Det är nu lite drygt två veckor sedan vi lämnade Tazacorte, La Palma. Det har varit betydligt lugnare dessa veckor även om vi hunnit med en hel del märkte jag när blogginlägg skulle skrivas… Såååå här kommer det bästa från den senaste tiden.
Obs! Ett av våra längre inlägg så gör en kopp kaffe och gå på toaletten innan du börjar läsa.
Vi kan inte ignorera det som händer på La Palma… När vi var där fanns viss förhoppning om att vulkanen lugnat sig något men dagen innan vår avfärd och sedan dess har Cumbra Vieja levt upp igen tyvärr. I skrivande stund (22/11) är nuvarande utbrott det längsta på samtliga Kanarieöar sedan utbrottet 1712 vid El Charco (oxå La Palma). Nio veckor in i utbrottet så hade vulkanen för några dagar sedan de flesta skalven, 350 st, under ett dygn sedan utbrottet. I snitt har det varit 85 skalv/dag sedan starten. De nya kraftiga utbrotten har förorsakat att kratern delvis kollapsat och nya lavaströmmar har flödat nedåt i samma delta som innan, se jämförelse nedan.
Framtiden får utvisa vad utbrottet resulterar i men klart är att det är långt ifrån över. Igår, tisdag, kollapsade kratern söderut och lava väller ut mot samhällen söder om vulkanen med en hastighet av 600 m/timme:(
Den intresserade kan läsa mer här: https://english.elpais.com/spain/2021-11-19/la-palma-volcano-in-numbers-700m-in-damages-5100-quakes-and-7000-evacuated.html
Klart är att vi lever i vulkanens spår fortfarande två veckor efter avfärd. Trots noggrann och frekvent rengöring så smyger lavasanden sig fram där man minst anar, senast när jag torkade under gasspisen, men vad i h…vete. Vi har tvättat alla snören (nåja… skot, fall mm) vi kommit åt, ankarspel och vinschar har rengjorts.
Tiden efter La Palma har gått fort, vi gick till La Gomera och hade en gungig natt och … frukost vid Playa de Chinguarime, ni vet platsen med hippies i grottor….
På La Gomera fick vi det glädjande beskedet att vi fått plats i Marina San Miguel aka Amarilla på Teneriffas södra kust. Kul tyckte vi eftersom den ligger NÄRA två golfbanor, paradiset!
Färden runt Teneriffas södra spets visade sig bli tuff, snacka om tydlig accelerationszon (WAZ). Det är ganska läskigt men ändå mäktigt att uppleva dessa snabba växlingar, reva segel i tid är bara förnamnet! Det visade sig ständigt blåsa rejält på södra Teneriffa och som vanligt svarar inte marinan på anrop via VHF (även om de tydligt anvisar att man skall anropa dem…). Till slut får vi ändå checka in och blir anvisade en plats, det blåser rejält och Jessica som springer fram och tillbaka på däck med tampar och fendrar lyckas snubbla två ggr på jollen som ligger surrad på däck, höger stortå stukad rejält… Men vad gör det, morgondagen utlovar golf på Amarilla Golf, en järnsjua från sittbrunnen.
Fredrik åker elsparkcykel upp till golfbanan och hämtar ut golfbilen som han sedan kör ner till marinan och hämtar Jessica och golfbagar. Det visar sig snart att detta var det enda som flöt smidigt denna dag. Vi fick uppleva den LÅNGSAMMASTE golfrundan i vårt liv, fyra hål tog 1 tim o 20 min. Synd på en annars fin golfbana, med riktigt bra greener och ett härligt läge vid havet. Vi ville hem till VM-kval i fotboll, Georgien – Sverige, och var rejält trötta på att vänta så vi avbröt efter hål 15 som låg precis vid marinan. Som ni alla vet kunde vi gott ha spelat de sista tre hålen med tanke på hur det gick i matchen 😦
Dagen efter begav vi oss tillbaka till Gran Canaria. Vi hade ännu en häftig segling med stark vind och höga vågor. Vi angjorde Playa Veneguera på rekordtid och firade fredag med såväl Madeira och ost som ceviche på ”Fredriks tonfisk”.
Vi reflekterade över dagen som varit en tuff seglats för oss, veckan som kommer har vi funderat på en tur till Teneriffa med Fredriks föräldrar Jan och Ulla. Vår slutsats blev att vi inte tycker att det är en bra idé med denna överfart, även om det skulle gå vägen så tror vi att det blir en upplevelse att glömma…. Vi beslutade givetvis att låta dem bestämma men vår inställning var att inte rekommendera överfart.
Lördag den 13e hade vi en härlig seglats i lätt vind till Pasito Blanco. Det är dagar som denna vi uppskattar vår båt som mest (VARNING båtpornografi) 2,8 m/s vind, 29 graders vindvinkel och 5,1 knops fart, inte många båtar presterar så väl under dessa förhållanden.
Kvällen bjöd på återförening och middag med Fredriks föräldrar.
Vi kommer att lämna Hatomi i Pasito Blanco när vi åker hem till Sverige den 5 dec – 8 jan. Några dagar i hamn då vi passade på att tvätta såväl båt som kläder mm. Kläder och sängkläder fick en extra sköljning eftersom den överlastade tvättsäcken gick sönder när Jessica ”hoppade” ombord båten och säcken åkte i vattnet. SUCK … JÄVLA SKIT alltså!!!
Den 17 nov hämtade Fredrik hyrbil på flygplatsen (går banne mig inte att få tag i bil någon annanstans…), Han hämtade sina föräldrar på hotellet och de mönstrade på. Dagen bjöd på utflykt till Gran Canaria’s högsta punkt, Pico de las Nieves. Man kan tycka att namnet ”snötopp ” och Joakim’s aka Jocke Gråben’s tidigare påpekande att temperaturen sjunker med 0,7 C per hundra höjdmeter skulle inspirerat oss att ta med mer än en extra tröja men nej… Temperaturen på toppen var 5,5 grader, det blev ett kort besök 🙂 inte minst pga att det var dimma HAHAHA.
Nåväl, en minnesvärd dag med färd på hiskeligt branta och slingrande vägar, en upplevelse bara det. Vi passade på att storhandla på Mercadona inför kommande vecka när vi ändå hade bil.
Följande dag tänkte vi oss en utflykt till Las Palmas med några ”nyttostopp” på vägen. Vi behövde fylla på ena gasoltuben dessutom behövdes en bäddmadrass till akter styrbordshyttinförskaffas. Hur Ingalill och Ralf stod ut i två veckor fattar vi inte. De sade (tydligen diplomatiskt) att ”vi gillar hårda sängar” sure ballabacon… de var bara artiga i överkant!!! Väluppfostrade som vi är har vi upplåtit förpiken aka Master Suite med tillhörande toa/dusch till våra gäster så vi var tvungna att se till vår egen överlevnad den kommande veckan… Gasolflaskan fylldes på DISA Logistics, byråkrati en masse men det var det värt. En PK5 fylldes för 8 EUR…
I Las Palmas passade vi på att äta lunch vid vackra Playa de las Canteras samt besöka vänner som förberedde avfärd kommande söndag med ARC, Atlantic Race for Cruisers. En lagom innehållsrik dag som sedvanligt avslutades med kortspel. Vad vi spelar? Mest Sjuan och Kryp-Casino men -även några Skitgubbar har passerat förbi.
Fredag kastade vi så loss för några dagar på svaj. Då vi beslutat att inte gå till Teneriffa kvarstod Gran Canarias södra och västra kust, ingen imponerade sträckning men det som stod till buds under rådande omständigheter.
Fredag och lördag kastade vi ankar vid Playa de Veneguera, dessa nätter var det riktigt lugnt så att även besättningen i styrbordshytten inte nämnvärt stördes av vågornas ”kluck”. På lördagen gjorde vi en dagsutflykt till västra sidans gömda Playa GuiGui. En otroligt häftig plats som bara blev än häftigare efter att vi läst på. Det visar sig att för att komma till denna playa måste man vandra i oländig terräng i 1,5 – 3 timmar enkel väg, den kortare tiden för spänstig ungdom och den längre för grinig otränad turist (hihi, läste vi på en bloggs kommentarsfält) Helt plötsligt var vi mycket imponerade av alla de som tagit sig dit denna lördag 🙂
Den som vill lära sig mer läs här https://localguidegrancanaria.com/en/how-to-get-to-guigui-beach/
Färden tillbaka till Playa Veneguera bjöd på dramatik… Fredrik hade på chans matat ut draget för att kanske få fisk, helt plötsligt rasslar det till i rullen och det blir bråttom med allt! Båtens fart måste minska, vi går upp i vind men fiskekroken måste hämtas upp likaså ”slaktarkniven”, Fredrik kämpar vid spöet! Det visar sig att en krallig Mahimahi aka Guldmakrill fastnat på kroken, en kamp mellan liv och död utspelar sig…
En kamp ”vi” som synes förlorade men vilken vacker fisk, eller hur! Hoppas bara att den inte blev alltför skadad när den ryckte sig loss ur ”mungipan” ❤
Efter ännu en mysig ankring vid Veneguera gav vi oss under söndagen österut för att möta upp de 148 ARC båtarna som påbörjade sin färd över Atlanten 12.30 från Las Palmas. Det visade sig tyvärr att vinden lyste med sin frånvaro (för dem alltså) och när den sent omsider visade sig så var den sydlig vilket innebar att de inte skulle vara i närheten av oss innan det var hög tid för oss att söka natthamn.
Vi tog beslutet att slänga i ankaret vid Punta de la Vega som ligger mellan Mogan och Arguineguin, extra roligt eftersom Ulla och Jan varit här ganska nyligen. Nu fick det se stället från sjösidan, kikaren är vår bästa vän 🙂
Det har som tidigare nämnts inte varit helt lätt att få plats i marinor! Samtliga marinor, förutom Pasito Blanco, på södra/västra Gran Canaria har givit oss kalla handen. Vi hade bokning i Pasito Blanco 23-24 nov men hörde av oss och kollade om vi kunde komma in redan 22 nov och det gíck bra.
Vi har nu de senaste dygnen genomlidit en värmebölja, 27 grader i skuggan om dagen och 20 på natten, svetten lackar och det är stundtals väldigt kladdigt. VI FÖRSTÅR att vi inte får någon sympati från er därhemma men… Vi har passat på att städa båt och tvätta, däremellan har vi fikat och spelat kort och ätit middag med goda vänner till familjen.
Jan och Ulla reste hem under den dramatiska/komiska politik-onsdagen och landade på Arlanda lyckligt ovetande om att Sveriges första kvinnliga statsminister just avgått innan hon hunnit tillträda….
Fredrik och jag blir tyvärr kvar i Pasito Blanco då en elak bakterie fått fäste i mitt vänstra pekfinger som kräver daglig tillsyn av snäll spansk sjuksköterska ❤ mer om detta en annan gång! Teneriffa får vänta till efter årsskiftet… Vi är iaf mycket glada över att Jan och Ulla kom och hälsade på oss, vi har haft det väldigt mysigt och kul att få bjuda dem på lite segling i varma vatten.
Fredagens (dagens) P1 Morgon bjöd på en rolig och passande krönika av Caroline Salzinger. Är det något vi sett i överflöd här på öarna så är det nakna pensionerade tyskar 🙂
Hatomi 