Tvära kast, 40 grader för att vara mer precis …

Sjunde december och vi fryser! Vi har nu varit hemma några dagar och idag vaknade vi till -14 grader, 40 grader kallare än det Gran Canaria vi lämnade alldeles nyss. Isen håller på att lägga sig utanför oss och vår granne mitt över på Edholma, Peter Carlsson får köra sin motorbåt morgon och kväll för att hålla en farbar ränna öppen.

Vi bokade hem oss några dagar tidigare än planerat då vi inte kunde göra så mycket på plats med mig inkapaciterad, mer om det nedan. Vi ser verkligen fram emot en månad hemma, tjejerna kommer hem över jul och vi får rå om dem många dagar <3.

På Spåret i fredags, Kåda har ett helt annat fokus än Tova och Kristoffer 🙂

Två veckor har passerat sedan Jan och Ulla åkte hem. Vår plan var att segla till Teneriffa och utforska ön några dagar innan vi begav oss åter till Pasito Blanco för att sedan åka hem för julfirande. Vi blev tyvärr kvar här då jag fått en elak infektion i vänster pekfinger. Hur det blivit så? Låt oss konstatera att man aldrig skall peta med en nål i något annat än ett broderi… Trots att jag bränt av nålen så lyckades jag få in något riktigt elakt i fingret och resten är historia. Dagen innan Freds föräldrars hemfärd tog jag en promenad till San Roque sjukhusets akutmottagning, lågvatten gjorde att genvägen via stranden kunde nyttjas.

De andra tog en promenad i det vackra vädret 🙂

Jag fick snabbt hjälp och en nyutexaminerad läkare fick uppdraget att medelst grov nål punktera det infekterade och klämma ut varet. Han lyckades inget vidare varpå hans överordnade tog vid och hon visste vad hon gjorde. När hon var klar kändes det som om hon slagit med en hammare på mitt stackars finger. De skrev ut antibiotika och instruerade mig att INTE komma tillbaka utan att varje dag ta mig till Centro de Salud i Maspalomas för daglig tillsyn, rengöring och omläggning. Fattade inte riktigt varför jag inte fick komma tillbaka till dem för detta men har nu i efterhand dragit slutsatsen att San Roque är ett privatsjukhus och min tjejgissning är att administrationen mellan den statliga vårdcentralen och Försäkringskassan i Sverige är mer inarbetad, vad tror ni?

Efter sjukhusbesök passade jag på att gå till Varadero Shopping Mall i Meloneras för att köpa ut medicin och bandage samt ett batteri för trådlös laddning av min iPhone. Den hade slutat ladda för en vecka sedan och min fiffiga svägerska Isabel föreslog att det kanske bara är laddporten som var trasig. Lite förvånad över att vi inte kom på det själva… jag skyller på sjukdom och smärta, vet inte vad Fredrik skyller på? ❤
Hittade snabbt en elektronikafär och ett lämpligt batteri, 129 EUR skulle de ha för det, WHAT? Jag skojade och sa att nu har jag inte råd med mat resten av veckan varpå han viskade ”I will give you special price”.
Nåväl, 65 EUR fattigare gick jag därifrån, ganska nöjd men gissar att säljaren var ännu nöjdare 🙂 Hur det gick? Det fungerade att ladda!
För mina dagliga besök på vårdcentralen var det taxiresa som gällde och varje gång jag kom dit fick jag visa pass, EU Sjukförsäkringskortet samt lämna en lapp med adress, mm. De reggade mig i sitt system, tog kopia på pass o kort, administrationsbyråkrati i sitt esse. När detta var klart så fick jag oftast hjälp inom tio minuter.

När det gått tre dagar och jag inte tyckte att det blivit nämnvärt bättre så bad jag om att få träffa en läkare för en ny bedömning men han bedömde att jag fått rätt antibiotika och fick ge det några dagar till.

Kräsmagade scrollar snabbt förbi bild nedan…

Hemresedagen var jag inne på dag åtta och visst, det är mycket bättre men inte tusan är jag OK, i Sverige tar jag mig till vårdcentralen 🙂

De sista dagarna förflöt ändå relativt fort. Båten låg på en ganska stökig plats, utsatt för de starka ostliga vindarna som var och varannan dag var riktigt hårda. En av dessa dagar med hård vind så bestämde sig båten som låg styrbord om oss för att ge sig av när det blåste som värst. Ibland funderar vi över hur vissa lyckats segla ända till Kanarieöarna när de är så dåliga på tilläggning och att lägga ut från kaj. Det blev hektiska minuter för dem OCH Fredrik, deras solcell i aktern fastnade lite i Hatomis ena vant. Då vanten (det som håller masten stående i sidled) är sk rod rig (tänk er hårt spända stålrör en knapp cm i diameter) så tjongade det i hela båten. Slutet gott allting gott men det kunde gått riktigt illa. Det värsta var att de inte ens fattade vad som hände och bara gav sig iväg utan att kontrollera att allt gick bra.

För några veckor sedan upptäckte Fredrik när han tog en simtur och passade på att kontrollera under båten att några av (offer)anoderna var illa åtgångna. Konstigt tycker vi då vi satte dit nya innan vi lämnade Motril för bara tre månader sedan. Anoder har man för att ev galvaniska strömmar i vattnet inte skall angripa båtens ädlare metalldelar såsom propeller, drev mm. Anodens metall är mindre ädel och angrips istället för t ex propellern. Galvaniska strömmar kan t ex uppkomma när man kopplar landström till båten för att ladda batteriet, men de kan oxå uppstå vid felaktig installation av komponenter i båten. Vi är inte säkra på varför det blivit så här då vi har en sk isolationstransformator på båten som skall skydda när vi kopplar landström. Vad vi förstår kan även andra omkringliggande båtar skapa problem om de har felaktiga installationer. Nåväl, vi hade turen att några dykare kom en dag för att fixa några bojstenar i hamnen. Fredrik högg dem och bad dem byta våra anoder och en halvtimme senare var det åtgärdat. Vi fick betala 700 kr för jobbet, prisvärt tycker vi 🙂

Thxs for your sacrifice ❤

Vi hade turen att träffa ett trevligt par från Holland som låg vid samma brygga som oss, Connie och Ron Van Der Plas. Kul att få snacka lite segling och en massa annat, dricka vin och äta middag med nya bekantskaper. Ron är pensionerad KLM-pilot och Connie KLM-kabinbesättning.

I mitten Connie o Ron’s dotter

De har en Hanse 545 och hade planerat ge sig av söderut hösten 2020 men något kom i vägen… COVID, de gav sig istället av i somras och har liksom vi spenderat tid i Lagos samt gjorde överfart till Madeira för att sedan gå till Gran Canaria. De har resten av Kanarieöarna kvar att utforska och har lagt överfart till Karibien på is ett tag. De spelar golf så Fredrik fick någon att leka med, det blev dock bara en 9-håls runda på närliggande Lopesan, MEN VILKEN RUNDA av Fredrik. Han gick 5 över par med en fyrpelbogey på åttan, dvs 1 ö par på resterande hål Wow!

Nu är vi som sagt åter i Sverige, mitt finger är fortfarande inte bra trots att jag fick ny antibiotika i fredags. Har idag varit på läkarbesök då jag bevisligen behöver något bättre/starkare. Det blev ytterligare en annan antibiotikakur, håll tummarna för att det tar knäcken på elak (resistent?) spansk bakterie ❤

Pasito Blanco morgonen för hemfärd till Sverige

Huset är adventspyntat, Fredrik har bakat biscotti och vi har träffat alla våra döttrar. Fredrik har även hunnit få stryk i paddel av Andreas :), men ge honom ytterligare några träningspass så skall Andreas nog få en match.
Nu ser vi fram emot att träffa övrig familj samt vänner. Vi syns och hörs ❤

WTF? 5,5 grader Celsius på Gran Canaria

Det är nu lite drygt två veckor sedan vi lämnade Tazacorte, La Palma. Det har varit betydligt lugnare dessa veckor även om vi hunnit med en hel del märkte jag när blogginlägg skulle skrivas… Såååå här kommer det bästa från den senaste tiden.

Obs! Ett av våra längre inlägg så gör en kopp kaffe och gå på toaletten innan du börjar läsa.

Vi kan inte ignorera det som händer på La Palma… När vi var där fanns viss förhoppning om att vulkanen lugnat sig något men dagen innan vår avfärd och sedan dess har Cumbra Vieja levt upp igen tyvärr. I skrivande stund (22/11) är nuvarande utbrott det längsta på samtliga Kanarieöar sedan utbrottet 1712 vid El Charco (oxå La Palma). Nio veckor in i utbrottet så hade vulkanen för några dagar sedan de flesta skalven, 350 st, under ett dygn sedan utbrottet. I snitt har det varit 85 skalv/dag sedan starten. De nya kraftiga utbrotten har förorsakat att kratern delvis kollapsat och nya lavaströmmar har flödat nedåt i samma delta som innan, se jämförelse nedan.

Det inringade området visar var lavabältet vuxit sedan vår avfärd

Framtiden får utvisa vad utbrottet resulterar i men klart är att det är långt ifrån över. Igår, tisdag, kollapsade kratern söderut och lava väller ut mot samhällen söder om vulkanen med en hastighet av 600 m/timme:(

Den intresserade kan läsa mer här: https://english.elpais.com/spain/2021-11-19/la-palma-volcano-in-numbers-700m-in-damages-5100-quakes-and-7000-evacuated.html

Klart är att vi lever i vulkanens spår fortfarande två veckor efter avfärd. Trots noggrann och frekvent rengöring så smyger lavasanden sig fram där man minst anar, senast när jag torkade under gasspisen, men vad i h…vete. Vi har tvättat alla snören (nåja… skot, fall mm) vi kommit åt, ankarspel och vinschar har rengjorts.

Inte alls så smutsiga som vi trodde efter ett år i Motril och 4 dagar i Tazacorte men mycket mer smuts än vad som syns på bilden

Tiden efter La Palma har gått fort, vi gick till La Gomera och hade en gungig natt och … frukost vid Playa de Chinguarime, ni vet platsen med hippies i grottor….

Ibland måste man hålla i tekoppen o vakta ägget 🙂

På La Gomera fick vi det glädjande beskedet att vi fått plats i Marina San Miguel aka Amarilla på Teneriffas södra kust. Kul tyckte vi eftersom den ligger NÄRA två golfbanor, paradiset!

Teide som fondvägg, läcker eller hur?

Färden runt Teneriffas södra spets visade sig bli tuff, snacka om tydlig accelerationszon (WAZ). Det är ganska läskigt men ändå mäktigt att uppleva dessa snabba växlingar, reva segel i tid är bara förnamnet! Det visade sig ständigt blåsa rejält på södra Teneriffa och som vanligt svarar inte marinan på anrop via VHF (även om de tydligt anvisar att man skall anropa dem…). Till slut får vi ändå checka in och blir anvisade en plats, det blåser rejält och Jessica som springer fram och tillbaka på däck med tampar och fendrar lyckas snubbla två ggr på jollen som ligger surrad på däck, höger stortå stukad rejält… Men vad gör det, morgondagen utlovar golf på Amarilla Golf, en järnsjua från sittbrunnen.

Fredrik åker elsparkcykel upp till golfbanan och hämtar ut golfbilen som han sedan kör ner till marinan och hämtar Jessica och golfbagar. Det visar sig snart att detta var det enda som flöt smidigt denna dag. Vi fick uppleva den LÅNGSAMMASTE golfrundan i vårt liv, fyra hål tog 1 tim o 20 min. Synd på en annars fin golfbana, med riktigt bra greener och ett härligt läge vid havet. Vi ville hem till VM-kval i fotboll, Georgien – Sverige, och var rejält trötta på att vänta så vi avbröt efter hål 15 som låg precis vid marinan. Som ni alla vet kunde vi gott ha spelat de sista tre hålen med tanke på hur det gick i matchen 😦

Dagen efter begav vi oss tillbaka till Gran Canaria. Vi hade ännu en häftig segling med stark vind och höga vågor. Vi angjorde Playa Veneguera på rekordtid och firade fredag med såväl Madeira och ost som ceviche på ”Fredriks tonfisk”.

Vi reflekterade över dagen som varit en tuff seglats för oss, veckan som kommer har vi funderat på en tur till Teneriffa med Fredriks föräldrar Jan och Ulla. Vår slutsats blev att vi inte tycker att det är en bra idé med denna överfart, även om det skulle gå vägen så tror vi att det blir en upplevelse att glömma…. Vi beslutade givetvis att låta dem bestämma men vår inställning var att inte rekommendera överfart.

Lördag den 13e hade vi en härlig seglats i lätt vind till Pasito Blanco. Det är dagar som denna vi uppskattar vår båt som mest (VARNING båtpornografi) 2,8 m/s vind, 29 graders vindvinkel och 5,1 knops fart, inte många båtar presterar så väl under dessa förhållanden.

Kvällen bjöd på återförening och middag med Fredriks föräldrar.

Vi kommer att lämna Hatomi i Pasito Blanco när vi åker hem till Sverige den 5 dec – 8 jan. Några dagar i hamn då vi passade på att tvätta såväl båt som kläder mm. Kläder och sängkläder fick en extra sköljning eftersom den överlastade tvättsäcken gick sönder när Jessica ”hoppade” ombord båten och säcken åkte i vattnet. SUCK … JÄVLA SKIT alltså!!!

Den 17 nov hämtade Fredrik hyrbil på flygplatsen (går banne mig inte att få tag i bil någon annanstans…), Han hämtade sina föräldrar på hotellet och de mönstrade på. Dagen bjöd på utflykt till Gran Canaria’s högsta punkt, Pico de las Nieves. Man kan tycka att namnet ”snötopp ” och Joakim’s aka Jocke Gråben’s tidigare påpekande att temperaturen sjunker med 0,7 C per hundra höjdmeter skulle inspirerat oss att ta med mer än en extra tröja men nej… Temperaturen på toppen var 5,5 grader, det blev ett kort besök 🙂 inte minst pga att det var dimma HAHAHA.

Om ni undrar så pekar de på den högsta toppen, Pico de las Nieves (som de inte såg…)

Nåväl, en minnesvärd dag med färd på hiskeligt branta och slingrande vägar, en upplevelse bara det. Vi passade på att storhandla på Mercadona inför kommande vecka när vi ändå hade bil.

Följande dag tänkte vi oss en utflykt till Las Palmas med några ”nyttostopp” på vägen. Vi behövde fylla på ena gasoltuben dessutom behövdes en bäddmadrass till akter styrbordshyttinförskaffas. Hur Ingalill och Ralf stod ut i två veckor fattar vi inte. De sade (tydligen diplomatiskt) att ”vi gillar hårda sängar” sure ballabacon… de var bara artiga i överkant!!! Väluppfostrade som vi är har vi upplåtit förpiken aka Master Suite med tillhörande toa/dusch till våra gäster så vi var tvungna att se till vår egen överlevnad den kommande veckan… Gasolflaskan fylldes på DISA Logistics, byråkrati en masse men det var det värt. En PK5 fylldes för 8 EUR…

Hmmm, hur skall det här gå?

Gick ju alldeles utmärkt 🙂

I Las Palmas passade vi på att äta lunch vid vackra Playa de las Canteras samt besöka vänner som förberedde avfärd kommande söndag med ARC, Atlantic Race for Cruisers. En lagom innehållsrik dag som sedvanligt avslutades med kortspel. Vad vi spelar? Mest Sjuan och Kryp-Casino men -även några Skitgubbar har passerat förbi.

Fredag kastade vi så loss för några dagar på svaj. Då vi beslutat att inte gå till Teneriffa kvarstod Gran Canarias södra och västra kust, ingen imponerade sträckning men det som stod till buds under rådande omständigheter.

Fredag och lördag kastade vi ankar vid Playa de Veneguera, dessa nätter var det riktigt lugnt så att även besättningen i styrbordshytten inte nämnvärt stördes av vågornas ”kluck”. På lördagen gjorde vi en dagsutflykt till västra sidans gömda Playa GuiGui. En otroligt häftig plats som bara blev än häftigare efter att vi läst på. Det visar sig att för att komma till denna playa måste man vandra i oländig terräng i 1,5 – 3 timmar enkel väg, den kortare tiden för spänstig ungdom och den längre för grinig otränad turist (hihi, läste vi på en bloggs kommentarsfält) Helt plötsligt var vi mycket imponerade av alla de som tagit sig dit denna lördag 🙂

Playa GüiGüis västra del

Inte så illa pinkat av en 76-åring ❤

Den som vill lära sig mer läs här https://localguidegrancanaria.com/en/how-to-get-to-guigui-beach/

Färden tillbaka till Playa Veneguera bjöd på dramatik… Fredrik hade på chans matat ut draget för att kanske få fisk, helt plötsligt rasslar det till i rullen och det blir bråttom med allt! Båtens fart måste minska, vi går upp i vind men fiskekroken måste hämtas upp likaså ”slaktarkniven”, Fredrik kämpar vid spöet! Det visar sig att en krallig Mahimahi aka Guldmakrill fastnat på kroken, en kamp mellan liv och död utspelar sig…

En kamp ”vi” som synes förlorade men vilken vacker fisk, eller hur! Hoppas bara att den inte blev alltför skadad när den ryckte sig loss ur ”mungipan” ❤

Efter ännu en mysig ankring vid Veneguera gav vi oss under söndagen österut för att möta upp de 148 ARC båtarna som påbörjade sin färd över Atlanten 12.30 från Las Palmas. Det visade sig tyvärr att vinden lyste med sin frånvaro (för dem alltså) och när den sent omsider visade sig så var den sydlig vilket innebar att de inte skulle vara i närheten av oss innan det var hög tid för oss att söka natthamn.

De första sex timmarna av ARC 2021, en sträcka som normalt tar max 3,5 – 4 timmar. 148 båtar till start!

Vi tog beslutet att slänga i ankaret vid Punta de la Vega som ligger mellan Mogan och Arguineguin, extra roligt eftersom Ulla och Jan varit här ganska nyligen. Nu fick det se stället från sjösidan, kikaren är vår bästa vän 🙂

Det har som tidigare nämnts inte varit helt lätt att få plats i marinor! Samtliga marinor, förutom Pasito Blanco, på södra/västra Gran Canaria har givit oss kalla handen. Vi hade bokning i Pasito Blanco 23-24 nov men hörde av oss och kollade om vi kunde komma in redan 22 nov och det gíck bra.

Vi har nu de senaste dygnen genomlidit en värmebölja, 27 grader i skuggan om dagen och 20 på natten, svetten lackar och det är stundtals väldigt kladdigt. VI FÖRSTÅR att vi inte får någon sympati från er därhemma men… Vi har passat på att städa båt och tvätta, däremellan har vi fikat och spelat kort och ätit middag med goda vänner till familjen.

Utsikt österut, Playa de Maspalomas runt udden

Jan och Ulla reste hem under den dramatiska/komiska politik-onsdagen och landade på Arlanda lyckligt ovetande om att Sveriges första kvinnliga statsminister just avgått innan hon hunnit tillträda….

Fredrik och jag blir tyvärr kvar i Pasito Blanco då en elak bakterie fått fäste i mitt vänstra pekfinger som kräver daglig tillsyn av snäll spansk sjuksköterska ❤ mer om detta en annan gång! Teneriffa får vänta till efter årsskiftet… Vi är iaf mycket glada över att Jan och Ulla kom och hälsade på oss, vi har haft det väldigt mysigt och kul att få bjuda dem på lite segling i varma vatten.

Fredagens (dagens) P1 Morgon bjöd på en rolig och passande krönika av Caroline Salzinger. Är det något vi sett i överflöd här på öarna så är det nakna pensionerade tyskar 🙂