Lagos i sikte, glada för att vi lyckades möta den magiska gränsen högvatten + 2tim men lite snopet att vi anlöper Lagos i samma stund som Birgitta o Micke lämnar Lagos för en snabbvisit i Sverige 🙂
Måndagen bjöd på fin segling ända fram till midnatt och dessutom vackraste solnedgången.
Därefter mojnade det successivt och Fred som hade vakten 00.00 – 03.00 fick starta motorn efter någon timme. Därefter körde vi för motor och på sluttampen fick vi både vind och regn och stöttade motorn med focken och forsade fram emot Lagos. Vi hade tänkt fel på en timme så nu klarade vi precis gränsen, skönt att komma i hamn. Överfarten gick bra tycker vi dock blev det lite segt emellanåt och precis när vi kommit in i lunken så var vi i hamn.
Utanför Portugals sydvästra udde finns en sk trafiksepareringszon. Vi som inte är yrkestrafik skall inte segla/motorerna i zonen, vi bör hålla oss i utkanten. Ibland måste man dock gå igenom en dylik zon eller passera nära som vi gjorde. Det känns alltid lite läskigt och man är på helspänn och lyssnar intensivt på VHF:ens kanal 16. Vi passerade dock i dagsljus, nattetid är det betydligt läskigare då man endast kan förlita sig på plotter med AIS information och radar.
400 meter containerbåt…
Radarn ja, har vi berättat att den är sönder 😳… Vi upptäckte det i Las Palmas och efter Fredrik noggrant kollat alla kopplingar samt att B&G tekniker inspekterat så är slutsatsen att vi måste beställa en ny. Känns surt då vår endast har 4 år på nacken 😦 En ny kunde tidigast levereras till Las Palmas i början av maj (2 mån leveranstid) och efter koll med svensk leverantör så gällde detsamma i Sverige. Känns mindre bra att inte ha radar på natten så vi får planera hur och när vi skall angöra Portugals och Spaniens kuster framöver på vår resa norrut, inte alla fiskebåtar har AIS men tack och lov så har de navigationsljus.
Nu har vi varit i Lagos lite drygt tre dagar och vi drar vidare redan imorgon lördag mot Cascais. Vi hade helst fått ett väderfönster på 3-4 dagar då vi kunnat ta oss hela vägen upp längs Portugals kust men vi känner att vi får ta de möjligheter vi får för att ta oss vidare. Vi kommer att segla ca 30 distans utanför kusten för att hålla oss på djup fritt från fiskebåtar och nät, inte alltid en garanti men känns tryggare. Vi hoppas oxå att vi går fria från späckhuggare men detta är inget vi kan bestämma så händer det så får vi hantera konsekvenserna.
Vi går ut och tankar och lägger oss vid receptionsbryggan i eftermiddag då vi måste gå redan 06.00 och bron in till marinan inte öppnas förrän 09.00 som tidigast.
Under överfarten från Lanzarote kunde vi inte dela med oss av bilder så de kommer här.
Må så gott alla och håll tummarna för oss ❤
Delfiner ❤️Svalan visade sig vara allvarligt skadad och fick en begravning till havs 😦
Klockan är halv två på måndag eftermiddag, Fredrik har gått och lagt sig för att vila en stund och missade precis dagens första delfinbesök. Det är ganska stökig sjö så jag gick inte fram till fören för att njuta av deras lek.
Det senaste dygnet har det blåst starka ostliga vindar genom Gibraltar sund så gissningsvis är det dessa vågor som stökar till det. Vi har nämligen vinden in från väst och vindvågorna möter stora rullande vågor från ost så det står härliga till. Det blåser 8 – 9 m/s och vi har två reg i storen samt focken uppe, Hatomi tuffar stadigt på och vi hoppas att vinden håller i sig. Vi följer i huvudsak 4 olika prognosmodeller genom appen PredictWind, när vi är off-store använder vi PredictWind Offshore. Modellerna heter GFS, ECMWF, PWG och PWE. Dagens prognoser visar lite olika huruvida när vinden minskar för att sedan dö ut i omgångar så det är svårt att sia om när vi är framme i Lagos.
I skrivande stund befinner vi oss rakt västerut från Rabat, ca 179 distans, position 34° 15.7979′ N, 10° 19.9158′ W. Vi har 188 distans kvar att segla och det kan ta allt från 27 till 31 timmar, vi kommer mest sannolikt inte att hinna gå in i Lagos innan 15.48 tisdag em så vi får vänta in nästa högvattenfönster (högvatten +/-2 timmar) (dagtid) på onsdag 12.30 – 16.30.
Ni kommer kanske igår s/y Victoria som rammades av en Policia Maritim rib-båt i Sines? På onsdag kommer Victorias ägare Inga-Lill och Ralf Lindahl till Lagos. De har varit hemma i Sverige och passat på att jobba medan Victoria repareras samt väntat in våren. Det skall bli mycket roligt att träffas igen, de säger sig ha legat i Mexican Train hårdträning hela vintern så de har lovar att ge oss en match 🙂
Våra vänner Lena och Fredrik på SY Capella gav sig av från Arrecife i söndags morse och siktar på A Coruna (Spaniens nordvästra hörn). De kommer att gå en mer västlig kurs än oss och räknar med ca 7-8 dagar, skall bli spännande att följa dem 🙂
Jessicas syster Jeanette och man Fredrik (ständigt dessa Fredrik…. ❤ ) skall idag äntligen gå till Skottland. De har ju väntat ut vintern i södra England samt varit åter i Treguier, Frankrike, för några garantijobb på sin nya båt, en Boreal 55 AC.
Livet flyter på ombord, vi vilar/sover, äter lyssnar på böcker och poddar. Man kan ha det sämre 🙂
I skrivande stund har vi varit på väg i 32 timmar och har tillryggalagt 212 distans av 550 totalt. Vi började ju för motor några timmar innan vi hissade på och stöttade med motorn pga dåligt med vind fram till 20.00. Vi fick besök av delfiner såväl som sköldpaddor.
Det gick undan inatt och vi tog ned storen vid 03.00, då upptäckte vi att vi hade en fripassagerare ombord, en duva som tog skydd bakom jollen som ligger buntad på däck.
Vi har gått 3 timmars pass om varannat och Jessica tog Postafen från början och har inte känt av den minsta sjösjuka. En fördel med pillren är att man oftast blir lite dåsig och det betyder iaf för Jess att hon sover OK 🙂
Vi gick från Arrecife samtidigt som goda vänner, Ron och Connie på Touchdown. De har en Hanse 545 och har pushat lite hårdare än oss. Vi bryr oss inte om att pusha max eftersom prognosen visar att vinden kommer att dö ut och vi kommer att få gå en hel del för motor. Det blir på håret att vi hinner till Lagos i tid på tisdag för att matcha högvatten +/- 2 tim ens om vi maxar, så vi kommer nog att få gå till Portimao och lägga oss 1/2 dygn och vänta in tidvattnet.
I Lagos inlopp finns det finns det en stor sandbank som har förflyttat sig och som gör det trixigt spec för djupgående båtar att ta sig in.
Vi kastade loss från Arrecife, Lanzarote vid 8 imorse. Direkt efter avgång ringde vi och sjöng för Tova som fyller 26 år idag <3.
Vi har nu varit igång 4 timmar och har gått för motor, vinden lyser med sin frånvaro.
Kommande 24 timmar väntar vi oss att segla fr o m ikväll, vind in för styrbord. Under sennatten ökar vinden o vi bör ha bra förhållanden till kvällen då vinden åter minskar. Vi får se vid nästa rapport om ca 24 tim om det stämde.
Vi har en satellittelefon så vi kan hämta prognoser när vi vill och kan även maila och ringa (i nödfall). Om någon av er har tid och lust så får ni gärna kommentera på Facebook så skickar min syster lr svåger vidare detta till oss 🙂
Ni kan även följa oss, vår position uppdateras en gång per timme.
Lite drygt 3 månader har passerat sedan vårt senaste inlägg, varför? Finns ingen bra förklaring… annat att göra, dålig inspiration, inget att berätta?
Besöket hemma över jul/nyår var härligt och roligt, våra tjejer växer och frodas, släkten mådde bra. Jessicas föräldrar kom hem över jul för att få sin 3e spruta och lite andra läkarbesök så de enda vi saknade var Jessicas syster Jeanette och man Fredrik som valde att stanna i England med sin båt. Stor osäkerhet ang om de skulle kunna resa tillbaka utan problem, Corona ni vet 😉 Konstigt men nu 3 månader senare är det som om alla dessa problem och restriktioner är som bortblåsta. Men… snart skulle andra orosmoln torna upp sig 😦 , det känns surrealistiskt att sitta på en båt på Kanarieholmarna och bekymra sig över hur man skall ta sig norrut när andras problem är så oändligt mycket värre och allvarligare men det är vår verklighet just nu.
I mitten av januari var vi tillbaka i Pasito Blanco på Gran Canaria, wow vilket härligt klimat det är här nere! Sedan mitten januari till nu så har vi gått i shorts och T-shirt (med undantag för de dagar vi gjort vandringar BRRRR!) Det enda stället vi frusit lite är Las Palmas som verkar vara ett köldhål, nu i Arrecife, Lanzarote, har det varit härligt igen 🙂
Vad har vi hittat på då? Vi har återbesökt Teneriffa, La Gomera och La Palma nu lite mer grundligt, vi har främst gjort vandringar och för att genomföra dessa har vi hyrt bil (hahaha) för att effektivare ta oss till bra platser att utgå från. Kanarieöarna har annars ett utmärkt bussystem så självklart tar man sig runt på ett bra sätt även utan hyrbil men inte lika tidseffektivt och… det är svårt att få se allt man vill se om man inte skall spendera veckor på samma ställe.
Gran Canaria bjöd på en vandring upp mot Pico de las Nieves, vi hade besökt Pico med bil vid två tillfällen, en gång med Fredriks föräldrar och en gång med goda vänner Maria och Mikael Guslin, båda gångerna hade vi för lite kläder på oss (hahaha), +25 vid havsnivå +5 vid Pico… Denna gång var vi dock väl förberedda och lagom svettiga nådde vi vandringens topp. Det går inte att ge den fantastiska utsikten rättvisa med foto men kommande foton av diverse vandringar kanske kan locka er till en resa till någon av dessa öar och njuta av naturen istället för beach, grisfest och nakenbad.
Härefter begav vi oss till Teneriffa, vi gick till Santa Cruz och utgick därifrån och gjorde tre vandringar. Vilken fantastisk ö, Jessicas favorit pga variationen på natur och upplevelse, allt ifrån regnskogslik natur till dramatisk Sagan om Ringen miljö och Teide, Spaniens högsta berg (3400 möh) som grädde på moset.
TeideMascadalen
La Gomera stod näst på tur, nu fick vi plats i hamnen i San Sebastian det som var hart när omöjligt i höstas. La Gomera är en heeeeelt fantastisk liten ö, två vandringar och lite sightseeing, hit skall ni åka!
La Palma stod näst på tur, vi gick även denna gång till Tazacorte, nästgårds till vulkanen Cumbra Vieja. Vilken skillnad att besöka ön denna gång knappt 2 månader efter vulkanutbrottet upphört. De hade gjort ett fantastiskt jobb och sanerat aska mm men visst märktes förödelsen och stämningen var dämpad. För oss som turister var dock skillnaden som natt och dag.
Lavaströmmarna från Cumbra ViejaVulkanen släpper fortfarande en hel del gaser
Efter en fin vecka på La Palma drog vi tillbaka till Gran Canaria, Jessica åkte hem två veckor på uppföljning och vidarebehandling av sin hypothyreos och Fredrik roade sig själv i Las Palmas. Fredrik umgicks i svenskkolonin, yogade några pass och provade på wingfoil. Det finns inga bildbevis på wingfoilen men i Fredriks huvud ser det nog ut så här… minus den fåniga huvudbonaden…
Lite kort om Jessicas finger…. Ingen infektion längre men fingret fortfarande liiiite ömt och framförallt stelt. Ingen kraft i vänster pekfinger men det funkar med övriga fingrar. Den stora skillnaden blir golfgreppet som får bytas till ”interlock”, vem vet det kanske gör henne till en bättre golfare 😉
Jessica åter i Las Palmas dagen innan finfrämmandet skulle anlända, Freds syster Ulrika och son Axel 7 år skulle komma för en veckas sol och vila. Såååå roligt att få besök och av dessa två fina <3. Vi begav oss söderut mot Puerto Mogan och det kunde börjat bättre för Axel…. Han blev sjösjuk och hade en tuff förmiddag men när några timmar hade passerat och han serverades TVÅ portioner pasta med ”specialimporterade” Dennis hotdogs var han som ny igen. Veckan förflöt snabbt, vi tog det lugnt med beachbesök och ligga i hamn. En natt dristade vi oss att gå ut till Playa Veneguera och svaja lite, inte populärt hos Axel som kände av vågorna och tyckte det var trååååååkigt. Nåväl, fint väder, delfiner, sköldpaddor, god mat, godis och mycket vila gjorde veckan lyckad ändå.
När Ullis och Axel åkt hem väntade vi på ett lämpligt fönster att segla norrut och för en knapp vecka sedan seglade vi från Pasito Blanco till Arrecife där vi legat sedan i söndags. Här har vi umgåtts med Connie och Ron på Touchdown samt träffat nya vänner Lena och Fredrik på Capella, alla siktar vi norrut med lite olika planer.
Fredrik skrev på Facebook för en vecka sedan att vi är på väg hem, jag skulle snarare skriva att vi är på väg hemåt… vi har några distans att tillryggalägga. Vår önskan är att komma så långt norrut som möjligt innan vi enligt plan åker hem i andra veckan av maj. Drömscenariot är att vi kommer till nordvästra Frankrike typ Brest/Roscoff/Cherbourg men kommer vi inte längre än till Lagos så är det som det är….
På tal om Lagos så tror vi att vi ger oss av imorgon bitti (lördag) med ankomst tis/ons i Lagos, håll tummarna för att väderfönstret håller 🙂
Vi rapporterar givetvis under väg, satellittelefonen är aktiverad!
Sjunde december och vi fryser! Vi har nu varit hemma några dagar och idag vaknade vi till -14 grader, 40 grader kallare än det Gran Canaria vi lämnade alldeles nyss. Isen håller på att lägga sig utanför oss och vår granne mitt över på Edholma, Peter Carlsson får köra sin motorbåt morgon och kväll för att hålla en farbar ränna öppen.
Vi bokade hem oss några dagar tidigare än planerat då vi inte kunde göra så mycket på plats med mig inkapaciterad, mer om det nedan. Vi ser verkligen fram emot en månad hemma, tjejerna kommer hem över jul och vi får rå om dem många dagar <3.
På Spåret i fredags, Kåda har ett helt annat fokus än Tova och Kristoffer 🙂
Två veckor har passerat sedan Jan och Ulla åkte hem. Vår plan var att segla till Teneriffa och utforska ön några dagar innan vi begav oss åter till Pasito Blanco för att sedan åka hem för julfirande. Vi blev tyvärr kvar här då jag fått en elak infektion i vänster pekfinger. Hur det blivit så? Låt oss konstatera att man aldrig skall peta med en nål i något annat än ett broderi… Trots att jag bränt av nålen så lyckades jag få in något riktigt elakt i fingret och resten är historia. Dagen innan Freds föräldrars hemfärd tog jag en promenad till San Roque sjukhusets akutmottagning, lågvatten gjorde att genvägen via stranden kunde nyttjas.
De andra tog en promenad i det vackra vädret 🙂
Jag fick snabbt hjälp och en nyutexaminerad läkare fick uppdraget att medelst grov nål punktera det infekterade och klämma ut varet. Han lyckades inget vidare varpå hans överordnade tog vid och hon visste vad hon gjorde. När hon var klar kändes det som om hon slagit med en hammare på mitt stackars finger. De skrev ut antibiotika och instruerade mig att INTE komma tillbaka utan att varje dag ta mig till Centro de Salud i Maspalomas för daglig tillsyn, rengöring och omläggning. Fattade inte riktigt varför jag inte fick komma tillbaka till dem för detta men har nu i efterhand dragit slutsatsen att San Roque är ett privatsjukhus och min tjejgissning är att administrationen mellan den statliga vårdcentralen och Försäkringskassan i Sverige är mer inarbetad, vad tror ni?
Efter sjukhusbesök passade jag på att gå till Varadero Shopping Mall i Meloneras för att köpa ut medicin och bandage samt ett batteri för trådlös laddning av min iPhone. Den hade slutat ladda för en vecka sedan och min fiffiga svägerska Isabel föreslog att det kanske bara är laddporten som var trasig. Lite förvånad över att vi inte kom på det själva… jag skyller på sjukdom och smärta, vet inte vad Fredrik skyller på? ❤ Hittade snabbt en elektronikafär och ett lämpligt batteri, 129 EUR skulle de ha för det, WHAT? Jag skojade och sa att nu har jag inte råd med mat resten av veckan varpå han viskade ”I will give you special price”. Nåväl, 65 EUR fattigare gick jag därifrån, ganska nöjd men gissar att säljaren var ännu nöjdare 🙂 Hur det gick? Det fungerade att ladda! För mina dagliga besök på vårdcentralen var det taxiresa som gällde och varje gång jag kom dit fick jag visa pass, EU Sjukförsäkringskortet samt lämna en lapp med adress, mm. De reggade mig i sitt system, tog kopia på pass o kort, administrationsbyråkrati i sitt esse. När detta var klart så fick jag oftast hjälp inom tio minuter.
När det gått tre dagar och jag inte tyckte att det blivit nämnvärt bättre så bad jag om att få träffa en läkare för en ny bedömning men han bedömde att jag fått rätt antibiotika och fick ge det några dagar till.
Kräsmagade scrollar snabbt förbi bild nedan…
Hemresedagen var jag inne på dag åtta och visst, det är mycket bättre men inte tusan är jag OK, i Sverige tar jag mig till vårdcentralen 🙂
De sista dagarna förflöt ändå relativt fort. Båten låg på en ganska stökig plats, utsatt för de starka ostliga vindarna som var och varannan dag var riktigt hårda. En av dessa dagar med hård vind så bestämde sig båten som låg styrbord om oss för att ge sig av när det blåste som värst. Ibland funderar vi över hur vissa lyckats segla ända till Kanarieöarna när de är så dåliga på tilläggning och att lägga ut från kaj. Det blev hektiska minuter för dem OCH Fredrik, deras solcell i aktern fastnade lite i Hatomis ena vant. Då vanten (det som håller masten stående i sidled) är sk rod rig (tänk er hårt spända stålrör en knapp cm i diameter) så tjongade det i hela båten. Slutet gott allting gott men det kunde gått riktigt illa. Det värsta var att de inte ens fattade vad som hände och bara gav sig iväg utan att kontrollera att allt gick bra.
För några veckor sedan upptäckte Fredrik när han tog en simtur och passade på att kontrollera under båten att några av (offer)anoderna var illa åtgångna. Konstigt tycker vi då vi satte dit nya innan vi lämnade Motril för bara tre månader sedan. Anoder har man för att ev galvaniska strömmar i vattnet inte skall angripa båtens ädlare metalldelar såsom propeller, drev mm. Anodens metall är mindre ädel och angrips istället för t ex propellern. Galvaniska strömmar kan t ex uppkomma när man kopplar landström till båten för att ladda batteriet, men de kan oxå uppstå vid felaktig installation av komponenter i båten. Vi är inte säkra på varför det blivit så här då vi har en sk isolationstransformator på båten som skall skydda när vi kopplar landström. Vad vi förstår kan även andra omkringliggande båtar skapa problem om de har felaktiga installationer. Nåväl, vi hade turen att några dykare kom en dag för att fixa några bojstenar i hamnen. Fredrik högg dem och bad dem byta våra anoder och en halvtimme senare var det åtgärdat. Vi fick betala 700 kr för jobbet, prisvärt tycker vi 🙂
Thxs for your sacrifice ❤
Vi hade turen att träffa ett trevligt par från Holland som låg vid samma brygga som oss, Connie och Ron Van Der Plas. Kul att få snacka lite segling och en massa annat, dricka vin och äta middag med nya bekantskaper. Ron är pensionerad KLM-pilot och Connie KLM-kabinbesättning.
I mitten Connie o Ron’s dotter
De har en Hanse 545 och hade planerat ge sig av söderut hösten 2020 men något kom i vägen… COVID, de gav sig istället av i somras och har liksom vi spenderat tid i Lagos samt gjorde överfart till Madeira för att sedan gå till Gran Canaria. De har resten av Kanarieöarna kvar att utforska och har lagt överfart till Karibien på is ett tag. De spelar golf så Fredrik fick någon att leka med, det blev dock bara en 9-håls runda på närliggande Lopesan, MEN VILKEN RUNDA av Fredrik. Han gick 5 över par med en fyrpelbogey på åttan, dvs 1 ö par på resterande hål Wow!
Nu är vi som sagt åter i Sverige, mitt finger är fortfarande inte bra trots att jag fick ny antibiotika i fredags. Har idag varit på läkarbesök då jag bevisligen behöver något bättre/starkare. Det blev ytterligare en annan antibiotikakur, håll tummarna för att det tar knäcken på elak (resistent?) spansk bakterie ❤
Pasito Blanco morgonen för hemfärd till Sverige
Huset är adventspyntat, Fredrik har bakat biscotti och vi har träffat alla våra döttrar. Fredrik har även hunnit få stryk i paddel av Andreas :), men ge honom ytterligare några träningspass så skall Andreas nog få en match. Nu ser vi fram emot att träffa övrig familj samt vänner. Vi syns och hörs ❤
Det är nu lite drygt två veckor sedan vi lämnade Tazacorte, La Palma. Det har varit betydligt lugnare dessa veckor även om vi hunnit med en hel del märkte jag när blogginlägg skulle skrivas… Såååå här kommer det bästa från den senaste tiden.
Obs! Ett av våra längre inlägg så gör en kopp kaffe och gå på toaletten innan du börjar läsa.
Vi kan inte ignorera det som händer på La Palma… När vi var där fanns viss förhoppning om att vulkanen lugnat sig något men dagen innan vår avfärd och sedan dess har Cumbra Vieja levt upp igen tyvärr. I skrivande stund (22/11) är nuvarande utbrott det längsta på samtliga Kanarieöar sedan utbrottet 1712 vid El Charco (oxå La Palma). Nio veckor in i utbrottet så hade vulkanen för några dagar sedan de flesta skalven, 350 st, under ett dygn sedan utbrottet. I snitt har det varit 85 skalv/dag sedan starten. De nya kraftiga utbrotten har förorsakat att kratern delvis kollapsat och nya lavaströmmar har flödat nedåt i samma delta som innan, se jämförelse nedan.
Det inringade området visar var lavabältet vuxit sedan vår avfärd
Framtiden får utvisa vad utbrottet resulterar i men klart är att det är långt ifrån över. Igår, tisdag, kollapsade kratern söderut och lava väller ut mot samhällen söder om vulkanen med en hastighet av 600 m/timme:(
Klart är att vi lever i vulkanens spår fortfarande två veckor efter avfärd. Trots noggrann och frekvent rengöring så smyger lavasanden sig fram där man minst anar, senast när jag torkade under gasspisen, men vad i h…vete. Vi har tvättat alla snören (nåja… skot, fall mm) vi kommit åt, ankarspel och vinschar har rengjorts.
Inte alls så smutsiga som vi trodde efter ett år i Motril och 4 dagar i Tazacorte men mycket mer smuts än vad som syns på bilden
Tiden efter La Palma har gått fort, vi gick till La Gomera och hade en gungig natt och … frukost vid Playa de Chinguarime, ni vet platsen med hippies i grottor….
Ibland måste man hålla i tekoppen o vakta ägget 🙂
På La Gomera fick vi det glädjande beskedet att vi fått plats i Marina San Miguel aka Amarilla på Teneriffas södra kust. Kul tyckte vi eftersom den ligger NÄRA två golfbanor, paradiset!
Teide som fondvägg, läcker eller hur?
Färden runt Teneriffas södra spets visade sig bli tuff, snacka om tydlig accelerationszon (WAZ). Det är ganska läskigt men ändå mäktigt att uppleva dessa snabba växlingar, reva segel i tid är bara förnamnet! Det visade sig ständigt blåsa rejält på södra Teneriffa och som vanligt svarar inte marinan på anrop via VHF (även om de tydligt anvisar att man skall anropa dem…). Till slut får vi ändå checka in och blir anvisade en plats, det blåser rejält och Jessica som springer fram och tillbaka på däck med tampar och fendrar lyckas snubbla två ggr på jollen som ligger surrad på däck, höger stortå stukad rejält… Men vad gör det, morgondagen utlovar golf på Amarilla Golf, en järnsjua från sittbrunnen.
Fredrik åker elsparkcykel upp till golfbanan och hämtar ut golfbilen som han sedan kör ner till marinan och hämtar Jessica och golfbagar. Det visar sig snart att detta var det enda som flöt smidigt denna dag. Vi fick uppleva den LÅNGSAMMASTE golfrundan i vårt liv, fyra hål tog 1 tim o 20 min. Synd på en annars fin golfbana, med riktigt bra greener och ett härligt läge vid havet. Vi ville hem till VM-kval i fotboll, Georgien – Sverige, och var rejält trötta på att vänta så vi avbröt efter hål 15 som låg precis vid marinan. Som ni alla vet kunde vi gott ha spelat de sista tre hålen med tanke på hur det gick i matchen 😦
Dagen efter begav vi oss tillbaka till Gran Canaria. Vi hade ännu en häftig segling med stark vind och höga vågor. Vi angjorde Playa Veneguera på rekordtid och firade fredag med såväl Madeira och ost som ceviche på ”Fredriks tonfisk”.
Vi reflekterade över dagen som varit en tuff seglats för oss, veckan som kommer har vi funderat på en tur till Teneriffa med Fredriks föräldrar Jan och Ulla. Vår slutsats blev att vi inte tycker att det är en bra idé med denna överfart, även om det skulle gå vägen så tror vi att det blir en upplevelse att glömma…. Vi beslutade givetvis att låta dem bestämma men vår inställning var att inte rekommendera överfart.
Lördag den 13e hade vi en härlig seglats i lätt vind till Pasito Blanco. Det är dagar som denna vi uppskattar vår båt som mest (VARNING båtpornografi) 2,8 m/s vind, 29 graders vindvinkel och 5,1 knops fart, inte många båtar presterar så väl under dessa förhållanden.
Kvällen bjöd på återförening och middag med Fredriks föräldrar.
Vi kommer att lämna Hatomi i Pasito Blanco när vi åker hem till Sverige den 5 dec – 8 jan. Några dagar i hamn då vi passade på att tvätta såväl båt som kläder mm. Kläder och sängkläder fick en extra sköljning eftersom den överlastade tvättsäcken gick sönder när Jessica ”hoppade” ombord båten och säcken åkte i vattnet. SUCK … JÄVLA SKIT alltså!!!
Den 17 nov hämtade Fredrik hyrbil på flygplatsen (går banne mig inte att få tag i bil någon annanstans…), Han hämtade sina föräldrar på hotellet och de mönstrade på. Dagen bjöd på utflykt till Gran Canaria’s högsta punkt, Pico de las Nieves. Man kan tycka att namnet ”snötopp ” och Joakim’s aka Jocke Gråben’s tidigare påpekande att temperaturen sjunker med 0,7 C per hundra höjdmeter skulle inspirerat oss att ta med mer än en extra tröja men nej… Temperaturen på toppen var 5,5 grader, det blev ett kort besök 🙂 inte minst pga att det var dimma HAHAHA.
Om ni undrar så pekar de på den högsta toppen, Pico de las Nieves (som de inte såg…)
Nåväl, en minnesvärd dag med färd på hiskeligt branta och slingrande vägar, en upplevelse bara det. Vi passade på att storhandla på Mercadona inför kommande vecka när vi ändå hade bil.
Följande dag tänkte vi oss en utflykt till Las Palmas med några ”nyttostopp” på vägen. Vi behövde fylla på ena gasoltuben dessutom behövdes en bäddmadrass till akter styrbordshyttinförskaffas. Hur Ingalill och Ralf stod ut i två veckor fattar vi inte. De sade (tydligen diplomatiskt) att ”vi gillar hårda sängar” sure ballabacon… de var bara artiga i överkant!!! Väluppfostrade som vi är har vi upplåtit förpiken aka Master Suite med tillhörande toa/dusch till våra gäster så vi var tvungna att se till vår egen överlevnad den kommande veckan… Gasolflaskan fylldes på DISA Logistics, byråkrati en masse men det var det värt. En PK5 fylldes för 8 EUR…
Hmmm, hur skall det här gå?Gick ju alldeles utmärkt 🙂
I Las Palmas passade vi på att äta lunch vid vackra Playa de las Canteras samt besöka vänner som förberedde avfärd kommande söndag med ARC, Atlantic Race for Cruisers. En lagom innehållsrik dag som sedvanligt avslutades med kortspel. Vad vi spelar? Mest Sjuan och Kryp-Casino men -även några Skitgubbar har passerat förbi.
Fredag kastade vi så loss för några dagar på svaj. Då vi beslutat att inte gå till Teneriffa kvarstod Gran Canarias södra och västra kust, ingen imponerade sträckning men det som stod till buds under rådande omständigheter.
Fredag och lördag kastade vi ankar vid Playa de Veneguera, dessa nätter var det riktigt lugnt så att även besättningen i styrbordshytten inte nämnvärt stördes av vågornas ”kluck”. På lördagen gjorde vi en dagsutflykt till västra sidans gömda Playa GuiGui. En otroligt häftig plats som bara blev än häftigare efter att vi läst på. Det visar sig att för att komma till denna playa måste man vandra i oländig terräng i 1,5 – 3 timmar enkel väg, den kortare tiden för spänstig ungdom och den längre för grinig otränad turist (hihi, läste vi på en bloggs kommentarsfält) Helt plötsligt var vi mycket imponerade av alla de som tagit sig dit denna lördag 🙂
Playa GüiGüis västra del Inte så illa pinkat av en 76-åring ❤
Färden tillbaka till Playa Veneguera bjöd på dramatik… Fredrik hade på chans matat ut draget för att kanske få fisk, helt plötsligt rasslar det till i rullen och det blir bråttom med allt! Båtens fart måste minska, vi går upp i vind men fiskekroken måste hämtas upp likaså ”slaktarkniven”, Fredrik kämpar vid spöet! Det visar sig att en krallig Mahimahi aka Guldmakrill fastnat på kroken, en kamp mellan liv och död utspelar sig…
En kamp ”vi” som synes förlorade men vilken vacker fisk, eller hur! Hoppas bara att den inte blev alltför skadad när den ryckte sig loss ur ”mungipan” ❤
Efter ännu en mysig ankring vid Veneguera gav vi oss under söndagen österut för att möta upp de 148 ARC båtarna som påbörjade sin färd över Atlanten 12.30 från Las Palmas. Det visade sig tyvärr att vinden lyste med sin frånvaro (för dem alltså) och när den sent omsider visade sig så var den sydlig vilket innebar att de inte skulle vara i närheten av oss innan det var hög tid för oss att söka natthamn.
De första sex timmarna av ARC 2021, en sträcka som normalt tar max 3,5 – 4 timmar. 148 båtar till start!
Vi tog beslutet att slänga i ankaret vid Punta de la Vega som ligger mellan Mogan och Arguineguin, extra roligt eftersom Ulla och Jan varit här ganska nyligen. Nu fick det se stället från sjösidan, kikaren är vår bästa vän 🙂
Det har som tidigare nämnts inte varit helt lätt att få plats i marinor! Samtliga marinor, förutom Pasito Blanco, på södra/västra Gran Canaria har givit oss kalla handen. Vi hade bokning i Pasito Blanco 23-24 nov men hörde av oss och kollade om vi kunde komma in redan 22 nov och det gíck bra.
Vi har nu de senaste dygnen genomlidit en värmebölja, 27 grader i skuggan om dagen och 20 på natten, svetten lackar och det är stundtals väldigt kladdigt. VI FÖRSTÅR att vi inte får någon sympati från er därhemma men… Vi har passat på att städa båt och tvätta, däremellan har vi fikat och spelat kort och ätit middag med goda vänner till familjen.
Utsikt österut, Playa de Maspalomas runt udden
Jan och Ulla reste hem under den dramatiska/komiska politik-onsdagen och landade på Arlanda lyckligt ovetande om att Sveriges första kvinnliga statsminister just avgått innan hon hunnit tillträda….
Fredrik och jag blir tyvärr kvar i Pasito Blanco då en elak bakterie fått fäste i mitt vänstra pekfinger som kräver daglig tillsyn av snäll spansk sjuksköterska ❤ mer om detta en annan gång! Teneriffa får vänta till efter årsskiftet… Vi är iaf mycket glada över att Jan och Ulla kom och hälsade på oss, vi har haft det väldigt mysigt och kul att få bjuda dem på lite segling i varma vatten.
Fredagens (dagens) P1 Morgon bjöd på en rolig och passande krönika av Caroline Salzinger. Är det något vi sett i överflöd här på öarna så är det nakna pensionerade tyskar 🙂
Sitter och reflekterar över dagen vid ännu en dramatiskt vacker ankring. Vi är tillbaka på La Gomera, nu sydvästra delen vid Playa de las Arenas.
Måndagen började i kaos men låt oss inte gå händelserna i förväg. För lite drygt tre dagar sedan anlände vi till Marina Tazacorte som ligger på La Palmas västra sida inte långt ifrån vulkanen Cumbra Vieja vars vulkanutbrott är inne på sin åttonde vecka. Vi var tvungna att gå utanför ett avlyst område ca 2 nautiska mil (knappt 4 km), avlyst eftersom det var/är här som lavan flödat ned i vattnet. Vi kom söderifrån och gick utanför punkt 4 och vid punkt 3 gick vi rakt österut in mot marinan.
Cumbra Vieja vid stjärnan.Här syns hur lavan flödat ut i havet, området markerat i orange i kartan ovan. Lavan har skapat ett nytt land på 200 hektar eller 286 fotbollsplaner eller 2 miljoner kvadratmeter
Fint mottagande vid bryggan, passerkort i handen och ombedda att checka in morgonen därpå i receptionen. Vår granne Pedro och hans hund bor på en Lagoon 42 (katamaran), han har bott i marinan i femton år men nu har han fått nog. Han har sålt båten och har köpt ett hus i Mirca på östra sidan av ön. Han arbetar i Santa Cruz som optiker och menar att för 2 månader sedan lekte livet men nu är det totalmörker, han ser ingen ljusning på lång tid och det gör inte hans vänner heller. Nån större ljusning såg inte vi heller då vår del av marinan nästan hela tiden låg i skuggan av vulkanens askmoln.
Pedros hund som regerar i marinan ❤Grannbåten, för att ge lite perspektiv
Notera att jag i filmsnutten ovan säger ”nåväl, vi får väl hålla efter lite” Tillåt mig småle …
Vi checkade in på fredagen och förhörde oss lite med Janet som jobbar i receptionen. Hon hjälpte oss att hyra en bil och berättade att som om inte vulkanutbrottet räckte så hade de en stor brand i augusti i samma område som nu drabbats av utbrottet. Vi undrade varför inga fiskebåtar går ut? Tazacorte är nämligen den största fiskehamnen på La Palma. Hon sade att fiskarna säger att de inte kan gå ut ur marinan pga vulkanen, de får bidrag istället. Förmodligen går det på ett ut eftersom de väljer detta alternativ, bevisligen får och kan man åka in och ut ur marinan. Tazacorte är en mycket vacker liten by som ligger högt ovanför marinan. Vi tog en promenad dit och vägen kantades av bananer, bananer och åter bananer, odlingar förstås 🙂 Det är ledsamt att se detta fina samhälle ligga täckt i aska.
Bananplantage så långt ögat ser, hamnens magnifika ”break-water” i bakgrunden
En av orsakerna till att vi åkte till just Tazacorte är att de har ett fantastiskt ”break-water” som skyddar från Atlantens vågor och dyningar. Lite besvikna blev vi när det visade sig att de stängt av det för allmänheten , orsak oklar. Vilken tur att Google Earth finns 🙂
Det finns ett inre ”break-water” oxå och vid änden av detta står en staty och vaktar, det är en fyr och statyn håller ett fyrljus mellan händerna
Om lördag var det dags att utforska ön.
Vi åkte norrut, den röda markerade rutten, vägarna är smala och till stor del serpentinvägar insprängda i berget. Västra sidan domineras av barrskog.
Vi gjorde en avstickare in till Roque de los Muchachos som är en utsiktspunkt vid Caldera de Taburiente. Detta är världens största erosionskrater 9 km bred och 1,5 km djup, 2400 möh. Den bildades för 500 000 år sedan i ett jordskred. Det går inte att återge i bild hur magnifik denna plats är men här är ett försök.
Ni ser lite grå rök vid horisonten, det är vulkanutbrottet.Det går inte att återge prakten, vi lyckas inte iaf…
När vi kom tillbaka till parkeringen så stötte vi ihop med dessa filurer som vaktat vår bil 😉
Ön är full av vandringsleder
På denna plats ligger oxå Observatorio Astrofisico, ett tiotal teleskop av varierande storlek och styrka samsas här uppe. Man har även bostadskomplex för forskare som tillbringar mycket tid här uppe. Nämnde jag att det var kallt? 9 grader! Tur att vi iaf tagit med oss en tröja var 🙂 lite dåligt pålästa…
Här syns några av teleskopen, juste arbetsmiljö 🙂
På väg därifrån fick vi en ny vy av vulkanen som helt plötsligt ändrat karaktär och spydde ut stora mängder aska. Visst fångade vi ögonblicket väl?
Björn eller hund, take your pick
Efter lunch i närliggande La Mata fortsatte vi österut och naturen ändrade karaktär, vägarna var dock lika slingriga. Nu var det som om vi åkte igenom regnskogstunnlar, magiskt!
Tidig eftermiddag och vi var mätta på intryck varför färden ned mot Santa Cruz gick som i ett töcken. Lite spända var vi eftersom vi skulle korsa ön västerut, åka genom tunnlar inte alls långt från utbrottet. Det visade sig bli en ganska ospännande resa, vi märkte knappt av utbrottet.
Nära El Paso, rakt norr om vulkanen stannade vi och tog några bilder, nu kunde vi se lava flyta nedför berget för första gången under vår vistelse. Vulkanen hade fått en nytt större utbrott under förmiddagen så vi kanske borde anat vad som väntade…
Vi passade på att storhandla när vi ändå hade bil och kom tillbaka till marinan vid 18.30 för att mötas av det här 😳
Vulkanen hade inte legat på latsidan
Nåväl lika illa som invånarna närmare vulkanen har vi det iaf inte och dessutom är ju vårt besök självvalt.
Ett exempel på förödelsen
På kvällen såg vi från marinan, lava som flödade men glömde att ta en bild.
En stor del av söndagen ägnades åt avspolning och torkning av båt, till vilken nytta? När vi var färdiga med en omgång kom en vindkörare och aska från grannbåten och kajen blåste in över båten. De som jobbar i marinan undrade nog vilka idioter vi var som trodde vi kunde vinna över vulkanen.
Fortfarande under söndagkvällen såg man att vulkanen var mycket aktiv.
Måndagen kom och vi skulle ge oss av. Tidig frukost och sedan studsade Fred upp på däck för att spola av däcket en sista gång. Jag fixade under däck och sjöstuvade. När han var klar och skulle stoppa undan vattenslangen kom en virvelvind och dumpade en sjuuuuk mängd aska på båten dessutom började det regna aska så det smattrade inne i båten. Fred var nära att ge upp, ”vi kan inte gå iväg med båten i detta skick”. Lång historia kort, vi gick iväg och för första gången i Fredriks liv tyckte han att det kändes bra att spola av båten med saltvatten (som han gjorde när vi kommit en bit på väg). Kaos var bara förnamnet. Vi lär spola fram och torka aska de närmaste månaderna men soooo worth it! Vi ångrar INTE att vi åkte hit!
När vi närmade oss La Palmas sydspets ökade vinden kraftigt. Vi hade bara focken hissad och tur var väl det, helt plötsligt blåste det 12-15 m/s och vågorna gick höga. Runt Kanarieöarna finns det sk WAZ (Wind Acceleration Zones), WAZ är även vanligt förekommande exempelvis i Karibien.
Vi har till viss del känt av dessa förut men inte lika kraftigt som idag. Förutom WAZ vid södra La Palma och senare på em vid nordvästra La Gomera så blåste det ganska mycket även under överfarten så vi höll mellan 8 – 10 knop mellan öarna (på bara focken…) Vi hade planerat att gå till La Gomeras sydvästra hörn men med de vindarna och vågorna som rådde var det INGEN chans att vi kunde gå in dit om inget drastiskt hände och det gjorde det förstås 🙂
Vi närmade oss att komma i skydd av La Gomeras västra kust och helt plötsligt så blev det tyst i båten, vi gick från 15 m/s till 3 m/s inom en minut, även vågorna dog ut lika snabbt. Dramatiskt omslag! Nu kunde vi rulla in focken och tuffa för motor den sista biten rakt in mot ankringen som planerat. En tuff dag tog ut sin rätt och vi var lättvaggade om kvällen.
Nu ser vi fram emot en lugn vecka med blandad ankring och marinaplats, det vankas även lite golf och så givetvis en j..la massa spolande av däck, block, tampar mm mm. Till helgen möter vi upp med Fredriks föräldrar som landar på Gran Canaria imorgon onsdag ❤
Tisdag, planen är att gå till Marina La Gomera, få plats där några nätter och utforska ön med bil. Hur det gick… den som hänger med i svängarna (dvs följer oss på MarineTraffic) vet att vi låg på svaj vid Playa Chinguarime samma kväll så det gick NOT så bra… Det suger verkligen att det är så svårt att boka och forma nån sorts plan, även om jag (touché Jocke) får utlopp för mitt planeringsbehov…Nåväl, vi har ju inte bråttom men … Efter en stökig natt med rulliga, oregelbundna vågor lättade vi ankar från Los Cristianos eller vi försökte iaf! När kättingräknaren stod på 10 m så tog det tvärstopp, bara att släppa ut lite kätting för att inte fresta på ankarspelets motor för mycket. Nytt försök, lite annan vinkel, tvärstopp, vi satt fast! Ödets ironi är att vi diskuterat just detta scenario med Lotta o Mats på Augusta IV, dvs vad gör vi om ankarspelet fallerar (deras ankarspel gick sönder i samma ankring nämligen) … nu var det ju inte det som hände men följden blev densamma, vi var tvungna att hitta ett sätt att få upp ankaret ”manuellt”. Vi kan inte wincha upp kätting och ankare manuellt i vårt ankarspel (vi vet, inte bra men det hade vi inte koll på när vi beställde båten då hade vi valt en annan variant) Vilken tur att vi är såna påhittiga problemlösare 🙂 Vi winchade upp ankaret mha en av wincharna i aktern /satte tryck på det (utan att förstöra ankarspelets motor) och SNAP så lossade det. Bra att få testa alternativ lösning under relativt lugna förhållanden.
Hjälten fast i en annan uppgift ❤
Vinden lyste med sin frånvaro så vi tuffade för motor en bit och siktade snart några motorbåtar och en segelbåt som låg och drev, valar tänkte vi och så rätt vi hade. Vi kom inte så nära dock men fick njuta skådespelet på håll tills…
En idiotsegelbåt i sin iver att oxå få bra bilder drog mellan oss och den andra segelbåten i hög fart och skrämde bort dem. En gyllene regel är att om och när man råkar på val och delfin så får man inte förfölja dem/jaga dem man skall lugnt och stilla observera och vara glad så länge som de hovrar runt båten. Vi fortsatte mot La Gomera och såg såväl jättesköldpadda som delfiner och vid flera tillfällen även pilot whale /grindval och vi fick några fina bilder och lite video men gissa hur svårt det är att få bra kvalitet på materialet när det gungar som det gör, dags att skaffa en gimbal/stabilizer… nåväl, varsågoda här den bästa ❤
Marina La Gomera svarade faktiskt per mail att de inte hade plats för oss men vi körde en rövare och gick in mot hamnen och anriopade dem på VHF:en men även där var det tvärstopp. The marina is FULL! Vi fick tvärvända och bege oss västerut vilket verkligen inte lockade eftersom vinden låg på från syd och det var ordentliga rullande dyningar. Vad månde detta bliva??? Vi siktade mot ankringen vid Playa de Chinguarime, Navily (appen ni vet..,.) säger…
Reachable by dinghy (jolle): No snacks, No beach, No water(drickbart), No dock (brygga)
What the community thinks: ”Excellent anchorage” ”Dangerous shore breaks” ”The hippies in the caves do not seek contact and live naked ” ”A bit rolly anchorage” ”A bit of a roller”
Vårat omdöme: Ännu en ankring där båten rullar från sida till sida, sällan har vi fått använda ”halkmatta” för att middagen och frukostteet skulle stanna på plats!”
I summering ändå ännu en juste ankringsplats, vackra vyer och viss underhållning med udda befolkning i grottorna att observera. Att notera är att denna vik ligger precis vid La Gomeras enda golfbana, en bana som Jessicas syster Jeanette med man Fredrik (fantasilöst javisst…, namnet alltså 😉 ) besökte för läääääänge sedan för en golfsemester.
Här bor det visst någon…
Vi lämnade ankringen tidig onsdag fm för att bege oss mot västra Teneriffa för att ligga i slagläge för överfarten till La Palma. Vi hoppades dessutom på lite mer grindval, valarna blev en no-show men vi fick en härlig seglats. Teide skymtade vid horisonten
Teide ovan molnen
När vi närmade oss Teneriffas västra kust så observerade vi en massa båtaktivitet, nåt var på gång. Val? Nej men delfiner som lunchade, otroligt mycket fågel dessutom som hovrade ovanför delfingrupperna. Några av er hängde på i vår livesändning på Facebook under lunchen men för er som missade så finns live-filmen fortfarande på Facebook. För dig som har Facebook men inte ännu är med i Hatomigruppen, sök upp gruppen och be att få gå med 🙂 För dig som bara är med i gruppen vill vi tipsa om att du kan få e-post när vi gör nya inlägg. Gå in på hatomi.se, på höger sida finns en ruta där ni kan ange e-postadress.
Visst blir man glad i hela kroppen av att se delfiner? Vi gick in mot ankringen Playa de Masca och lade ankar. Under hela em och tidig kväll avlöste diverse katamaraner, mindre båtar med korta stopp för turister att bada. Varför? Jo! detta är nog den häftigaste ankringen hittills i vårt liv! ”Kan man segla till Mordor” undrade en vän… ja tydligen kan man det!
Det är verkligen en speciell känsla att lägga ankar så nära detta dramatiska landskap, stora rullande vågor som bryter mot land och en dån av vågor som ljudkuliss. Men… ankaret suger tag och vi känner oss trygga, dessutom lägger sig vinden på nätterna så vi behöver bara uthärda rullningen. Att notera var ändå att detta var den lugnaste ankringen på några nätter 🙂
Arla torsdag morgon lättade vi ankar, så fulla av förväntan, La Palma, spännande för oss, katastrof ? för invånarna på La Palmas västra sida.
Vi lämnade vår favoritnudistbeach onsdag morgon för att gå till Puerto Castillo som ligger mitt på Fuerteventuras östra kust, nu vankades det nämligen golf 🙂 Äntligen fick vi hissa gennakern, en stund iaf men vi kan låtsas som om vi seglade den hela dagen 😉
Puerto Castillo visade sig vara en hamn som passade oss perfekt. Vi använder oss ofta av en app, Navily, för att boka marinor och för att spana in bra ankringsplatser. Puerto Castillo hade i Navily fått några dåliga omdömen så vi kände oss lite osäkra men det visade sig inte stämma för oss iaf. Lugn marina (på kväll/natt iaf), bra Wi-Fi 🙂 trevlig och serviceinriktad personal OCH grymt nära till golfbanan ger marinan högt betyg från oss. Visst, det kostar 30 EUR/natt för en båt i vår storlek och det tycker vissa är på tok för mycket men då vet jag inte vilka referensramar de har. De billigaste marinorna här är statliga, de debiterar ung hälften jämfört med de kommersiella marinorna MEN de går inte att boka i förhand så det blir lite av ett lotteri och inget att planera efter tyvärr. Golfen gick sådär men kul att lufta klubborna. Det köade upp lite på banan så vi lät mannen som gick ensam i bollen efter oss spela med oss efter några hål. Kul och trevlig skotte från Carnoustie (helig golfmark). Alex arbetar som caddie på Carnoustie och kunde visa upp en massa selfies med kändisar. Han tog även en selfie med oss, undrar vad han kommer att säga om oss ”professional sailors all the way from Sweden” hahaha. Vi glömde dokumentera golfen, banan var väl inte den bästa vi spelat men ”in its’ defense så har banan nog sett bättre spelare 🙂 Vi tog en bild dock… det var fullt av en fågel vi aldrig sett förut, det visade sig vara en Rostand!
Vi lämnade Puerto Castillo på fredag fm mot Morro Jable för att ligga i slagläge arla lördag morgon för att gå mot Pasito Blanco på södra Gran Canaria. Vi lade ankar men bara 30 minuter senare så vred vinden helt och vi låg på tok för nära några båtar varpå vi lade om. Någon timme senare kom en annan svensk båt med en av de mest erfarna svenska seglarna i modern tid, ingen nämnd ingen glömd. Vad gör de? Jo lägger ankare på en klart olämplig plats mycket nära oss och flera andra. Fredrik muttrar, jag muttrar och blir upprörd – det är dags att markera tycker jag. Fred stod nog i startblocken men behövde lite hjälp upp… ”Tycker det är dags att markera” säger jag. Fred går upp på däck och säger ” Det känns lite nära det där…” varpå kaptenen på den andra båten håller med och lägger om, låååångt från oss 🙂 Vi är nog mest förvånade över att han ens gick in bland oss andra båtar och ens försökte men som Inga-Lill så fyndigt kommenterade. ”Även apor ramlar ned från träden ibland”
Guardia Civil vaktade över oss och solnedgången ❤
Så kom dagen D!!! Vi lämnade Morro Jable innan soluppgång, vi hade lite drygt 70 distans till Pasito Blanco och vi ville ankomma i god tid innan de gick för dagen eftersom söndag är stängt och måndagen helgdag. Ingen vind till en början så motor ca 2 timmar men sedan fick vi en fin seglats hela vägen. Fredrik lade i specialdraget inköpt på Madeira för att ännu en gång misslyckas med att få fisk, så fel han hade. Napp var det här och denna gång lyckades han landa fisken i båten … Det blev lite kaotiskt när det nappade för givetvis gjorde vi 8 knop genom vattnet och att hala in fisk, minska farten och undvika gipp gör att dokumentationen blev bristfällig. Nåväl, Fredrik nöjd och fick fixa allt med fisken, jag är lite blödig när det gäller att döda och rensa fisken men slutet gott och middagen god. Det blev en tonfisk på knappt 3 kg men netto fulrensad blev det 1,3 kg fisk.
Bonito (tonfisk), sorten som är vanligast i konserverad tonfisk
Kalkylen är som följer:
Innan lördagen var kilopriset 3500 kr fiskeutrustning / 0 kg fisk dvs oändligt dyrt… Dagspriset på Hatomifisk är 3500 kr/1,3kg = 2 692 kr/kg. Tur att man är vegetarian 🙂
Vi angjorde Pasito Blanco i god tid och fick en lugn plats, kul att kolla in marinan, här skall vi nämligen ha båten när vi åker hem över jul. Vi stannade två nätter och hann med att bunkra mat för kommande vecka, tvätta samt städ av båt. Vi fikade dessutom med Lotta och Mats på Augusta IV som vi träffade på i Morro Jable för några veckor sedan. Alltid kul att prata lite och utbyta erfarenheter 🙂 Om tio dagar kommer Fredriks föräldrar, Jan och Ulla till Gran Canaria. De skall bo på hotell i Playa Inglés och gå på stranden i en vecka och därefter mönstra på Hatomi en vecka innan hemgång. Vi hoppas oxå på att sammanstråla med en vän till familjen, Björn Westin, under deras vistelse. Björn är barndomsvän till Fredriks bror Martin och föräldraparen är även de goda vänner, Björns föräldrar är på visit samtidigt som Jan och Ulla, perfekt (oavsiktlig) planering 🙂
Nu har vi gått från Gran Canaria till Teneriffa /Los Cristianos. Vi hade en konstig seglingsdag där ingen prognos stämde. Vinden (om än obetydlig) kom från ”fel” håll så vi blev mycket konfunderade men efter 5 timmar, vid lunch, blev det stadig nordostlig vind och vi surfade stundtals på i 12 knop wohooo.
Ankringen vid Los Cristianos
Sitter och reflekterar över hur vi seglat och hur långt sedan vi kastade loss från Motril i början av september. Vi har gått 1550 distans (287 mil) och stannat på 19 platser, lät mer imponerande med distans… Ikväll håller vi tummarna för att vi får plats i San Sebastian de la Gomera. Ännu en av dessa marinor man inte kan boka utan får dyka upp och hoppas på tur, gör ont i mitt strukturerade planerande hjärta men bara att gilla läget
Hatomi 