som sagt i behov av lite extra kärlek i år, följande har vi lagat/snyggat till:


– bytt pumphus till toaletten

– bytt alla lampor till LED, även lanternornas lampor

– lagat gånglanternan på masten

– servat alla vinschar

– slipat och lackat nedgångsluckor till kajuta och akterruff

– gjort en myggnätslucka till akterruffen

– tvättat och impregnerat sprayhood

– rengjort, slipat, lagat och oljat sittbrunnsbordet

– rengjort och oljat sittplats på akterruffluckan samt badbryggan

– fixat så frilägesknappen inte kärvar på gasreglaget

– samt lite andra småsaker


Nu är hon i toppskick, med undantag för seglen som är väldigt slitna men det var svårt att göra något åt…

Först ut är Fredriks syskon Henrik och Viktoria med barn, de ger sig ut imorgon för en veckas segling. Vi själva ser fram emot lite segling i augusti och september.

Går som en klocka 🙂

Borta bra, hemma bäst!

Nu har vi varit hemma i en vecka och  det känns nästan som om vi inte varit borta. Lustigt hur det blir så, nästan så vi glömmer hur det var för några veckor sedan och hur det skulle kunnat vara om vi stannat. Vi får tack och lov nästan dagliga uppdateringar från våra Ibizavänner som visar vad vi missar.

Yani och Max, som taget ur Mamma Mia ❤


Nåväl, Medelhavet finns kvar ❤ Planerna för de som befinner sig kvar på Ibiza växlar nästan dagligen beroende på nyheter från omkringliggande länder och hur de öppnar sina gränser. Låt oss hoppas att svenska seglare inte drabbas av att Sverige verkar bli svartlistat lite varstans, risken finns väl dock att alla med svenskt pass drabbas och inte bara de som reser från Sverige. Nåväl, tiden får utvisa. Planerna för båtarna Out och La Vie Xtra är fn Italien i början av juni för vidare färd mot Grekland under sommaren, men som sagt seglingsplaner skrivs i sanden vid lågvatten …


Några timmars arbete blev en hel dags arbete på fredagen, det där sista tar alltid mycket längre tid än man tror. Båtbotten var som sagt i mycket bättre skick än vi trott, nästan ingen påväxt men troligtvis hade fiskarna i Botafocs marina gjort ett bra jobb och bearbetat botten åt oss i hela nio veckor… På nätterna hörde vi ett ständigt knäppande ljud när de mumsade på vår påväxt 🙂 En obehaglig överraskning var att anoderna på propeller och drev var helt eroderade, vi lyfte i grevens tid. Gissningsvis har vår koppling till landström i stort sett hela tiden i 7 månader frestat på, även om vi har isolationstransformator, vi får hålla bättre koll på anoderna framöver. Lite lättare om man befinner sig i varmt klimat, bara att hoppa i och kolla av botten mm…

Före / efter högtryckstvätt


Lördag morgon hämtade taxin oss, mot Malagas flygplats. Vi fick aldrig tillstånd att förflytta oss till huset i Benahavis så vi lämnade några saker som José får hämta i slutet av juni när han får resa över provinsgränserna igen. Det var en mycket speciell känsla att anlända till flygplatsen. Endast en ingång var öppen och väl inne i avgångshallen var det väldigt tomt, endast två flyg skulle avgå denna förmiddag, SAS till Arlanda och Oslo. Allt gick lugnt till, alla vana vid karantän i Spanien så kö bildades med coronaavstånd.

Melodikrysset började i incheckningskön…

Inget var öppet, inte ens en cafeteria, endast några varuautomater var tillgängliga. Det fick bli salamismörgås, minus salamin och en påse chips :). Vi hade lyckan att flyga direkt till Arlanda, allt gick bra och vilken bonus att Tova och Mica hämtade oss. Väl hemma så mötte Hanna m fl oss med födelsedagsmiddag för Hanna. Efter tre timmar hemma hade vi glömt att vi varit borta 🙂 Som vi saknar våra tjejer när vi seglar men så härligt att de bor hemma hos oss på somrarna så vi får rå om dem ordentligt ❤

De vi längtar till när vi är borta ❤

Vädret har varit fantastiskt sedan vi kom hem och ännu bättre skall det bli kommande vecka. Vi uppskattar verkligen den friska luften här hemma, inte lika kvav och fuktig värme som på Ibiza. Veckan har innehållit diverse rensning, städ, fix och trix. Idag upptäckte vi en läcka i sjöstugan när vi kopplade på sommarvattnet, vilken tur att Fredrik fått öva på rörmokarfärdigheterna i veckan och bytt toalett och ballofix i vårt badrum, en liten läcka, pyttsan, vad är det… Veckan har oxå inneburit golfspel, ringrostig är bara förnamnet. Vi har oxå fått känna på hur det är att vistas ute bland folk i Sverige. Min syster Jeanette hade skrämt upp mig eftersom hon haft en obehaglig upplevelse på Willys helgen innan vi kom hem. Hon blev tacklad i grönsaksdisken samt omsprungen och trängd i övrigt… Hon har ju liksom vi levt i strikt karantän så hon blev lite tagen på sängen… Vi har dock (inte ännu) haft några close encounters utan allt har gått lugnt och städat till 🙂 

Borta bra men hemma bäst ❤

Igår hjälpte vi Fredriks föräldrar, Jan och Ulla, att masta på vår gemensamma båt Camilla, en Maxi 95a. På 4,5 timme hann vi masta på, skära i segel samt montera mantåg, vi hann dessutom äta lunch och fika, allt med hyfsad coronadistans. Det är ju en hel del som borde/måste fixas på båten men förhoppningsvis blir det några veckors segling i sommar 🙂

Camilla

En bonus här hemma är vår katt Nosen, en 15-årig Norsk skogkatt och Tovas hund Kåda, en 2-årig Golden retriever, såå härligt att ha dem runtikring, Kåda är fullkomligt tokig i vattenslangen 🙂

Nosen & Kåda

Planer då, ja… inte vet då vi. Båten står tryggt på land i Motril. Vi tror inte att vi kommer att segla i höst/tidig vinter. Vem vet vad som händer i höst, en andra/tredje coronavåg, inte vill vi fastna i karantän igen om vi kan undvika det. Vi väljer att inte ha några bestämda planer utan tar det som det kommer. Vi tar paus i HaToMi-bloggen ett tag men hoppas att träffa många av er irl framöver.

Tack för alla fina kommentarer och glada hejarop ❤

Världens bästa Roberto !

Hoppas att ni inte satte kaffet i vrångstrupen, jag menar förstår Roberto García Arrabal, ägaren till Motril Marina… mer om honom nedan. 


Lördags morse lämnade vi så Ibiza efter över nio veckor i karantän, några av er var med live på FB.

Det kändes både bra och dåligt, tråkigt att lämna våra nya vänner och att inte hinna segla lite runt Ibiza med dem men samtidigt skönt att se hemgång i sikte. Vi får dagliga rapporter från båten Out och de har det härligt på svaj. Beroende på vindriktning så har de växlat mellan några vikar på sydöstra respektive sydvästra delen av ön. Man får fortfarande endast segla 12 distans från hemmahamn och ingen kan ge 100%iga besked om vilken hamn det är för Out, men de antar att det är Botafoc där de legat de senaste månaderna. Som ni ser av bilden så går det ingen större nöd på dem 😉

Lone och Johnny, våra danska vänner på LavieXtra, blev för några månader sedan, under en bilresa, bestulna på pass, plånböcker  mm. Deras nya pass har varit på villovägar men äntligen fick de besked att de fanns i Palma de Mallorca. Enda problemet, de får inte resa dit med sin båt. Efter diverse samtal med polisen och 100 olika besked så beslutade de sig ändå för att bege sig till färjeterminalen. Väl där fick de köpa biljetter och i Palma gick allt bra men vid ankomst Ibiza ville polisen inte släppa in dem igen. Varför? De inte är skrivna på Ibiza och inte heller innehade de något ”essentiellt arbete”, förutsättningarna ändras lika ofta som skiftbyte sker i polisfabriken… Efter mycket dividerande så halar Lone till slut upp räkningen från Botafoc marina ( som hon turligt nog tagit med sig) där de kunde bevisa att de bott på marinan över 60 dagar. Till slut släpptes de in igen …


Vår seglats till Motril var ca 300 distans, normalt 2 dygns färd. Vi tänkte dock stanna till i viken vid Playa de los Genoveses på Spaniens sydöstra hörn för att sedan nästa dag fortsätta till Motril. De första 12 timmarna så var vinden stark och vågorna gick höga, vi hade dock vinden snett in från aktern så det var hyfsat behagligt. Vi fick dock ta ned storen redan vid lunch då det blåste 10-12 m/s, vi gjorde god fart på bara focken.

Tyvärr tappade jag en av mina AirPods OCH min keps när vi skulle fälla ned Watt & Sea, vattengeneratorn :(. När sjön är hög vill man ju helst inte behöva fälla ned den just då utan helst redan innan man sätter segel. ”Problemet” var att vi hade 100% laddning när vi lämnade hamn och då kan vi inte låta vattengeneratorn gå då den kan ta skada. Normalt är det ju inte ett problem att man har för mycket laddning på en segelbåt 🙂 men när vi ligger på landström måste vi komma ihåg att hitta rutinen att t ex ha ca 90 % laddning när vi kastar loss då blir inte detta ett problem…


Prognosen ändrade sig en hel del vad gällde vindstyrka och vindriktning så vi tog beslutet att gå direkt till Motril utan att stanna. Framåt midnatt mojnade det och vid 03.00 fick vi slå på motorn. Söndagen var helt vindstilla så det var bara att puttra vidare för motor men… med motor kommer delfiner, iaf funkar det så för oss. Det var helt stilla på havet så på en av filmerna vi tog så ser det ut som om delfinerna svävar, helt magiskt ❤ .


Natten till måndag hade vi två ”close encounters of the boating kind”. Vi gick 12 distans utanför kusten och på ca 800 m djup, helt plötsligt ser Fredrik nåt rött som blinkar i vattnet nära båten och kort därefter dyker ett eko upp på radarn. Det visade sig vara en liten fiskebåt utan AIS och det röda var två bojar till fiskenät. Det var första gången vi sett upplysta fiskebojar. Några timmar senare var det min tur, Fred hade precis gått till kojs och en snabbgående båt dyker upp om babord. Kollision om 10 minuter räknade systemet ut, nåväl tänkte jag, den väjer väl strax eftersom den har väjningsplikt, men icke sa nicke… ”Villa de Teror” (passagerarbåt som var på väg in till Almeria) vidhöll sin kurs, jag drog ned farten helt och båten passerade några två hundra meter framför oss. Läskigt när dylikt händer eftersom man ju inte vet om de inte hade koll eller om de bara räknar med att störst går först oavsett vad de lärt sig i sjömansskolan…


När vi anlände till Motril, eller snarare El Varadero som området heter, stod Guardia Civil på bryggan och tog emot. Polisen förhörde sig om att alla papper var i sin ordning. En timme senare kom så Hälsovårdsmyndigheten på besök, han tog vår temp och ställde alla obligatoriska Covidrelaterade frågor. Tyvärr visade det sig mycket svårare, än vad såväl Roberto i marinan samt hälsovårdsinspektör Carlos trott, att fixa tillstånd för oss att resa till mina föräldrars hus som ligger i en annan provins, Malaga. Saken ligger i Policia Nacionals händer för tillfället och för vår del spelar det inte så stor roll om vi får åka till huset eller ej eftersom vi flyger hem redan på lördag 11.40, jippiii! Vi har några saker som vi vill lagra i huset, vin (från vårt besök på Chateau Les Ormes de Pez), golfklubbor mm men detta kan Håkan och Mauds trädgårdsmästare José hämta här i juni när han får resa över provinsgränsen.

Det är ganska annorlunda här jämfört med Ibiza, här går alla runt med ansiktsmasker och varje gång vi går till marinans kontor tar de tempen på oss… Marinan är en industrimarina och de två infarterna bevakas av polis. Vi sitter alltså i karantän och får inte lämna marinans område, konstigt med tanke på att de vet att vi varit 9 veckor på Ibiza.  Om de skulle anstränga sig och kolla när vi lämnade Ibiza och hur lång tid det tar att segla till Motril så skulle de inse att vi gått non-stop. Vi borde vara säkra eftersom vi kommer från en provins inom samma land som knappt drabbats av Covid-19 men… vi tar inte fajten med polisen. Vi inser ännu mer nu hur lyckligt lottade vi varit som karantänat i Ibiza, så mycket trevligare omgivning och så nära till allt, inte minst restauranger när de väl öppnade.


Vi har träffat lite nytt folk, bla Peter och Dawn i deras, ” Chloe”, en Garcia 45. De kom till Motril samma dag som vi anlände till Ibiza, till skillnad från oss har Motril i princip inte haft några andra live-aboards under hela lock-down, så lite trist läge… De tog beslutet att sälja allt när Trump blev President, de köpte båt och gav sig av,  det kallar jag övertygelse… De vill gärna segla runt i Europa några år, enda problemet är att de, som amerikaner, max får vara 3 mån inom Schengen sedan måste de vara ute 3 mån. Detta är normalt inget problem men alternativen att segla till Turkiet, Algeriet osv är lika stängda som de flesta Europeiska länder. Skönt nog så har myndigheterna insett det svåra i situationen så de 3 månaderna börjar inte ticka förrän undantagstillstånden släpps och de har möjlighet att segla vidare till hamn utanför Schengen.


En annan ny trevlig bekantskap är Roberto som driver Motril Marina, vi kan inte ösa nog med lovord över honom och hans personal. Allt från första kontakten där han som enda marina sade att han kunde lösa vårt problem och ta emot och ta upp vår båt. Alla andra marinor sade att vi visserligen var välkomna men först efter fas 3 el 4, dvs 2-4 veckan i juni. Det visar sig att Roberto givetvis har goda kontakter med såväl Guardia Civil som Policia Maritimo. Här kommer vi och Hatomi att ha det bra, mer om Roberto en annan gång 🙂
Tisdag, onsdag och halva torsdagen har vi betat av vår digra att göra lista inför upptag av båt samt förvaring på land 8-9 månader. Vi har tagit ur focken fixat med skot och fall så att så lite som möjligt exponeras för solen. Vi har plastat in vinschar och block då sanden från Afrika är obarmhärtig, letar sig in i varenda skrymsle och vrå. Vi har tvättat och fejat med vinägerlösning, vi har tagit osv osv .


Idag tog vi så upp båten, alltid lite ångestladdat, för även om vi visar var de skall placera lyftbanden så vet man ju inte om de t ex lyckats få banden förbi propellern/drevet. Det är ju katastrofalt om man lyften båten och bandet belastar propellern/drevet. Som ni ser på filmen så gick allt mycket bra.

Vi fasade för hur båten skulle se ut efter 9 månader i vattnet, döm om vår förvåning när skrovet såg mycket fint ut. Värre var det med anoderna vid drevet och på propellern. De var i stort sett helt ”uppätna” vi lyfte alltså  i grevens tid. En anod (offeranod), för er som inte vet, sätter man dit för att ev galvaniska strömmar i vattnet skall bryta ned anoden, som ofta är av zink, istället för båtens ädlare metaller som typ propeller.


Vi har även varit duktiga på att äta ur kylskåpet och skafferirenset avslöjade två paket chocolate chip cookies och en chokladkaka som vi offrade till personalen 🙂

Imorgon återstår några timmars arbete och sedan är vi klara för hemfärd. Håll tummarna för att Policia Nacional ger oss klartecken att åka till Benahavis fredag kväll, om inte så åker vi taxi till Malagas flygplats lördag morgon. OM flyget mot förmodan ställs in så åker vi ändå till flygplatsen och ringer José därifrån så avvaktar vi nästa flyg på Zagaleta och spelar golf då banorna öppnar på måndag. So… either way we win <.

Vamonos

Var det nån som sade ketchupeffekt, snarare ketchup med bakpulver skulle jag säga, jäklar vad det går fort nu för alla…

Nu har vi fått alla papper vi behöver för att kunna segla till Motril. Spanien befinner sig, som ni säkert vet, fortfarande i estado de alarma och man får inte förflytta sig mellan provinser.

Marinans personal i Motril har varit mycket hjälpsamma och har ordnat med det administrativa. Spanska transportstyrelsen har jobbat snabbt, på bara fyra dagar fick vi besked. Kolla vad han heter som har skrivit under tillståndet… Fernando Ramos Corona 🤣

Fernando Ramos Corona 🙂

Även hälsovårdsmyndigheten i Motril har givit oss tillåtelse att bege oss till Benahavís där Jessicas föräldrar har ett hus. Det blir en förflyttning mellan provinserna Grenada och Malaga, dessa provinser befinner sig fortfarande i Fas 0 pga att de drabbats hårdare än andra provinser, de är där vi var för några veckor sedan.

Idag har vi kollat riggen och gjort iordning för att kunna kasta loss tidigt imorgon bitti. Fredrik livesände på Facebook :), ni som är med i Hatomigruppen kan nog se sändningen via länken.

22 meter upp 😱

https://www.facebook.com/702474196/videos/10158347523214197/?q=hatomi&epa=SEARCH_BOX


Det är ca 300 distans till Motril och tar 2 dygn non-stop men vi kommer nog att stanna till på söndag kväll i viken vid Playa de los Genoveses (4 på kartan nedan) för att sedan gå vidare mot Motril måndag.

Planen är sedan att ta upp båten på land torsdag eller fredag, göra det sista på båten innan vi åker till La Zagaleta. Just nu lutar det åt att vi flyger hem från Malaga men om det inte finns några bra flyg så har vi möjligheten att köra Maud och Håkans bil hem.

I onsdags tog vi farväl av vår nya extended family Mimmi, Roger, Max och Ted. De kastade loss och gav sig ut på svajankring tillsammans med Yani och Pablo på LoveLove. De har haft två blåsiga nätter men har njutit av sin nya frihet. Torsdagen bjöd på skitväder så vi kurade i båten till efter lunch. Tidigare i veckan hade jag fått en härlig film från kusin Sofia där hennes son Filip dansar till Toosie Slide. Jag ville inte vara sämre men då mina moves inte är något vidare så scratchade jag istället 🙂 och skickade den till Ted och Max.

Toosie slide challenge

Jag fick en dans av Max i retur, han har lite vassare moves 🙂
Torsdag kväll tänkte vi äta middag på Trattorian men snopna blev vi då de hade stängt tidigt pga dåligt väder. Vi tog igen det idag med en lyxlunch Ibizastyle, tryffel och rosé, öl och skaldjur för Fredrik. Vi dricksade generöst som tack för all wifi vi nyttjat ! Det var med gung i benen jag gick och handlade på Eroski efter lunch …

Generöst med tryffel 😋


När jag var och handlade checkade Fredrik ut, betalade el, vatten och turistskatt. Det blev några sköna kronor som flög ur plånboken men svårt att klaga när marinan inte debiterat hamnplats i åtta veckor. Vi fick dock en glad överraskning, äntligen hade paketet som Mica postat för några veckor sedan kommit fram idag, i grevens tid. Vi hade bett henne skicka två stuvningsnät, till Out och LoveLove, samt styling gelé till mig, vilken fin överraskning när paketet även innehöll svenskt godis ❤


När jag kom tillbaka hade Out lagt till vid macken för att tanka diesel och diverse dryck ;). Lone och Johnny kom oxå förbi, pojkarna fick glass och vi vuxna firade i bubbel att vi träffats och att vi nu alla lämnar Ibiza för vidare äventyr.

Båten Outs katt Ronja på finbesök


Lyxyachterna strömmar in i hamn, den ena större än den andra. Råttorna lämnar hamn, vi tidigt imorgon bitti. Skall bli härligt att hissa segel igen 🙂

Ketchupeffekten

Vän av ordning kanske kommer ihåg att jag utlovade ett matinlägg denna gång men två veckor går fort och så mycket annat händer så vi får skjuta på mitt ”vurmande” för vegetarisk mat. 
Men… med det sagt så inser vi att vi har ett antal dedikerade vegetarianer ”in da’ makin’ ” så att säga. Allt sedan vi bjöd Max och Ted (och deras föräldrar) på vegetariska tacos så har de tjatat på sina föräldrar om att de vill äta vegetariskt (gulligt så jag smäller av ❤ ) Flera gånger i veckan får jag Snaps (Snapchat meddelanden för er dinosaurier…) från Max med diverse goda vegrätter de ätit på sin båt Out. Det har gått så långt att Captain Roger inte längre vet vad han skall ta sig till, så han fixade en smarrig linsgryta och bjöd oss på. SUPERGOD!!! Nåväl, ni som känner mig vet att jag inte predikar eller talar illa om det jag inte är övertygad om (Trump undantagen…) det räcker med att bjuda på god vegetarisk mat så får var och en bestämma vad de vill laga och äta, så det så!

Lingonsylten tog slut så jag kokade sylt på granatäpple, det blev riktigt bra!


Ketchupeffekt var det ja, först kommer inget sen kommer allt… För två veckor sedan började man släppa så sakteliga på restriktionerna här i Spanien. Barnen hade redan fått vara ute och ”leka” i en vecka så släpptes vi äldre ut på grönbete. Aldrig har jag väl sett så många spanjorer ute före kl 10 på förmiddagen :). Vi får motionera mellan 6-10 och 20-23 dagligen. Jag tror att spanska folkhälsomyndigheten ser sin gyllene chans att förändra spanjorernas vanor en gång för alla… Med det sagt så såg jag en tydlig förändring i måndags då vi gick in i Fase 1 här på Ibiza, restauranger och caféer fick öppna sina utomhusytor för kunder och vips… så var det fler som drack kaffe än gick/sprang 🙂 Jag raljerar förstås lite men skillnaden var klart märkbar. Spanjoren kanske inte är såååå lättlurad ändå?!

Helt tomt på strandpromenaden imorse
Här brukar det vara fullt med personer som styrketränar och yogar


Det är otroligt vad en liten lättnad i restriktioner gör med ett samhälle. Inser att Ibiza inte är såsom det normalt är så här års men helt plötsligt är det folk *överallt* och det känns otroligt konstigt. Tänk så fort man anpassar sig till en ny verklighet (tänker på total karantän) och sedan när samhället går tillbaka till något som ”liiiiiite” liknar det man var van vid innan, så känns det konstigt, jag vet då inte…

Vi har fortsatt vara extralärare åt Max och Ted.  

Världens bästa skolskjuts 🙂

När Max programmering i Scratch var ”klar” så tog Fredrik över med 5:ans geometri. Jag fick den äran att köra Scratch Jr med Ted, en enklare variant av Scratch för F-2. Alltså, vilka verktyg det finns nuförtiden och vilka resurser/hjälpmedel det finns på weben och Youtube. Vilket idiot (läs Jessica) som helst kan på några timmar läsa in sig på dessa hjälpmedel och lära ut. Kul har jag i alla fall haft och det verkar som om Ted (och Max) har haft kul oxå 🙂

Teds slutprov, han läste en instruktion och byggde alldeles själv ❤

Fredrik har dessutom haft handarbete med pojkarna, de har knutit armband tillsammans i olika modeller. Det enda som sätter begränsningen nu (på fler armband) är att vi har slut på tamp och att affärerna inte är öppna 😉

Det övre är knåpat i tjärtamp, doftar jättegott


Två veckor går väldigt fort som sagt…
– i vårt senaste inlägg berättade vi om Jessicas syster och svåger som lagade mat till ett helt kompani för att segla hem över Atlanten. Nu har de sålt båten, den är slutbesiktigad (12 maj) och nu letar de flyg hem… Whoooopeeee….
– vi har 2-års servat motorn
– vi har haft Mastervolt fjärruppkopplade på vårt system för att lösa ett programmeringsproblem. Ja! vi är där i båtmiljön oxå… allt (mycket) är data och programmering. Nåväl, problem löst OCH vi förstod vad som åtgärdades…
– vi har konserverat watermakern så att den kan stå oanvänd 6-9-12 månader, whatever ticks the box..

Nu till ”la piece de resistance”… vad händer med oss? Ni vet att vi planerat ta upp båten i Lagos, Portugal för att sedan resa hem och låta Micke och Birgitta (Billström) sköta om båten på land, oops det hade vi glömt att berätta för dem… Nåväl, med gränser stängda och det faktum att Spaniens lock-down varit mycket värre än Portugals, har fått oss att leta andra lösningar. Vi har kontaktat många spanska marinor på fastlandet, Balearerna (Mallorca, Menorca, Ibiza, Formentera) är bara att glömma de sätter dig i konkurs snabbare än du hinner säga ”un vaso de rosado porfa”. Lång historia kort så har vi nu en dialog med Marina Motril 10 mil öster om Malaga som kan ta emot oss och lägga upp båten på land 6-9-12 månader. Vi väntar dock på ett auktorisationsdokument från Ministerio de Transportes (Transportstyrelsen). Vi lämnar inte Botafoc Ibiza förrän vi får denna auktorisation och vi räknar med att få det senast fredag denna vecka. Om allt går väl, oooooh I hope I don’t jinx it by writing this…, så lättar vi från Botafoc i helgen och anländer måndag till Motril, vi tar upp båten och åker till Jessicas mammas o pappas hus på La Zagaleta. Där bestämmer vi om vi tar deras bil till Sverige eller om vi, i det fall det går, flyger hem. Det känns nästan overkligt att vi kanske är hemma i Sverige om dryga två veckor….
Med allt detta sagt så vill vi avslutningsvis berätta om vad som hänt sedan i fredags då vi fick ett mail… Vet inte om vi vågar berätta, men av de 8 veckor vi varit i Botafoc så har vi endast betalat för 4 dygn, typ 1200 kr lågsäsongspris! Vi anlände torsdag 12/3 och tänkte stanna 4 dygn på Ibiza innan vi skulle segla åter mot spanska fastlandet för att hämta upp Mica i Malaga den 4 april (hahaha tillåt mig småle så här i efterhand…) Vi betalade 4 dygn och den 14/3 så befann sig Spanien i Estado de Alarma. Vi fick ett mail från marinan som fastställde att eftersom vi endast avsett att stanna 4 dygn så skulle de inte debitera oss något för de extra dygn som Estado de Alarma förorsakade… en väldigt generös tolkning av force majeure tycker vi ❤ 


Nåväl, i fredags fick vi ett mail där marinan uttrycker 1) from måndag 11/5 får ni segla fritt runt Ibiza 2) när som helst kan en kontrakterad sommarkund anlända som behöver er plats i marinan 3) vi vill veta era avsikter för kommande vecka/veckor
Den 10/5 utfärdade spanska myndigheter en uppdaterad BOE (Boletin Oficial del Estado) som ”klargjorde” (hahaha tillåt mig gapflabba) vad som gällde för bla oss pleasure boats… Väääääääldigt lång historia kort så får vi olika besked beroende på vem vi frågar… marinan, andra marinor på Ibiza, andra marinor inom Balearerna, Guardia Civil osv osv. Det vi kan utläsa från BOE är att:
– om vi lämnar Botafoc så får vi max gå 12 distans (2,2 mil), doesn’t get us anywhere…- vi tror inte att vi får ankra i en vik… (typ måste gå till en annan marina och det finns bara en till inom 12 distans)- osäkert om vi nästa dag får gå 12 distans till, härom tvistar de lärde- och så fortsätter det…
Inte klara besked som gör att man vill lämna hamn men… kanske man vill det ändå eftersom marinan i ett uppföljningsmail i måndags klargjorde vad dygnstaxan skulle vara fr o m med i måndags eftersom vi nu får segla fritt (hahaha, who the FUCK knows…) . Vi som är en 46 fots (59 kvm) båt betalar i låg/mellan säsong 79 EUR/ dygn. From 1/6 150 EUR/dygn och sedan jul-aug 240 EUR/dygn !!! Båten Out som är lite längre än vår men framförallt bredare fick dygnspriset 130 EUR/dygn för låg/mellan säsong, (390 EUR/dygn högsäsong) OUCH!!!
Då ingen kunde ge oss klara besked om vad vi får/inte får göra så gav vi oss av till Capitania Maritima för att få besked, självklart var de stängda för ”publico” och vi fick snällt adressera en epost till Senor Capitania, vi räknar med att få svar vilken vecka som helst….
Vad göra? Vi ligger iaf kvar till fre/lör morgon, vad de andra svensk/danska båtarna gör vet jag inte men förmodligen går Out ut och lägger sig på svaj. Lone och Johnny på LavieXtra har fått ett bra pris för resten av månaden. De har en 36 fots X-Yacht och deras kvadratmeter ”bygger inte så många EUR”. 


I summering så har vi haft en bra karantänshamn, de har verkligen fått eld i baken och målar och snyggar till. Mitt promenadstråk behövdes visst målas om, den gröna färgen var väldigt sliten på sina ställen 🙂

Nu när regleringarna släpper och de stora prisokänsliga lyxyachterna trycker på så har vi inte mycket att hämta här på Ibiza. Igår kom en liten katamaran in för att fylla upp dieseltankarna, ”Paz” är en champagnefärgad 50 fots Sunreef och har enligt uppgift 167 m2 ”living space”, klart att de har designer puttifrånkuddar då 🙂


Håll tummarna för att våra auktorisationspapper kommer snart, i väntan på det några roliga filmklipp:


– Vi har en dryckesmaskin nära vår båt som är väldigt populär hos marinans personal 😱 så närhelst vi känner för en vit dag så går vi dit och handlar.

Starköl, 5,4 vol % förtärs från kl 9 på morgonen av samtliga som arbetar här …


– Här i marinan är det lättfiskat…

Fredrik skulle bara hälla ut rester…


– Slutligen vill jag presentera mitt examensprojekt i Scratch, passade på att ha lite roligt med vår yngsta dotter inför Valborg…

Hon har dyra vanor vår dotter ❤

On a more serious note

Nu har vi varit i karantän på Ibiza i över 6 veckor. Situationen i Spanien som helhet är inte lika akut, dagliga dödstal och nya fall har en fallande trend. Här på Ibiza har det ju inte varit lika ”allvarligt”, inte ett enda nytt sjukdomsfall på fyra dagar, 154 fall totalt varav 46 fortfarande är under vård, 12 coronarelaterade dödsfall. Beläggningen på sjukhuset är 20%., allt enligt Diario de Ibiza som jag ”läser” dagligen… Även om det är skittrist att vara fast i hamn så är vi nog samtliga besättningar övertygade om att vi befinner oss på ett av det bättre platserna i denna situation. Visst, vi hade som det nu utvecklat sig, hellre varit hemma i Sverige men ursprungsplanen var ju att komma hem veckan som kommer så vi är inte så försenade, ännu…

Eller en liten älg eller två skottkärror eller …

Det goda nyheten är att Spanien släpper lite på sina restriktioner, igår söndag, var första dagen sedan 15 mars!!! som barn i Spanien fick gå ut och ”leka”. De får tillsammans med max 2 syskon samt en förälder vara utomhus i max en timme och inte röra sig längre än en kilometers radie från sitt hem.

Här på Ibiza, till Ted och Max stora lycka, så beslutade man sig dessutom för att öppna beachen för barnen. Så de barn som har en beach inom en kilometer kunde skatta sig extra lyckliga.

Ted och Max på Playa de Talamanca

Om en vecka, de 2 maj så verkar det som om restriktionerna för även vuxna kommer att lätta lite, då kommer vi förmodligen att få motionera utomhus samt ta promenader tillsammans med andra hushållsmedlemmar. OBS! detta under förutsättning att dödstals- och nya sjukdomsfallssiffrorna fortsätter att sjunka.”

Vi följer våra rutiner med lite daglig motion/träning, i veckan fick det tom bli ” lilla rundan” om 150 m då Policia Portuaria behagade blockera parkeringsplatsen jag brukar korsa sisådär 24 ggr på min dagliga promenad. Jag blev lätt snurrig efter 46 varv…

150 m slingan…

Vi fikar, spelar spel och äter middag ibland med våra nya vänner. I veckan fick jag äntligen gå till posten för att hämta dominobrickorna (double twelve) som jag beställde för fem veckor sedan så nu kan vi äntligen spela MexicanTrain, roligaste sällskapsspelet tycker vi!

Mimmi vann och Ted ville helst bar bygga med brickorna…

Vi börjar dessutom bli väldigt långhåriga så jag fick det ansvarsfulla uppdraget att klippa LurvFredrik i veckan, det bidde en stilig silverräv ❤ Nästa vecka så får jag nog be honom kapa lite på mig om inte Mimmi eller Yani ställer upp, vet inte varför det känns bättre men det bara gör det… 🙂 

FÖRE


Jag har de senaste veckorna fått äran att vara Max (båten Out’s 12-åring) teknik/programmeringslärare. Inte för att jag kan programmera särskilt bra men är ju väldigt intresserad av teknik så mha laromedel.ne.se (som Max har tillgång till) så var det lätt att komma igång. Efter lite teori håller vi nu på och blockprogrammerar i Scratch. KUL!

Max första egenhändigt ihopknåpade program 🙂

I fredags bjöd vi, på Max initiativ, Mimmi och Roger på middag. Killarna ville ha sin båt för sig själva, de skulle ha ”Rindögård”, dvs fritidsgård med dans, godisförsäljning mm. Lyckad kväll för samtliga parter 🙂 Det går som ni förstår (fortfarande) ingen större nöd på oss, då finns det seglare som har det betydligt värre, inte minst här på Ibiza tydligen. 

Vi har i veckan tagit del av diverse historier där båtar blivit approcherade av Guardia Civil och uppmanats/tvingats lämna Ibiza.

Detta är båtar som inte ligger i hamn utan för ankar i nån vik eller i anslutning till en hamn. Det känns olustigt  när myndigheter har denna inställning till fritidsbåtar, inte minst i dessa tider. Man uppmanas ”åka hem” till sitt hemland, i många fall är detta Australien, Kanada men även Europeiska länder förstås. Det är inte lätt att segla ens inom Europa just nu även om det börjar lätta upp. Det är flera hamnar norr om Lissabon som öppnar upp för bunkring av diesel och att man får söka skydd för hårt väder några dygn. Nazaré, Baiona, A Coruna, Brest, Le Havre, Cherbourg, Ijmuiden, Kielkanalen för att nämna några, även Alcadeisa (Gibraltar) skall tillåta ett kort stopp. Om några veckor kanske även några fler hamnar längs Iberiska halvöns sydkust lättar på sina regler, då är det i praktiken säkert att segla hem till Sverige. Vaddå segla hem tänker ni? Ja, inte är det något vi vill göra men om vi inte kan hitta en marina som tar emot oss och kan lägga upp båten på land 6 till i värsta fall 12 månader så har vi nog inget annat val. Vi vill helst ta upp båten i Lagos, Portugal men om de inte öppnar gränsen mot Spanien så lär inte Lagos marina i närtid ta emot oss som varit i Spanien de senaste månaderna. Fritidsbåtar som så, ligger långt ned i prioritetsordningen just nu, och det kan man väl iof sig förstå, det finns viktigare saker att ta tag i. Vi följer många andra båtar som befinner sig i övriga Europa, Karibien och givetvis Jeanette och Fredrik (syster och svåger) på deras Bushpoint i USA. 


Jeanette och Fredrik har för övrigt bestämt sig för en plan. De skulle ursprungligen seglat hem längst USAs och Kanadas östkust och sedan Grönland, Island. I dessa tider med stor osäkerhet vad som gäller/kommer att gälla i USA, Kanada, Grönland så väljer de att från 1-15 maj sätta sig i 100% isolering för att garanterat vara ”coronafria” innan de påbörjar sin segling över Atlanten. Plan A är att gå mot Azorerna för att sedan sikta norrut mot Engelska Kanalen och slutmålet Henån. Plan B, om vindarna inte blir förmånliga mot Azorerna så siktar de på att gå mot Skottland. Varför Henån? Jo de skall sälja sin båt då de köpt en ny som levereras nästa sommar, spännande ❤

Alla konsumerar vi väl i dessa dagar mer än lovliga mängder….. nyheter 😉 somliga (bl a) jag, mer än andra. Sjukligt intresserad i USA och deras skämt till president men inskränker mig inte till det. Veckans avsnitt av Konflikt var intressant men samtidigt beklämmande att lyssna på. Kampen om respiratorer, jakten om att komma på ett vaccin först, ett förtvivlat Ecuador som är längst ned i näringskedjan, de har inga resurser eller hopp om framtiden. Då var det befriande att höra Sofia Hober på KTH som satt upp ett laboratorium där man tar fram de viktiga proteinerna som behövs vid framtagning av immunitetstest. Det är svårt/omöjligt att få säkra leveranser av råvaror så bäst att kontrollera processen själva. De har tydligen kommit långt i frågan och blivit nedringda av många företag som vill hjälpa dem att ta patent. Men som hon sade, det har vi inte tid till, vi kan inte vänta på ett patent. De jobbar helt öppet och delar med sig av sina resultat, detta är inte tiden att tänka på att tjäna pengar (ca 36 min in i programmet) ❤ Lyssna gärna ”Det kalla coronakriget”  https://sverigesradio.se/avsnitt/1502535

Andra poddar vi lyssnar på regelbundet är USA-podden, P3 Dystopia, Europapodden …men även lite lättsammare såsom P3 Sportdokumentär och P3 Musikdokumentär. Jag har hittills inte blivit besviken på ett enda avsnitt av P3 Musikdokumentär även om det ofta är artister jag i stort aldrig lyssnat på. Rekommenderar starkt för dig som uppskattar musik!


USA-podden! Det är så härligt att lyssna på ingående analys när deltagarna på samma gång så uppenbart trivs ihop och faller varandra i talet. De håller en balanserad ton gentemot Trump även om det måste vara ”skitsvårt” ibland, nåväl svårt för det mesta…

Trumps insikter inom naturvetenskap är ju vida kända https://www.liveleak.com/view?t=uxQAr_1587932623 och hans följare utmärker sig särskilt väl i detta nyliga klipp https://youtu.be/NzDhm808oU4.&nbsp;

Tovas hund, Kåda, fick tag i mitt troll som fick sig en välförtjänt omgång !

Annat som vi lyssnar och ser på för att lätta upp stämningen är Lantzkampen i P3 på fredagkvällar. Bäst i Test, sällan har vi skrattat så mycket och högt, och givetvis Mästarnas Mästare på söndagar även om vi ser på SVTPlay material med en dags fördröjning. Vi måste gå till Trattoria del Mar och nyttja deras eminenta wi-fi för att inte fresta på mobildata för mycket 🙂
Våra tjejer, Hanna, Tova och Mica med (pojk)vänner, lever sina digitala universitetsliv och verkar anpassa sig väl till nya rutiner. Tova har flyttat ut till Resarö och tillsammans med Alex så håller de på att transformera våra rabatter och rundlar i gräsmattan till trädgårdsland och örtagårdar med diverse bärbuskar, grönsaker och örter. Jag lade in en beställning på dill, salvia och mangold 🙂 Som vi längtar efter att få vara med dem igen ❤ ❤ <3.


Jessicas föräldrar flög hem den 26 april från Malaga, och kommer att flytta ut till Resarö i veckan. Där kan de röra sig fritt och ändå kunna ta en fika på avstånd med t ex Tova. Fredriks föräldrar förflyttar sig mellan Täby och Muskö, nåväl iaf Ulla, Janne bor permanent på Muskö och tar dagliga promenader med en annan som isolerat sig i grannhuset. Ulla håller sig oxå isolerad även om hon ibland är i Täby och promenerar.

Nu har sol och värme kommit till oss för att stanna verkar det som så nu får vi äntligen användning för solskydden jag sydde i somras, så smidiga att sätta dit, skärmar av solen effektivt och dessutom så ser vi ut genom dem. Tackar Jeanette och Fredrik för materialtipset 🙂


Nu uthärdar vi några dagar till och hoppas på utökad rörelsefrihet från den 2 maj, till dess spelar vi många omgångar Mexican Train, har matte och programmering med Max och Ted och går några mil till. Nästa inlägg blir matorienterat och inte vilken mat som helst utan vegetarisk mat ❤

Varma hälsningar från oss ❤

En doft av ny_ _ _ _ gräs

I tisdags morse lättade Spanien på sina regler lite och en hel del har återvänt till sina jobb.  En ny doft lägger sig (på vissa platser) i marinan, doften av gräs, inte nyklippt utan nyrökt. Det är kanske så man skall börja dagen så den olagliga dagliga promenaden blir lätt skön med gung i benen, vad vet jag…

Vi har nu varit i Ibiza eller Eivissa, som man säger lokalt, över fem veckor, inte klokt vad tiden går fort ändå! Vi tycker ju att vi har det ganska tråkigt men… så kollar vi på bilder och videor från den gångna veckan eller två och då verkar vi ju ha jätteroligt 🙂 Ömsom vin ömsom vatten fast mest _ _ _  (fill in the blanks…)

Vi lever i vår lilla bubbla med vår nya familj Grönkvist Granath och vår extended family Lone & Johnny samt Pablo och Yani. Vi har ju en till dansk familj här i marinan, Sofie, Daniel och deras son Vito 1,5 år. De håller sig dock mest för sig själva, varför? Jo, Sofies bror bor på Ibiza, hans fru har sänkt immunförsvar så de vill med gott samvete kunna säga att de varit isolerade när de äntligen får träffas igen i … maj??? Nåväl, vi utbyter några ord dagligen, ler och vinkar till deras bedåååååårande söta son dagligen när vi möts på kajen.

Daniel, Vito och Sofie

Vi går ca 5 ggr i veckan till affären och handlar annars rör vi oss inom 300 m gångavstånd eller 50 m jollevägen. Vi frekventerar Trattoria del Mar aka ”Coronabaren” för diverse nedladdning och uppdatering mot weben.

Även om vi trivs på vår båt, Fredrik och jag, så saknar vi lite liv och rörelse, barn och båt det hör ju liksom ihop. Vilken tur att vi har fina teckningar från kusinbarn att vila ögonen på och inte minst att vi får fina badbesök av Max och Ted ❤ Vi har även lånat ut vår båtmansstol till dem så nu är de snart experter på att svinga sig från för till akter med eller utan snurr 🙂 Vi har oxå lärt oss lite trix från Maud & Håkan (Jessicas föräldrar) och har glass i frysen, då kommer gärna småpojkar (småflickor i deras fall…) på besök ❤

Mica aka Jane Bond juli 2012 ❤

Det känns på samma gång lite konstigt, vi befinner oss i ett av de, av Covid-19, värst drabbade länderna men det har i jämförelse ändå känts ganska lugnt. När vi går och handlar, inga köer i butiken, varor finns i överskott, folk är vänliga och nickar och ler mot varandra. Vi visar hänsynsfullt avstånd men allt går lugnt och värdigt till, visst måste vi oxå sätta på oss handskar i affären men det råder ett lugn och det känns ändå vänligt. Polisen kollar oss titt som tätt när vi går till och från affären, endast en gång har vi (läs Jessica) blivit bemötta med misstänksamhet och hård dialog. När vi läser hur det är på fastlandet samt många andra länder så verkar vi vara förskonade från det värsta. Pitiusiska öarna har  endast haft ett fåtal nya fall den senaste veckan, dödstalet är lågt, beläggningen på sjukhuset är låg, det är nog detta som bidrar till den lugna stämningen.

Påsken har kommit och gått, vad vi gjorde? Jo i avsaknad av kryddpeppar aka Allspice aka Pimienta de Jamaica så fick det bli andra ”inläggningar”. Vi firade påsk med Mimmi, Roger, Max och Ted, vi kör ju vegetariskt men det fanns även lax och köttbullar på påskbordet. Ååååh så härligt att ha en familj att fira och umgås med ❤ och… så gott vi åt!!!

Mumsigt påskbord !
Oooops , någon råkade kliva i citronpajen…

Lite senare i veckan var det dags för veckans viktigaste händelse på Ibiza (sorry Micke) Max 12 år!!! I dessa Coronatider med urusel postgång så kopplade Mimmi in det tunga artilleriet. De är ju företagare och i stort behov av en ny iPad! Mimmi hittade en butik i byn som säljer till ”företagare”, hon fick hämta och betala i dörren. Max superglad 🙂 Out bjöd in till tårta och firande, Max fick hyllningssång på spanska, svenska och danska, inte dåligt !

Födelsedagskillen ❤

Stor flaggning till Max och Mickes ära!!!

Våra grannar Pablo och Yani som träffades i januari lever nu i karantän på LoveLove (fö en ”ökänd” partybåt på Ibiza INNAN Pablo köpte den förra året…) Vilken tur att de trivs och har det mysigt ihop.

Yani har jobbat mycket med marknadsföring och utomhusaktiviteter tidigare så hon gör ett bra jobb med nytt Instakonto @lovelove.ibiza Pablo har inte så mycket jobb just nu pga … ni vet vad… så han uppgraderar båten och ”försöker” fixa jollemotorn… Vi har invigt dem i en svensk klassiker 🙂 

Max o Ted fick rycka ut när motorn lade av …

Pablo fortsätter med sitt fiske och diverse munsbitar flyter förbi vår båt…

Vi har fått nya kompisar som vi ger lite godsaker då och då men de får gå en tuff match med fiskarna varje gång 🙂

I veckan har vi umgåtts via FaceTime med Jeanette o Fredrik, barnen, Ullis o Hugo, våra föräldrar och Micke o Birgitta, vi fick bara M&B på bild. Lustigt sätt att umgås men det funkar ju eller hur?

De kom visst på sniskan…

På tal om Micke så fyllde han ju 60 år i onsdags, vi skulle ha varit i Lagos på värsta partyt (idag lördag) men fick nöja oss med stor flaggning i Mickes (och Max) ära. Vi litar på att det blir en hejdundrandefest för både Micke och Birgitta 2021 istället ❤

Hit gick allt bra men så strulade wi-fi…

Fredag… Nu är klockan snart 17:30 och vi skall dricka en GT med Mimmi och Roger, sedan blir det Lantzkampen på radion och Bäst i Test på ”TV:n” (jag har laddat ned…)

Lördag aka realtid… Nu är klockan snart 17.00 och vi skall dricka en GT 🙂 Dagen började med frukost och Ring så Spelar Vi, därefter Melodikrysset och lite motion, lunch, handling, DN korsord, kaffe och snart drink före maten, det är ju helg! Nyss hade vi värsta ovädret med regn och åska men så här fint är det när solen går ned ❤

Hoppas att ni alla har en härlig helg ❤

PS Delfinerna lämnar oss inte ifred ❤