Kategoriarkiv: Februari 2020

En vecka går fort när man har roligt

För en vecka sedan kastade vi loss från A Coruña för att ta oss till Cascais, en färd på ca 340 distans eller 57 timmar om man gör 6 knop i snitt. Vi var medvetna om att prognosen visade att vi förmodligen skulle behöva göra minst halva distansen för motor men det brydde vi oss inte om, vi ville söderut och det snabbt! Mycket riktigt fick vi gå lite mer än halva distansen för motor men med motor kommer ofta delfiner… Vi började fredagen med härlig segling i fulla ställ. När vinden dog ut och visade 3 m/s luftade vi gennakern för FÖRSTA gången sedan avfärd… det ni, och vi som hissar den så fort som tillfälle ges… Vinden dog till slut och motorn på och omedelbums dansade delfinerna runt fören 🙂


Vi bjöds på långa dagliga såväl som nattliga besök av stora delfingrupper, Fredrik fick tom uppleva att en val luftade sig nära båten, skraj blev han iaf 🙂 Vi bjöds även på fina solnedgångar och en fantastisk stjärnhimmel, detta bådar gott kände vi ❤

Detta kan vi inte se oss mätta på
Soligt väderhatten 🙂

Sent lördag kväll var Fredrik med om en otäck ”nästan incident”, ett stort fartyg styrde rakt emot oss, Fredrik avvaktade med att ropa upp dem och ökade istället farten (då vi ändå gick för motor). Vi passerade med god marginal framför BBC Livorno och inte långt efter att de passerat akter om oss så gör de en 180 graders vändning. Förmodligen hade ansvarig kapten somnat på posten 😦

Det gula på sjökortet är inte land utan nåt’ ”jävla” raster Navionics lägger på i vissa sjökort vid vissa djup. Hittills har det varit så i Frankrike och i Portugal vid djup < 500m

Efter lunch i söndags siktade vi kusten, vi går alltid en bit ut från kusten (läs utanför 1000 m kurvan) när vi seglar nattetid för att undvika de många näten som fiskare lägger ut, hart när omöjligt att se dem ens i dagsljus. Vi siktade Cabo da Roca, Europas västligaste fastlandspunkt, därefter Guincho Beach, Boca do Inferno och slutligen Cascais hamn. Det är helt sjukt hur många bojar som markerar nät vi fick styra emellan, ryser av bara tanken.

Cascais ligger oss varmt om hjärtat, vi gjorde vår första gemensamma semester hit ❤ Jessicas föräldrar hade ett hus vid Quinta da Marinhas golfklubb, vi talar tidigt 90-tal, ja! Vi har varit tillsammans i 30 år, så gamla det får oss att kännas 😦 Nåväl, mysigt att vara tillbaka.

Under hösten har vi knutit kontakt med familjen Granath som seglar sin båt OUT. Vi läste om dem i Mitt i Södra Roslagen, de hade råkat ut för blixtnedslag i sin båt och blivit en dryg månad försenade på sin resa söderut. De skall vara ute ett drygt år med sina pojkar och siktar på Medelhavet snarast möjligt. De är från Rindö, nästan grannar alltså så vi tog kontakt då vi hade lite frågor om hamnar. Nu har Jessica och Roger på Out blivit kompisar, utan att ha träffats, 🙂 Vi skall bjuda hem dem i augusti när de kommer hem till pojkarnas skolstart 🙂 för att prata minnen.

OUT tipsade familjen Pedersen om att vi var på ingång till Cascais och på måndag eftermiddag fick vi ett trevligt besök av Jessica, Robert och deras tre pojkar Melvin, Milo och Leon.

Robert & Jessica
från vänster… Milo, Melvin & Leon ❤

Vi bjöd på kaffe och bad så mycket om ursäkt för att vi bara hade tre kakor och en halv chokladkaka (70%) att bjuda på. Det tog inte mer än 10 minuter så hade pojkarna hittat ett paket kakor (till) i vårt skafferi 🙂 Hannas (äldsta dottern) favoritkakor med vit choklad och tranbär, vi hade helt glömt bort att vi hade dem kvar. Medan vi vuxna pratade utforskade pojkarna båten (läs levde rövare), båten ångade av deras energi länge efter att de givit sig av till sin Aurora, en Hallberg Rassy drygt 40 fot. Fyllda av beundran för Jessica och Robert som lever med dessa yrväder 24/7 inser vi att det var ju så det var för 20 år sedan även för oss. Dock med en viktigt skillnad, vi har tre tjejer, helt ärligt en klassskillnad i aktivitetsnivå. MelvinMiloLeon > HannaTovaMica !

Vi har spelat två rundor golf på Quinta da Marinha, nåja… spelat var kanske att ta i. Det gick ju såååå bra på driving rangen men inte lika bra på banan. Vi skyller på regnsjuka fairways och motvind på varje hål konstigt nog… Banans fairways omgärdas av maffiga pinjeträd, fullkomligt ogenomträngliga, utanför fairway = 1 tappat slag. Härligt att vara igång dock, det gav mersmak inför Algarve och Costa del Sol.



Idag, torsdag, har vi gjort rent skepp och inspekterat riggen så nu är vi redo för avfärd mot Lagos imorgon fredag. Det gäller att lita på den aka Jessica som sköter storfallet vid dessa manövrar.

1,92 m Fredrik ser inte så imponerande ut 22 m upp i masten…
Allt såg bra ut 🙂

Prognosen visar sydväst för att sedan mojna till en knappt kännbar sydlig vind, inte helt optimalt men vi drar för motor ut ca 20 distans för att sedan nyttja SV till den dör ut, vi skall tajma så vi har dagsljus lördag morgon när vi går in på grundare ”fisknätsvatten” vid punkt 3 på rutten.

Ett dygn vid 6 knop, vi går nog inte så fort då vinden mojnar framåt midnatt.
Innanför 3an lär vi stöta på en hel del nät Därför viktigt at göra det i dagsljus

Vi avslutade dagen med ett fikabesök på Aurora. Vilken mysig båt de har, även om vi förstår att de ibland tycker att den känns liten med tre leksugna pojkar ombord. Vi tyckte den kändes rymlig och har ett härligt sittbrunnstält som kommit väl till pass denna ”sketna” höst och vinter vi upplevt längs Engelska kanalen, Biscaya och Spaniens samt Portugals kuster.

Nu blickar vi framåt mot ännu varmare väder runt Portugals SV hörn 🙂