Livet ombord flyter på, om någon timme är vi i Cherbourg.
Vår Biscayaöverfart platsar i kategorin lugn och behaglig, med undantag för det första halva dygnet då vi gick i kryssvinkel mot vinden, det lutade en hel del som flera av er sett på Facebook :).
Resterande del av överfarten har mestadels bjudit på halvvind och slör (vind snett bakifrån). Vi har haft en hel del perioder utan vind oxå men det visste vi redan när vi kastade loss.
Som ni har förstått tog vi beslutet att fortsätta till Cherbourg, kändes lika gott det, istället för att anlända till Roscoff mitt i natten. Redan när vi närmade oss Frankrikes kust så kände vi av strömmen, vi fick 2 knops motström som sedan växlade till medström och tillbaka till motström. Vi fick ännu en natt med fantastiskt månsken, det gör det lite enklare att uthärda nattpassen.
När vi närmade oss Guernsey och därefter Alderney drog vi vinstlotten och hade som mest 4,5 knops medström, då är det roligt att segla 🙂
När vi vände in mot Cherbourg tog det roliga slut, ca 13 sjömil kvar och det verkar ta över 6 timmar !!! Helt sjuk motström, som mest 5,5 knop … Nåväl, med så många timmar kvar och i strålande solsken hissade vi upp gennakern som inte sett dagsljus sedan oktober.
Nu, 1580 sjömil senare, har vi kommit mycket längre än vad vi hoppades på för lite drygt tre veckor sedan när vi lämnade Lanzarote. Vi får se vad vädergudana bjuder på de närmaste veckorna, klart är att vi siktar på att gå vidare om möjlighet ges innan iaf Jessica åker hem till Sverige andra veckan i maj. Fortsättning följer…
Den första gången vi stötte på delfiner på väg söderut hösten 2019 var i de här trakterna när vi lämnade Roscoff och gick till L’Aber Wrach. I morse, när Jessica låg och snarkade, kom de åter och gav oss en sista hälsning, om än kortvarig.
Hatomi 