Världens bästa Roberto !

Hoppas att ni inte satte kaffet i vrångstrupen, jag menar förstår Roberto García Arrabal, ägaren till Motril Marina… mer om honom nedan. 


Lördags morse lämnade vi så Ibiza efter över nio veckor i karantän, några av er var med live på FB.

Det kändes både bra och dåligt, tråkigt att lämna våra nya vänner och att inte hinna segla lite runt Ibiza med dem men samtidigt skönt att se hemgång i sikte. Vi får dagliga rapporter från båten Out och de har det härligt på svaj. Beroende på vindriktning så har de växlat mellan några vikar på sydöstra respektive sydvästra delen av ön. Man får fortfarande endast segla 12 distans från hemmahamn och ingen kan ge 100%iga besked om vilken hamn det är för Out, men de antar att det är Botafoc där de legat de senaste månaderna. Som ni ser av bilden så går det ingen större nöd på dem 😉

Lone och Johnny, våra danska vänner på LavieXtra, blev för några månader sedan, under en bilresa, bestulna på pass, plånböcker  mm. Deras nya pass har varit på villovägar men äntligen fick de besked att de fanns i Palma de Mallorca. Enda problemet, de får inte resa dit med sin båt. Efter diverse samtal med polisen och 100 olika besked så beslutade de sig ändå för att bege sig till färjeterminalen. Väl där fick de köpa biljetter och i Palma gick allt bra men vid ankomst Ibiza ville polisen inte släppa in dem igen. Varför? De inte är skrivna på Ibiza och inte heller innehade de något ”essentiellt arbete”, förutsättningarna ändras lika ofta som skiftbyte sker i polisfabriken… Efter mycket dividerande så halar Lone till slut upp räkningen från Botafoc marina ( som hon turligt nog tagit med sig) där de kunde bevisa att de bott på marinan över 60 dagar. Till slut släpptes de in igen …


Vår seglats till Motril var ca 300 distans, normalt 2 dygns färd. Vi tänkte dock stanna till i viken vid Playa de los Genoveses på Spaniens sydöstra hörn för att sedan nästa dag fortsätta till Motril. De första 12 timmarna så var vinden stark och vågorna gick höga, vi hade dock vinden snett in från aktern så det var hyfsat behagligt. Vi fick dock ta ned storen redan vid lunch då det blåste 10-12 m/s, vi gjorde god fart på bara focken.

Tyvärr tappade jag en av mina AirPods OCH min keps när vi skulle fälla ned Watt & Sea, vattengeneratorn :(. När sjön är hög vill man ju helst inte behöva fälla ned den just då utan helst redan innan man sätter segel. ”Problemet” var att vi hade 100% laddning när vi lämnade hamn och då kan vi inte låta vattengeneratorn gå då den kan ta skada. Normalt är det ju inte ett problem att man har för mycket laddning på en segelbåt 🙂 men när vi ligger på landström måste vi komma ihåg att hitta rutinen att t ex ha ca 90 % laddning när vi kastar loss då blir inte detta ett problem…


Prognosen ändrade sig en hel del vad gällde vindstyrka och vindriktning så vi tog beslutet att gå direkt till Motril utan att stanna. Framåt midnatt mojnade det och vid 03.00 fick vi slå på motorn. Söndagen var helt vindstilla så det var bara att puttra vidare för motor men… med motor kommer delfiner, iaf funkar det så för oss. Det var helt stilla på havet så på en av filmerna vi tog så ser det ut som om delfinerna svävar, helt magiskt ❤ .


Natten till måndag hade vi två ”close encounters of the boating kind”. Vi gick 12 distans utanför kusten och på ca 800 m djup, helt plötsligt ser Fredrik nåt rött som blinkar i vattnet nära båten och kort därefter dyker ett eko upp på radarn. Det visade sig vara en liten fiskebåt utan AIS och det röda var två bojar till fiskenät. Det var första gången vi sett upplysta fiskebojar. Några timmar senare var det min tur, Fred hade precis gått till kojs och en snabbgående båt dyker upp om babord. Kollision om 10 minuter räknade systemet ut, nåväl tänkte jag, den väjer väl strax eftersom den har väjningsplikt, men icke sa nicke… ”Villa de Teror” (passagerarbåt som var på väg in till Almeria) vidhöll sin kurs, jag drog ned farten helt och båten passerade några två hundra meter framför oss. Läskigt när dylikt händer eftersom man ju inte vet om de inte hade koll eller om de bara räknar med att störst går först oavsett vad de lärt sig i sjömansskolan…


När vi anlände till Motril, eller snarare El Varadero som området heter, stod Guardia Civil på bryggan och tog emot. Polisen förhörde sig om att alla papper var i sin ordning. En timme senare kom så Hälsovårdsmyndigheten på besök, han tog vår temp och ställde alla obligatoriska Covidrelaterade frågor. Tyvärr visade det sig mycket svårare, än vad såväl Roberto i marinan samt hälsovårdsinspektör Carlos trott, att fixa tillstånd för oss att resa till mina föräldrars hus som ligger i en annan provins, Malaga. Saken ligger i Policia Nacionals händer för tillfället och för vår del spelar det inte så stor roll om vi får åka till huset eller ej eftersom vi flyger hem redan på lördag 11.40, jippiii! Vi har några saker som vi vill lagra i huset, vin (från vårt besök på Chateau Les Ormes de Pez), golfklubbor mm men detta kan Håkan och Mauds trädgårdsmästare José hämta här i juni när han får resa över provinsgränsen.

Det är ganska annorlunda här jämfört med Ibiza, här går alla runt med ansiktsmasker och varje gång vi går till marinans kontor tar de tempen på oss… Marinan är en industrimarina och de två infarterna bevakas av polis. Vi sitter alltså i karantän och får inte lämna marinans område, konstigt med tanke på att de vet att vi varit 9 veckor på Ibiza.  Om de skulle anstränga sig och kolla när vi lämnade Ibiza och hur lång tid det tar att segla till Motril så skulle de inse att vi gått non-stop. Vi borde vara säkra eftersom vi kommer från en provins inom samma land som knappt drabbats av Covid-19 men… vi tar inte fajten med polisen. Vi inser ännu mer nu hur lyckligt lottade vi varit som karantänat i Ibiza, så mycket trevligare omgivning och så nära till allt, inte minst restauranger när de väl öppnade.


Vi har träffat lite nytt folk, bla Peter och Dawn i deras, ” Chloe”, en Garcia 45. De kom till Motril samma dag som vi anlände till Ibiza, till skillnad från oss har Motril i princip inte haft några andra live-aboards under hela lock-down, så lite trist läge… De tog beslutet att sälja allt när Trump blev President, de köpte båt och gav sig av,  det kallar jag övertygelse… De vill gärna segla runt i Europa några år, enda problemet är att de, som amerikaner, max får vara 3 mån inom Schengen sedan måste de vara ute 3 mån. Detta är normalt inget problem men alternativen att segla till Turkiet, Algeriet osv är lika stängda som de flesta Europeiska länder. Skönt nog så har myndigheterna insett det svåra i situationen så de 3 månaderna börjar inte ticka förrän undantagstillstånden släpps och de har möjlighet att segla vidare till hamn utanför Schengen.


En annan ny trevlig bekantskap är Roberto som driver Motril Marina, vi kan inte ösa nog med lovord över honom och hans personal. Allt från första kontakten där han som enda marina sade att han kunde lösa vårt problem och ta emot och ta upp vår båt. Alla andra marinor sade att vi visserligen var välkomna men först efter fas 3 el 4, dvs 2-4 veckan i juni. Det visar sig att Roberto givetvis har goda kontakter med såväl Guardia Civil som Policia Maritimo. Här kommer vi och Hatomi att ha det bra, mer om Roberto en annan gång 🙂
Tisdag, onsdag och halva torsdagen har vi betat av vår digra att göra lista inför upptag av båt samt förvaring på land 8-9 månader. Vi har tagit ur focken fixat med skot och fall så att så lite som möjligt exponeras för solen. Vi har plastat in vinschar och block då sanden från Afrika är obarmhärtig, letar sig in i varenda skrymsle och vrå. Vi har tvättat och fejat med vinägerlösning, vi har tagit osv osv .


Idag tog vi så upp båten, alltid lite ångestladdat, för även om vi visar var de skall placera lyftbanden så vet man ju inte om de t ex lyckats få banden förbi propellern/drevet. Det är ju katastrofalt om man lyften båten och bandet belastar propellern/drevet. Som ni ser på filmen så gick allt mycket bra.

Vi fasade för hur båten skulle se ut efter 9 månader i vattnet, döm om vår förvåning när skrovet såg mycket fint ut. Värre var det med anoderna vid drevet och på propellern. De var i stort sett helt ”uppätna” vi lyfte alltså  i grevens tid. En anod (offeranod), för er som inte vet, sätter man dit för att ev galvaniska strömmar i vattnet skall bryta ned anoden, som ofta är av zink, istället för båtens ädlare metaller som typ propeller.


Vi har även varit duktiga på att äta ur kylskåpet och skafferirenset avslöjade två paket chocolate chip cookies och en chokladkaka som vi offrade till personalen 🙂

Imorgon återstår några timmars arbete och sedan är vi klara för hemfärd. Håll tummarna för att Policia Nacional ger oss klartecken att åka till Benahavis fredag kväll, om inte så åker vi taxi till Malagas flygplats lördag morgon. OM flyget mot förmodan ställs in så åker vi ändå till flygplatsen och ringer José därifrån så avvaktar vi nästa flyg på Zagaleta och spelar golf då banorna öppnar på måndag. So… either way we win <.

1 tanke på “Världens bästa Roberto !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s