Hög tid för en update, har ni saknat oss?

Fyra veckor i Sverige, skön samvaro med familjen och framförallt våra mästerverk 😉 Hanna, Tova och Mica. Nu är vi sedan en och en halv vecka åter på båten. Hatomi hade klarat sig fantastiskt bra, ingen fukt och inget som farit illa under veckorna i Gijon, skönt. Alltid lite nervöst att lämna båten utan egen uppsikt men hamnens personal hade daglig koll av förtöjningar.

Vår grannbåt, ”Cherry Ripe” har legat i Gijón sedan september. Det är ett ungt par, Tim och Mitch, som jobbar och lever på båten. Han, skotte, och hon, holländska, jobbar med foto och videoredigering, dessutom surfar de så Gijón tycker de är ett toppenställe att vara i. De väntar in våren, med snällare väder, och bidar sin tid med jobb, surf och att förkovra sig i båtunderhåll 🙂 De har så smått påbörjat arbete med en youtube vlog ”Sailing Beyond Borders”, tre avsnitt hittills, inte så långa men snygg och trevlig produktion tycker vi. https://www.youtube.com/channel/UC3Z8kxhRFStgifzgh5xK_Nw

Mitch & Tim

Katamaranen ”Manatea”, vid filmningstillfället endast 20 m/s, men vi toppade på strax över 27…

Vi å andra sidan vill inget hellre än att pallra oss vidare såååå vi ägnar oss åt vår favoritsysselsättning, NOT, leta väderfönster på Predictwind.
Väder är verkligen intressant och ibland skrämmande, vi gick på en promenad då det skulle börja regna och blåsa lite senare. Vi fick vända om efter 30 min och motvinden tillbaka fick det att kännas som om vi gick i uppförsbacke. Vinden ökade från 5 – 10 m/s till 27 m/s i ett nafs och även om vi låg väl förtöjda så kändes det läskigt. Några timmar innan hade två stora katamaraner kommit in i hamn, leveransseglingar till medelhavet. De fick några jobbiga timmar i ovädret och insåg snabbt att tampar och fendrar inte riktigt var dimensionerade efter dessa förhållanden. Allt gick dock bra till slut.

Brutala vågor utanför piren i Gijón

Om jag blev blöt? Inte bara jag…

För en vecka sedan öppnade sig möjligheten att färdas vidare västerut, det blev en dagsegling/delvis motorering mot Ribadeo. Vi har inte så många ljusa timmar, knappt 10, så det gäller att hålla farten uppe och då får vi stötta med motorn ibland. Vårt mål är ju att komma avsevärt mycket längre söderut så vi tar de möjligheter som öppnar upp och kommer säkerligen att missa en hel del hamnar i Spanien och Portugal. Å andra sidan så är säsongen inte speciellt ”sexig” för att stanna på alla möjliga ställen och njuta. Vädret är hårt, kallt och stundtals regnigt. Byarna/städerna ligger i dvala och väntar in turistsäsongen. Det känns som om inga andra båtar är där vi är så vi längtar söderut om inte bara för att få tillfälle att spela golf 🙂
Seglatsen mot Ribadeo blev lite stökig för Jessica, sjön var sjukt äcklig och oberäknelig. Långa rullande vågor kombinerat med ryckig sjö in i sidan gjorde att ansiktet skiftade från vitt till grönt och jag bjöd havsguden på lite matrester…. Sjöbenen hade jag helt tappat under en dryg månad på land men det börjar ordna upp sig nu 🙂 Skönt att Fredrik inte berörs nämnvärt av sjösjuka. Vi såg inte mycket av Ribadeo då vi gick därifrån redan morgonen därpå med Viveiro i sikte, sista anhalten innan vi går runt hörnet mot t ex A Coruna.

Seglatsen mot Viveiro bjöd på idel fiskeredskap i vår väg men även några delfiner.

Hatobjekt #1

Hatobjekt #2

Tyvärr såg vi även en delfin som fastnat i en fiskeboj och en fågel som kalasade på kadavret. Vi hatar dessa fiskeredskap och mardrömmen är att få in något i propellern. Det är väldigt svårt att se dem och med de, trots lugnt väder, relativt höga vågorna (2-3 m) så är det hart när omöjligt att sikta redskapen i tid.

😦 sorgligt

Men detta tröttnar vi aldrig på ❤

Viveiro är en fin liten stad, om än även den i vinterdvala, och vi är enda gästande båt. Vi fick en spännande första kväll i hamn då tidvattnet gick ut och djupet under kölen gjorde oss riktigt oroliga. Vi gjorde en snabb förflyttning lite längre ut i hamnen men hade inte ro att gå till kojs förrän vid midnatt då lägsta vattenstånd uppnåddes, vi stod då 20-30 cm ner i dyn. I Viveiro rinner Rìa de Viveiro ut och med den en hel del slam. Det visar sig att de skall muddra hamnen och kanalen in till hamnen i vår. Lägsta punkten för månaden för tidvattnet var morgonen efter förflyttning och i skrivande stund (en vecka senare) är lägsta punkten en halvmeter högre.

Utsikt från Miradoro de San Roque, vi ligger på bryggan längst till höger i bild

Hamnens wi-fi är som på de flesta andra ställena under all kritik, Viveiro ligger på första plats i sämsta wifi-ligan tillsammans med L’Aber Wrach. Vilken tur att biblioteket i stan erbjuder alltifrån 3 Mbit/s – 15 Mbit/s på sitt svajiga nät :).

Häromdagen beklagade jag mig över vår situation för äldsta dottern Hanna varpå hon snabbt kontrade med att det är minsann självvalt. Hon kände ingen större sympati för oss då hon de senaste veckorna skrivit rapporter och tentapluggat 24/7 och mycket hellre suttit inblåst i en båt och lyssnat på podcast och virkat. Missförstå mig rätt, det är givetvis inte synd om oss men vi måste väl få vara lite besvikna över att det inte riktigt blev som vi tänkt, eller?

Nu tar vi helg och återkommer inom kort med ett nytt spel, lite om Viveiro och mer (väder)fönstertittande.

Grått är iiiiiinte bra, OBS skalan i knots (dela med 2 så får ni m/s)

Yikes!!! Visst ser det ut som en varg?

Avslutningsvis skänker vi en tanke till min ”stackars” syster Jeanette och hennes man Fredrik på S/Y Bushpoint http://www.bushpoint.se som varit inblåsta på Isla Mujeres i Mexico en dryg månad. De har äntligen kunnat stänga av A/C:n i båten då temperaturen gått ned lite 😉 ❤