Sitt still i båten!

Innan ni läser vidare vill jag poängtera att vi givetvis försöker följa de regler som satts upp för oss här i Spanien.  Men då vi på en båt, i en hamn som vi inte får lämna, blir väldigt begränsade så försöker vi vara påhittiga utan att för den sakens skull äventyra andras hälsa eller vår egen för den delen. Vi är båda friska men skulle vi känna oss det minsta hängiga så skulle vi inte lämna båten. Med det sagt kommer här vår Coronicle över vårt liv i Botafoc Marina, Ibiza.
Vi har nu varit i Ibiza en och en halv vecka, hamnen stängdes lördag 14 mars och samma dag kom en dansk båt in i marinan, på vinst eller förlust. Deras lycka var att marinan inte svarade på varken mobil eller VHF kanal 9 så de lade till. Marinan hade sedan inget större val än att låta dem ligga kvar. De hade provat att gå in i två hamnar innan Botafoc men blivit nekade. Såvitt jag vet är vi två svenska båtar, två danska båtar samt en lokal kille med sin tjej som bor granne med oss, vi har iaf inte träffat på några andra. Den sist inkomna danska båten är ett danskt äldre par med sikte på grekiska övärlden för att övervintra där, den andra danska båten är ett yngre par med en pojke på 1,5 år med sikte Sicilien/Sardinien för att sedan vända och vara tillbaka i Danmark i oktober. Den svenska båten är familjen Granath/Grönkvist på OUT, Roger, Mimmi, Max och Ted. De gav sig av i juni från Sverige och planen var att segla i Medelhavet till augusti för att sedan flyga hem till skolstart. Nu får vi se hur de gör, segla ett år till eller vad? Ni kan följa dem på  http://blogg.utseglarna.se/ , lite kul då de i princip seglat samma rutt som oss men legat ett steg före hela tiden.

Inser att de flesta är väl uppdaterade på situationen i världen och även i Spanien men sammanfattningsvis så gäller följande för oss. Vi måste hålla oss på båten och får endast lämna den för att gå till mataffären, apoteket och givetvis nyttja marinans toalett och dusch. Marinan har fn ingen wi-fi men en närliggande (läs 150 m) restaurang har ett superbt wi-fi, vilken tur att vi åt middag där i lördags innan de stängde 🙂 Enda kruxet är att vi eg inte får gå dit för att nyttja det/ladda ned diverse poddar och streamat innehåll. Vi gör det ändå… dock givetvis en och en. Mimmi blev tillsagd i helgen men kunde då skylla på katten som hon faktiskt var ute och gick med. När jag i lördags kväll stod och laddade ned kom polisen (jag såg inte dem då jag stod med ryggen mot parkeringsplatsen). Marinavakten berättade för dem att jag nyttjade internet och tack och lov så accepterade de det och åkte sin väg. Jag promenerade på piren inom marinan i helgen, helt folktomt, mötte ingen, pratade inte med någon men marinavakten hoppade på mig och sade att det var förbjudet, jag gick givetvis tillbaka till båten. Mimmi joggade på piren igår, allt gick bra, det beror helt på vilken vakt som är i tjänst. *Update, ibland går det fort… alldeles nyss blev Max o Ted tillsagda av en vakt när de var på kajen alldeles vid båten att de inte fick vara det, skratta eller gråta, jag vet då inte… 

Fina familjen ❤


Vi nyttjar det faktum att vi får gå och handla mat,  det blir således en promenad på 5000 steg varannan dag för oss. Fjantigt? Riskfyllt! Nej vi tycker/tror inte det, det är oerhört glest i affären, alla håller sig för sig själva och vi måste ta på oss handskar (som vi får) när vi går in i affären. Igår blev jag stoppad två ggr på min ”promenad”, då måste man ange vart man är på väg och var man bor. När man varit i affären måste man behålla kvittot så man kan bevisa att man varit och handlat. Annars kanske de tror att man är ute och går med mjölken, vad vet jag… Det är folktomt och vi möter någon enstaka person till och från affären.


Det blir mycket bok- och tidningsläsande, poddlyssnande och serietittande. Jag har tom börjat repetera matematiken för högskoleprovet, mitt gamla prov ”går ut” nu i höst. Fredrik går ut ännu hårdare, idag hoppade han hopprep och fick blodsmak i munnen, får se när jag blir lika desperat 🙂 

Rocky Langels

Solen lyser med sin frånvaro tyvärr men vi kan iaf sitta ute.
Vad gäller framöver då? Ja… hur långt är ett snöre? Spaniens state of alarm, liksom de flesta andra länderna runtikring, har förlängts över påsken, vilket var väntat. Allt för att begränsa folks rörlighet och potentiell smittspridning. Vår förhoppning är att vi iaf kan röra oss inom Spanien till slutet av april (om 4-5 v) och då kanske ta oss till någon hamn på fastlandet för att där ta upp båten och sedan ta oss till Sverige. Om vi inte kan resa hem så kan vi ändå förhoppningsvis ta oss till mina föräldrar i Marbellatrakten. Allt, för tidigt att sia om men det skadar ju inte att fundera över alternativen. Vi skulle väl kunna lämna båten på Ibiza oxå men prisläget här är helt annat än på fastlandet. Under normala förhållanden betalar man under högsäsong flera tusen per dygn men oftast får man inte ens plats om man har en liten båt som vi … Vi vet ännu inte vad vi kommer att få betala för våra veckor här men vi har betalat för de första fyra nätterna och off-season priset är bara 35 EUR/dygn. Våra danska vänner som smet in i lördags och som inte betalt något ännu hörde oroligt av sig till marinan för att få reda på prissättningen.  De fick till svar att de endast kommer att behöva betala för det antal nätter de angav vid ankomst, dvs två veckor och att marinan pga force majeure inte kommer att ta mer betalt. Om detta stämmer så är det ju helt fantastiskt, det torde innebära att vi betalt allt vi behöver då vi bokade fyra nätter och sedan avsåg att segla vidare. Vi kommer i sinom tid att höra av oss till dem i denna fråga men sprider ut arbetsuppgifterna för att inte arbeta ihjäl oss.
Utvecklingen i Spanien har som ni säkert vet inte nått sin kulmen, det är oroväckande och ledsamt att följa. Vi brukar kolla på  https://www.worldometers.info/coronavirus/  dagligen och de har idag på denna sajt lagt till kolumnen dödsfall per 1 miljon invånare. Det känns som en relevant och intressant parameter då det är svårt att veta hur många som faktiskt insjuknat  då mörkertalet torde vara mycket stort pga att så få faktiskt testas. Dödsfallsstatistiken kan man väl anta är relativt korrekt med undantag av några få länder.


Syster Jeanette och svåger Fredrik  (www.bushpoint.se) befinner sig fn i Cape Canaveral, Florida. Det går ingen större nöd på dem heller men de har bestämt sig för att ligga kvar där även om de, de facto, tillåts segla vidare inom USA. De kan ju dock inte utforska nya ställen på det sätt de vill så de sitter still i båten 🙂
Nu skall jag strax gå iväg till Eroski och handla. Till middag blir det Guslasch-ish med bönkräm och persilja ur favoritkokboken just nu, Julia Tuvessons ”Käka Grönt”, för äter gott, det gör vi!

Tur att vi karantränat…

Nu är det över tre veckor sedan vi skrev något, ni har dock fått några få livstecken då Fredrik livesände från Gibraltar (Facebookgruppen Hatomi) och ett suktande ankringsklipp från Spaniens sydöstra spets. För tre veckor sedan undrade vi över Guldbrons fram”fart” och nu ligger den förtöjd vid Slussen.
I skrivande stund, och säkert några veckor till, ligger vi i Botafoc Marina på Ibiza. Spaniens regering har utfärdat undantagstillstånd och vi gör vårt bästa i att tolka hur det påverkar oss. I korthet så får vi endast lämna båten för att handla mat annars skall vi hålla oss på båten. Vi vågar nog inte ge oss av för att gå till annan marina då vi inte vet om vi kommer att släppas in. Ett danskt par kom in till Botafoc igår em, de hade blivit nekade i två marinor innan dess på Ibiza men i vår marina svarade man inte så de lade till 🙂 Ett annat par lade sig på svaj i en vik nära Alicante, tog jollen in till strand för att gå och handla men möttes av polisen … och fick inte gå iland. När det lugnar sig lite får säkert de som ligger på svaj komma iland för att t ex handla men så här i början är det stor osäkerhet i vad som gäller. I länkad artikel finns mer information för den intresserade.


https://english.elpais.com/society/2020-03-15/spains-state-of-alarm-the-key-measures-that-are-now-in-place.html


Det går ingen nöd på oss även om det givetvis är en tråkig situation, risken är väl att det inte bara blir 15 dagar med restriktioner. Vi är ju nästan proffs på att kura i båt och bli inblåsta, vi är ”toppkarantränade” och nu är ju dessutom vädret fint 🙂 I Botafoc, akter om oss, ligger en till svensk båt med hemmahamn, just det, Vaxholm 🙂 Det är familjen Granath (Roger, Mimmi, Max och Ted) på Out. Kul att ha en annan familj att prata och umgås med.


I veckan kommer några blogginlägg där vi kommer att berätta om vad vi haft för oss efter det att vi lämnade Mazagón.


Till dess! Sköt om er därhemma ❤

We had a tide to keep

Nästa stopp för oss var El Rompido, nära gränsen fast på spanska sidan. Då inseglingen är lite trixig så var vi tvungna att pricka högvatten vilket skulle inträffa strax innan lunch i tisdags. Lite kuriosa för er som inte redan vet så förskjuts hög/lågvatten med ca 1 timme varje dygn. Att behöva pricka t ex högvatten samt att det förskjuts i tid gör det lite krångligt när man skall ut ur en hamn för att gå vidare till nästa hamn och man dessutom vill göra det i dagsljus. Och…. lita på oss, i dessa vatten vill man inte gå kustnära i mörker, jo just det pga alla j….vla nät. Tjatar vi inte om väderfönster så är det fisknät …

Förste fisknätsvakt
Fösta pris går till denna utmärkning av nät… gissa hur svårt det är att se detta i sjögång och motljus…!?



Nåväl vi prickade högvatten perfekt vid inloppet till Rio Pedras men vad hjälpte väl det?

Vi visste att vi skulle ligga nära 3 meter vid högvatten (vår båt sticker ju 2,5 meter) men enligt hamnkaptenen skulle det vara OK så länge som vi tajmade högvatten och gick efter utprickad led. Stämmer inte riktigt tycker vi… det grundade upp rejält och när vi stod på i en sandbank (alldeles) mellan den första och andra röda bojen tyckte vi inte att det var värt att försöka gå vidare.

Besvikna var vi tvungna att hitta en plan B, vi försökte boka av våra golftider (som vi redan betalt) men det gick inte. Vi var ju trots allt sugna på att spela El Rompido igen så vi beslutade oss för att gå till Puerto Deportivo Mazagón för att sedan transportera oss med taxi. Vi bokade rum en natt på hotellet och hade två fina dagar i El Rompido även om golfen hade en hel del annat att önska. Golf är såååååå frustrerande ibland …

Lite retligt var det att komma till 16e green på södra banan och inse hur nära vi haft till golfbanan OM vi kunnat ta oss in till marinan. 😦

16e green, båtarna syns i bakgrunden
17e tee, keeping up appearances 🙂



Idag, lördag, har vi haft en härlig seglats från Mazagón till Cadiz. Det är dagar som dessa som framförallt Fredrik uppskattar som mest. Inte minst uppskattar vi vår båt som går som ett spjut och tar höjd som få andra segelbåtar. 6,7 knop i 9 m/s och en vindvinkel (apparent) under 30, detta med bara focken och en gräsmatta under båten 🙂

Bevis #1
Bevis #2



Slutligen kliar vi oss i huvudet över Zhen Hua 33s framfart med sin dyrbara last, Slussens guldbro. Först får de ligga för ankar 2 veckor utanför Marbella för att invänta bättre väder. När de väl kommer iväg så stöter de på patrull utanför Lissabon, sjön är för grov så de börjar köra söderut, sedan norrut för att vända igen osv osv.

I skrivande stund håller de på att runda Portugals SV hörn!!! Visst, de vet säkert vad de gör och att de måste göra en säker framfart men om sjön igår var för svår så GRATTIS ! Kolla prognosen för närmaste veckan Hahaha, Biscaya vad trodde de som planerade detta? ETA 2 mars Kapellskär, We think not…



Imorgon skall vi utforska Cádiz gamla stad innan vi far vidare i början av veckan.

Håll i hatten där hemma och akta er för fallande träd!

Sol, vänner och golf

Nu har det gått två veckor sedan vi rundade Iberiska halvöns sydvästra hörn. Vi gick från Cascais strax efter lunch för att tajma så att de sista 30 distanserna, när vi skulle gå i grundare ”fisknätsvatten” kunde göras i dagsljus. Vår planering kunde inte varit mer perfekt, när det ljusnade var vi 10 distans SV om Portugals SV spets. Enda problemet var att det var tät dimma, tji fick vi… 


Vi fortsatte därför längs 700 m kurvan, försiktiga generaler som vi är, det lättar väl snart eller hur? Ha! När vi i princip var rakt söder om Lagos så beslutade vi oss för att gå in mot Lagos, dimman till och från lika tät som för 2 timmar sedan. Jessica satt i fören och spanade och ca 4 distans från Lagos så lättade äntligen dimman. Ni kanske tycker att vi hakar upp oss på dessa fisknät men vi vill verkligen undvika att få ett nät fast under kölen eller ännu värre i propellern. Det råder verkligen fisknätsanarki i såväl Spanien som Portugal, och vi har hört många historier om hur fel det kan bli så vi gör vårt bästa i att undvika dem och om det tar några extra timmar för att vi går långt ut från kusten, vad gör väl det?

Vacker dimbåge


Förresten vet ni vad vi såg på väg från Cascais? Jo delfiner, denna gång fångade med GoPron, här ett smakprov 🙂


Lagos är en bra marina men wi-fi suger BIG TIME, nu är det sagt så inget mer tjat om det. Vilken tur att våra goda vänner Michael och Birgitta Billstöm bor ett stenkast från vår brygga. I ”Casa Billström” laddade vi serier, podar, magarna med gott vin och god mat och inte minst så spelade vi Mexican Train!
Vi fick även besök av Fredrik Warnerfeldt som hade den goda smaken att fylla 40 under vistelsen. Vi fick därmed tillfälle att hissa stor flaggning dagen till ära.

Stor flaggning


Kusten som omger Lagos är verkligen spektakulär och vacker, Meia Praia öster om inloppet och klipporna vid Ponta da Piedade och Praia do Camilo till väster. Fredrik W provade att flyga drönaren men måsarna var mycket aggressiva så better safe than sorry, det blev inte några spektakulära drone-shots.

Meia Praia
Praia do Camilo
Lagos inlopp, lite rufft väder den 6e februari


Vi hann även med en runda golf på Palmares, Billströms hemmabana. Vi bjöd väl inte på nåt skönspel och artiga som vi är lät vi Micke vinna. 

Alvor i fjärran


En dag fick vi finbesök av Yvonne och Lasse Lundberg, de bor numera i Tavira. Yvonne och Fredrik, Langels alltså, så ni inte blir förvirrade av alla Fredrikar… har jobbat ihop på Handelsbanken och de är ”gamla” seglare. De ägde senast en fantastisk båt S/Y Swedish Caprice, en 79 fots skönhet som vi haft förmånen att segla med vid några tillfällen. De är dock numera landkrabbor men Lasse klappade lite extra på Hatomi, i smyg när han trodde att vi inte såg…
En vecka går fort och Fredriks näst sista dag drog vi ut på en liten dagsegling, inte mycket vind men på hemvägen fick vi lufta gennakern och Fredrik fångade färden in i marinan, tur man har ”ungdomar” ombord ibland…


Fredriks sista dag bjöd Micke och Birgitta på sightseeing by car, vi avverkade bland annat Monchique, Algarves högsta punkt (902 m) och avslutade med mysig lunch i Ferragudo. På kvällen åkte vi till Portimao och åt middag hos en annan god vän, Joakim Flodin aka Jocke Gråben, som ”säsongar” som golfbum 😉 I onsdags vinkade vi hejdå till Fredrik och förberedde den stora seglatsen från Lagos till Portimao, hela 8 distans skulle avverkas… Tack Lagos för härliga dagar, vi ses åter i mitten av april då vi skall på 60-års fest hos Micke och Birgitta samt sedan ta upp Hatomi för förvaring över sommaren. 
Vi  gjorde rätt för oss i marinan, betalade räkningen och hann knappt hänga upp gennakern förrän vi nödgades ta ned den, den går ju så himla snabbt vår båt 😉 Portimao välkomnade oss i strålande solsken och godkänd wifi, ordningen återställd!

Se så glad han är…


Portimao har bjudit på strålande väder, stundtals strålande golf YEAH! och roligt umgänge med Jocke. Två rundor på Vale do Pinta och en på Gramacho, verkligen fina banor! Nu säger vi farväl till Portugal och beger oss till El Rompido vid spanska gränsen för några dagars golf. Därefter är planen att gå till Gibraltar och sedan sannolikt lägga båten i Estepona nån vecka för att besöka Jessicas föräldrar som bor strax norr om Benahavis och där vi skall njuta av La Zagaletas två banor. 
Som ni förstår har vi äntligen kommit till sol och värme, vi vet att det varit stormigt till och från de senaste veckorna. ZHEN HUA 33 som har den värdefulla lasten Slussens guldbro ligger fortfarande för ankar 20 distans söder om Malaga och inväntar lugnare väder över Biscaya, var det nån som sa väderfönster?

En vecka går fort när man har roligt

För en vecka sedan kastade vi loss från A Coruña för att ta oss till Cascais, en färd på ca 340 distans eller 57 timmar om man gör 6 knop i snitt. Vi var medvetna om att prognosen visade att vi förmodligen skulle behöva göra minst halva distansen för motor men det brydde vi oss inte om, vi ville söderut och det snabbt! Mycket riktigt fick vi gå lite mer än halva distansen för motor men med motor kommer ofta delfiner… Vi började fredagen med härlig segling i fulla ställ. När vinden dog ut och visade 3 m/s luftade vi gennakern för FÖRSTA gången sedan avfärd… det ni, och vi som hissar den så fort som tillfälle ges… Vinden dog till slut och motorn på och omedelbums dansade delfinerna runt fören 🙂


Vi bjöds på långa dagliga såväl som nattliga besök av stora delfingrupper, Fredrik fick tom uppleva att en val luftade sig nära båten, skraj blev han iaf 🙂 Vi bjöds även på fina solnedgångar och en fantastisk stjärnhimmel, detta bådar gott kände vi ❤

Detta kan vi inte se oss mätta på
Soligt väderhatten 🙂

Sent lördag kväll var Fredrik med om en otäck ”nästan incident”, ett stort fartyg styrde rakt emot oss, Fredrik avvaktade med att ropa upp dem och ökade istället farten (då vi ändå gick för motor). Vi passerade med god marginal framför BBC Livorno och inte långt efter att de passerat akter om oss så gör de en 180 graders vändning. Förmodligen hade ansvarig kapten somnat på posten 😦

Det gula på sjökortet är inte land utan nåt’ ”jävla” raster Navionics lägger på i vissa sjökort vid vissa djup. Hittills har det varit så i Frankrike och i Portugal vid djup < 500m

Efter lunch i söndags siktade vi kusten, vi går alltid en bit ut från kusten (läs utanför 1000 m kurvan) när vi seglar nattetid för att undvika de många näten som fiskare lägger ut, hart när omöjligt att se dem ens i dagsljus. Vi siktade Cabo da Roca, Europas västligaste fastlandspunkt, därefter Guincho Beach, Boca do Inferno och slutligen Cascais hamn. Det är helt sjukt hur många bojar som markerar nät vi fick styra emellan, ryser av bara tanken.

Cascais ligger oss varmt om hjärtat, vi gjorde vår första gemensamma semester hit ❤ Jessicas föräldrar hade ett hus vid Quinta da Marinhas golfklubb, vi talar tidigt 90-tal, ja! Vi har varit tillsammans i 30 år, så gamla det får oss att kännas 😦 Nåväl, mysigt att vara tillbaka.

Under hösten har vi knutit kontakt med familjen Granath som seglar sin båt OUT. Vi läste om dem i Mitt i Södra Roslagen, de hade råkat ut för blixtnedslag i sin båt och blivit en dryg månad försenade på sin resa söderut. De skall vara ute ett drygt år med sina pojkar och siktar på Medelhavet snarast möjligt. De är från Rindö, nästan grannar alltså så vi tog kontakt då vi hade lite frågor om hamnar. Nu har Jessica och Roger på Out blivit kompisar, utan att ha träffats, 🙂 Vi skall bjuda hem dem i augusti när de kommer hem till pojkarnas skolstart 🙂 för att prata minnen.

OUT tipsade familjen Pedersen om att vi var på ingång till Cascais och på måndag eftermiddag fick vi ett trevligt besök av Jessica, Robert och deras tre pojkar Melvin, Milo och Leon.

Robert & Jessica
från vänster… Milo, Melvin & Leon ❤

Vi bjöd på kaffe och bad så mycket om ursäkt för att vi bara hade tre kakor och en halv chokladkaka (70%) att bjuda på. Det tog inte mer än 10 minuter så hade pojkarna hittat ett paket kakor (till) i vårt skafferi 🙂 Hannas (äldsta dottern) favoritkakor med vit choklad och tranbär, vi hade helt glömt bort att vi hade dem kvar. Medan vi vuxna pratade utforskade pojkarna båten (läs levde rövare), båten ångade av deras energi länge efter att de givit sig av till sin Aurora, en Hallberg Rassy drygt 40 fot. Fyllda av beundran för Jessica och Robert som lever med dessa yrväder 24/7 inser vi att det var ju så det var för 20 år sedan även för oss. Dock med en viktigt skillnad, vi har tre tjejer, helt ärligt en klassskillnad i aktivitetsnivå. MelvinMiloLeon > HannaTovaMica !

Vi har spelat två rundor golf på Quinta da Marinha, nåja… spelat var kanske att ta i. Det gick ju såååå bra på driving rangen men inte lika bra på banan. Vi skyller på regnsjuka fairways och motvind på varje hål konstigt nog… Banans fairways omgärdas av maffiga pinjeträd, fullkomligt ogenomträngliga, utanför fairway = 1 tappat slag. Härligt att vara igång dock, det gav mersmak inför Algarve och Costa del Sol.



Idag, torsdag, har vi gjort rent skepp och inspekterat riggen så nu är vi redo för avfärd mot Lagos imorgon fredag. Det gäller att lita på den aka Jessica som sköter storfallet vid dessa manövrar.

1,92 m Fredrik ser inte så imponerande ut 22 m upp i masten…
Allt såg bra ut 🙂

Prognosen visar sydväst för att sedan mojna till en knappt kännbar sydlig vind, inte helt optimalt men vi drar för motor ut ca 20 distans för att sedan nyttja SV till den dör ut, vi skall tajma så vi har dagsljus lördag morgon när vi går in på grundare ”fisknätsvatten” vid punkt 3 på rutten.

Ett dygn vid 6 knop, vi går nog inte så fort då vinden mojnar framåt midnatt.
Innanför 3an lär vi stöta på en hel del nät Därför viktigt at göra det i dagsljus

Vi avslutade dagen med ett fikabesök på Aurora. Vilken mysig båt de har, även om vi förstår att de ibland tycker att den känns liten med tre leksugna pojkar ombord. Vi tyckte den kändes rymlig och har ett härligt sittbrunnstält som kommit väl till pass denna ”sketna” höst och vinter vi upplevt längs Engelska kanalen, Biscaya och Spaniens samt Portugals kuster.

Nu blickar vi framåt mot ännu varmare väder runt Portugals SV hörn 🙂

Änglavakt

Ibland skall man ha tur eller kanske ett sjätte sinne… Dagens seglats från Viveiro till A Coruña bjöd förmodligen på de snällaste förhållanden som förekommer i dessa vatten. Ändå var sjön sjukt ryckig och oberäknelig. Jessica som äntligen fått tillbaka sjöbenen slapp offra maginnehåll till havsguden men tryggast ändå att skicka ned Fredrik för att fixa maten ;).

Några timmar in på dagens etapp så fick vi ett vindvrid och satt en preventer på bommen för att slippa att den slog så förfärligt. Ändå så var det något som irriterade, den knarrade och gnisslade förfärligt från kicken (det som hjälper till att hålla bommen uppe) trodde vi. Jessica, otålig som hon är, hämtade WD40 för att se om något kunde åtgärdas. Det var dock inte kicken som knarrade utan det lät mest från bommens infästning i masten så jag smörjde lite på babords sida och när jag skulle smörja på styrbords sida så blev jag alldeles förskräckt, ropade till Fredrik att hämta en hammare fort som f….n. Det visade sig att infästningsskruven på styrbordssida hade lossnat och att hela bommen var på väg att lossna från infästningen i masten. ( glömde ta en bild, var lite uppjagad..) Lyckligtvis lyckades Fredrik hamra in skruven och den genomgående ”sprinten” från babords sida och vi kunde säkra infästningen med en temporär skruv på styrbords sida (se bild).

Provisorium

Knasig konstruktion kan vi tycka så här i efterhand, att två skruvar skall låsa på motsatta sidor, som gjort för att ständiga rörelser och kraftiga ryck skall påverka negativt…

Vad lär vi oss av detta? 1) ignorera inte nya obekanta ljud, undersök genast vad det är, idag hade vi lite tur eller så var det vårt undermedvetna som gjorde att vi undersökte 2) glöm inte att regelbundet gå igenom båten, i synnerhet de punkter som utsätts för stora krafter och/eller som vi är beroende av …

Nöjda med dagens förflyttning angjorde vi A Coruña vid 16.30. Vilken fin stad det verkar vara, synd bara att vi går härifrån redan imorgon bitti. Inte för att smutskasta Viveiro men vi hade MYCKET HELLRE blivit inblåsta i A Coruña 11 dagar!!! Men… det som inte dödar härdar…, jag skall gå hel ur det här… osv osv…

Vi vill verkligen inte missa det väderfönster som öppnat sig på vid gavel, även om det kan innebära en hel del motorering. Vi ser fram emot Cascais och sedan Lagos. Cascais eftersom vi har härliga minnen därifrån, bl a den första utlandssemestern tillsammans sommaren 1991. Lagos för att där väntar samvaro med nära vänner Birgitta och Mikael Billström (som bor där) och Joakim Flodin som ”säsongar” 🙂 i grannbyn Portimão.

Viveiro är dock helt säkert en fantastisk sommarstad, fina stränder, mysig gammal stadskärna och fina promenadstråk som t.o.m imponerade off season. Fernando och hans fru Anna, som förestår marinan, var mycket serviceminded så vi rekommenderar Viveiro fast under högsäsong 🙂 Det går inte att tanka i marinan men en kort promenad med lånade dunkar och shoppingvagn löste biffen 🙂 På mindre än en timme hade vi köpt 80 liter diesel och fyllt på!

Dessutom fanns en en mycket välsorterad matbutik, Gadis, ett stenkast från marinan. De hade nästan allt dvs även ett godkänt vegetariskt/veganskt utbud, allt är ju inte bönor och grönt…

Vandring längs Ria Viveiro
När vi gick upp till utsiktspunkten Miradoro San Roque så blev genvägen en riktigt brant och snårig senväg…
Glömde berätta om vilken billig fikastad Viveiro är, 30 kr för 2 kaffe och churros ”på köpet”

Nu ser vi fram emot att få byta gästflagga till Portugal 🇵🇹

Och i väntan på det njuter vi bl a av de ”snaps” tjejerna skickar med charmiga husdjursbilder ❤

Mica tar hand om vår katt Nosen när vi seglar 🙂
Tova bor ihop med sitt eget charmtroll Kåda

Borta bra men hemma oxå …

Hög tid för en update, har ni saknat oss?


Fyra veckor i Sverige, skön samvaro med familjen och framförallt våra mästerverk 😉 Hanna, Tova och Mica. Nu är vi sedan en och en halv vecka åter på båten. Hatomi hade klarat sig fantastiskt bra, ingen fukt och inget som farit illa under veckorna i Gijon, skönt. Alltid lite nervöst att lämna båten utan egen uppsikt men hamnens personal hade daglig koll av förtöjningar.

Vår grannbåt, ”Cherry Ripe” har legat i Gijón sedan september. Det är ett ungt par, Tim och Mitch, som jobbar och lever på båten. Han, skotte, och hon, holländska, jobbar med foto och videoredigering, dessutom surfar de så Gijón tycker de är ett toppenställe att vara i. De väntar in våren, med snällare väder, och bidar sin tid med jobb, surf och att förkovra sig i båtunderhåll 🙂 De har så smått påbörjat arbete med en youtube vlog ”Sailing Beyond Borders”, tre avsnitt hittills, inte så långa men snygg och trevlig produktion tycker vi. https://www.youtube.com/channel/UC3Z8kxhRFStgifzgh5xK_Nw

Mitch & Tim
Katamaranen ”Manatea”, vid filmningstillfället endast 20 m/s, men vi toppade på strax över 27…

Vi å andra sidan vill inget hellre än att pallra oss vidare såååå vi ägnar oss åt vår favoritsysselsättning, NOT, leta väderfönster på Predictwind.
Väder är verkligen intressant och ibland skrämmande, vi gick på en promenad då det skulle börja regna och blåsa lite senare. Vi fick vända om efter 30 min och motvinden tillbaka fick det att kännas som om vi gick i uppförsbacke. Vinden ökade från 5 – 10 m/s till 27 m/s i ett nafs och även om vi låg väl förtöjda så kändes det läskigt. Några timmar innan hade två stora katamaraner kommit in i hamn, leveransseglingar till medelhavet. De fick några jobbiga timmar i ovädret och insåg snabbt att tampar och fendrar inte riktigt var dimensionerade efter dessa förhållanden. Allt gick dock bra till slut.

Brutala vågor utanför piren i Gijón
Om jag blev blöt? Inte bara jag…

För en vecka sedan öppnade sig möjligheten att färdas vidare västerut, det blev en dagsegling/delvis motorering mot Ribadeo. Vi har inte så många ljusa timmar, knappt 10, så det gäller att hålla farten uppe och då får vi stötta med motorn ibland. Vårt mål är ju att komma avsevärt mycket längre söderut så vi tar de möjligheter som öppnar upp och kommer säkerligen att missa en hel del hamnar i Spanien och Portugal. Å andra sidan så är säsongen inte speciellt ”sexig” för att stanna på alla möjliga ställen och njuta. Vädret är hårt, kallt och stundtals regnigt. Byarna/städerna ligger i dvala och väntar in turistsäsongen. Det känns som om inga andra båtar är där vi är så vi längtar söderut om inte bara för att få tillfälle att spela golf 🙂
Seglatsen mot Ribadeo blev lite stökig för Jessica, sjön var sjukt äcklig och oberäknelig. Långa rullande vågor kombinerat med ryckig sjö in i sidan gjorde att ansiktet skiftade från vitt till grönt och jag bjöd havsguden på lite matrester…. Sjöbenen hade jag helt tappat under en dryg månad på land men det börjar ordna upp sig nu 🙂 Skönt att Fredrik inte berörs nämnvärt av sjösjuka. Vi såg inte mycket av Ribadeo då vi gick därifrån redan morgonen därpå med Viveiro i sikte, sista anhalten innan vi går runt hörnet mot t ex A Coruna.

Seglatsen mot Viveiro bjöd på idel fiskeredskap i vår väg men även några delfiner.

Hatobjekt #1
Hatobjekt #2

Tyvärr såg vi även en delfin som fastnat i en fiskeboj och en fågel som kalasade på kadavret. Vi hatar dessa fiskeredskap och mardrömmen är att få in något i propellern. Det är väldigt svårt att se dem och med de, trots lugnt väder, relativt höga vågorna (2-3 m) så är det hart när omöjligt att sikta redskapen i tid.

😦 sorgligt


Men detta tröttnar vi aldrig på ❤

Viveiro är en fin liten stad, om än även den i vinterdvala, och vi är enda gästande båt. Vi fick en spännande första kväll i hamn då tidvattnet gick ut och djupet under kölen gjorde oss riktigt oroliga. Vi gjorde en snabb förflyttning lite längre ut i hamnen men hade inte ro att gå till kojs förrän vid midnatt då lägsta vattenstånd uppnåddes, vi stod då 20-30 cm ner i dyn. I Viveiro rinner Rìa de Viveiro ut och med den en hel del slam. Det visar sig att de skall muddra hamnen och kanalen in till hamnen i vår. Lägsta punkten för månaden för tidvattnet var morgonen efter förflyttning och i skrivande stund (en vecka senare) är lägsta punkten en halvmeter högre.

Utsikt från Miradoro de San Roque, vi ligger på bryggan längst till höger i bild

Hamnens wi-fi är som på de flesta andra ställena under all kritik, Viveiro ligger på första plats i sämsta wifi-ligan tillsammans med L’Aber Wrach. Vilken tur att biblioteket i stan erbjuder alltifrån 3 Mbit/s – 15 Mbit/s på sitt svajiga nät :).

Häromdagen beklagade jag mig över vår situation för äldsta dottern Hanna varpå hon snabbt kontrade med att det är minsann självvalt. Hon kände ingen större sympati för oss då hon de senaste veckorna skrivit rapporter och tentapluggat 24/7 och mycket hellre suttit inblåst i en båt och lyssnat på podcast och virkat. Missförstå mig rätt, det är givetvis inte synd om oss men vi måste väl få vara lite besvikna över att det inte riktigt blev som vi tänkt, eller?


Nu tar vi helg och återkommer inom kort med ett nytt spel, lite om Viveiro och mer (väder)fönstertittande.

Grått är iiiiiinte bra, OBS skalan i knots (dela med 2 så får ni m/s)
Yikes!!! Visst ser det ut som en varg?

Avslutningsvis skänker vi en tanke till min ”stackars” syster Jeanette och hennes man Fredrik på S/Y Bushpoint http://www.bushpoint.se som varit inblåsta på Isla Mujeres i Mexico en dryg månad. De har äntligen kunnat stänga av A/C:n i båten då temperaturen gått ned lite 😉 ❤