Sjunde december och vi fryser! Vi har nu varit hemma några dagar och idag vaknade vi till -14 grader, 40 grader kallare än det Gran Canaria vi lämnade alldeles nyss. Isen håller på att lägga sig utanför oss och vår granne mitt över på Edholma, Peter Carlsson får köra sin motorbåt morgon och kväll för att hålla en farbar ränna öppen.
Vi bokade hem oss några dagar tidigare än planerat då vi inte kunde göra så mycket på plats med mig inkapaciterad, mer om det nedan. Vi ser verkligen fram emot en månad hemma, tjejerna kommer hem över jul och vi får rå om dem många dagar <3.
Två veckor har passerat sedan Jan och Ulla åkte hem. Vår plan var att segla till Teneriffa och utforska ön några dagar innan vi begav oss åter till Pasito Blanco för att sedan åka hem för julfirande. Vi blev tyvärr kvar här då jag fått en elak infektion i vänster pekfinger. Hur det blivit så? Låt oss konstatera att man aldrig skall peta med en nål i något annat än ett broderi… Trots att jag bränt av nålen så lyckades jag få in något riktigt elakt i fingret och resten är historia. Dagen innan Freds föräldrars hemfärd tog jag en promenad till San Roque sjukhusets akutmottagning, lågvatten gjorde att genvägen via stranden kunde nyttjas.
De andra tog en promenad i det vackra vädret 🙂
Jag fick snabbt hjälp och en nyutexaminerad läkare fick uppdraget att medelst grov nål punktera det infekterade och klämma ut varet. Han lyckades inget vidare varpå hans överordnade tog vid och hon visste vad hon gjorde. När hon var klar kändes det som om hon slagit med en hammare på mitt stackars finger. De skrev ut antibiotika och instruerade mig att INTE komma tillbaka utan att varje dag ta mig till Centro de Salud i Maspalomas för daglig tillsyn, rengöring och omläggning. Fattade inte riktigt varför jag inte fick komma tillbaka till dem för detta men har nu i efterhand dragit slutsatsen att San Roque är ett privatsjukhus och min tjejgissning är att administrationen mellan den statliga vårdcentralen och Försäkringskassan i Sverige är mer inarbetad, vad tror ni?
Efter sjukhusbesök passade jag på att gå till Varadero Shopping Mall i Meloneras för att köpa ut medicin och bandage samt ett batteri för trådlös laddning av min iPhone. Den hade slutat ladda för en vecka sedan och min fiffiga svägerska Isabel föreslog att det kanske bara är laddporten som var trasig. Lite förvånad över att vi inte kom på det själva… jag skyller på sjukdom och smärta, vet inte vad Fredrik skyller på? ❤
Hittade snabbt en elektronikafär och ett lämpligt batteri, 129 EUR skulle de ha för det, WHAT? Jag skojade och sa att nu har jag inte råd med mat resten av veckan varpå han viskade ”I will give you special price”.
Nåväl, 65 EUR fattigare gick jag därifrån, ganska nöjd men gissar att säljaren var ännu nöjdare 🙂 Hur det gick? Det fungerade att ladda!
För mina dagliga besök på vårdcentralen var det taxiresa som gällde och varje gång jag kom dit fick jag visa pass, EU Sjukförsäkringskortet samt lämna en lapp med adress, mm. De reggade mig i sitt system, tog kopia på pass o kort, administrationsbyråkrati i sitt esse. När detta var klart så fick jag oftast hjälp inom tio minuter.
När det gått tre dagar och jag inte tyckte att det blivit nämnvärt bättre så bad jag om att få träffa en läkare för en ny bedömning men han bedömde att jag fått rätt antibiotika och fick ge det några dagar till.
Kräsmagade scrollar snabbt förbi bild nedan…
Hemresedagen var jag inne på dag åtta och visst, det är mycket bättre men inte tusan är jag OK, i Sverige tar jag mig till vårdcentralen 🙂
De sista dagarna förflöt ändå relativt fort. Båten låg på en ganska stökig plats, utsatt för de starka ostliga vindarna som var och varannan dag var riktigt hårda. En av dessa dagar med hård vind så bestämde sig båten som låg styrbord om oss för att ge sig av när det blåste som värst. Ibland funderar vi över hur vissa lyckats segla ända till Kanarieöarna när de är så dåliga på tilläggning och att lägga ut från kaj. Det blev hektiska minuter för dem OCH Fredrik, deras solcell i aktern fastnade lite i Hatomis ena vant. Då vanten (det som håller masten stående i sidled) är sk rod rig (tänk er hårt spända stålrör en knapp cm i diameter) så tjongade det i hela båten. Slutet gott allting gott men det kunde gått riktigt illa. Det värsta var att de inte ens fattade vad som hände och bara gav sig iväg utan att kontrollera att allt gick bra.
För några veckor sedan upptäckte Fredrik när han tog en simtur och passade på att kontrollera under båten att några av (offer)anoderna var illa åtgångna. Konstigt tycker vi då vi satte dit nya innan vi lämnade Motril för bara tre månader sedan. Anoder har man för att ev galvaniska strömmar i vattnet inte skall angripa båtens ädlare metalldelar såsom propeller, drev mm. Anodens metall är mindre ädel och angrips istället för t ex propellern. Galvaniska strömmar kan t ex uppkomma när man kopplar landström till båten för att ladda batteriet, men de kan oxå uppstå vid felaktig installation av komponenter i båten. Vi är inte säkra på varför det blivit så här då vi har en sk isolationstransformator på båten som skall skydda när vi kopplar landström. Vad vi förstår kan även andra omkringliggande båtar skapa problem om de har felaktiga installationer. Nåväl, vi hade turen att några dykare kom en dag för att fixa några bojstenar i hamnen. Fredrik högg dem och bad dem byta våra anoder och en halvtimme senare var det åtgärdat. Vi fick betala 700 kr för jobbet, prisvärt tycker vi 🙂
Vi hade turen att träffa ett trevligt par från Holland som låg vid samma brygga som oss, Connie och Ron Van Der Plas. Kul att få snacka lite segling och en massa annat, dricka vin och äta middag med nya bekantskaper. Ron är pensionerad KLM-pilot och Connie KLM-kabinbesättning.
De har en Hanse 545 och hade planerat ge sig av söderut hösten 2020 men något kom i vägen… COVID, de gav sig istället av i somras och har liksom vi spenderat tid i Lagos samt gjorde överfart till Madeira för att sedan gå till Gran Canaria. De har resten av Kanarieöarna kvar att utforska och har lagt överfart till Karibien på is ett tag. De spelar golf så Fredrik fick någon att leka med, det blev dock bara en 9-håls runda på närliggande Lopesan, MEN VILKEN RUNDA av Fredrik. Han gick 5 över par med en fyrpelbogey på åttan, dvs 1 ö par på resterande hål Wow!
Nu är vi som sagt åter i Sverige, mitt finger är fortfarande inte bra trots att jag fick ny antibiotika i fredags. Har idag varit på läkarbesök då jag bevisligen behöver något bättre/starkare. Det blev ytterligare en annan antibiotikakur, håll tummarna för att det tar knäcken på elak (resistent?) spansk bakterie ❤
Huset är adventspyntat, Fredrik har bakat biscotti och vi har träffat alla våra döttrar. Fredrik har även hunnit få stryk i paddel av Andreas :), men ge honom ytterligare några träningspass så skall Andreas nog få en match.
Nu ser vi fram emot att träffa övrig familj samt vänner. Vi syns och hörs ❤
Hatomi 
Så härligt och vackert! Håller tummarna för att den nya antibiotikan ska vara bra och hjälpa – kramar till er
GillaGilla
Härligt att ni är hemma ett tag. Inte härligt med fingret. Hoppas verkligen den nya antibiotikan ska bita ordentligt. Kramar ! Ulla
GillaGilla