Lite drygt 3 månader har passerat sedan vårt senaste inlägg, varför? Finns ingen bra förklaring… annat att göra, dålig inspiration, inget att berätta?
Besöket hemma över jul/nyår var härligt och roligt, våra tjejer växer och frodas, släkten mådde bra. Jessicas föräldrar kom hem över jul för att få sin 3e spruta och lite andra läkarbesök så de enda vi saknade var Jessicas syster Jeanette och man Fredrik som valde att stanna i England med sin båt. Stor osäkerhet ang om de skulle kunna resa tillbaka utan problem, Corona ni vet 😉 Konstigt men nu 3 månader senare är det som om alla dessa problem och restriktioner är som bortblåsta. Men… snart skulle andra orosmoln torna upp sig 😦 , det känns surrealistiskt att sitta på en båt på Kanarieholmarna och bekymra sig över hur man skall ta sig norrut när andras problem är så oändligt mycket värre och allvarligare men det är vår verklighet just nu.
I mitten av januari var vi tillbaka i Pasito Blanco på Gran Canaria, wow vilket härligt klimat det är här nere! Sedan mitten januari till nu så har vi gått i shorts och T-shirt (med undantag för de dagar vi gjort vandringar BRRRR!) Det enda stället vi frusit lite är Las Palmas som verkar vara ett köldhål, nu i Arrecife, Lanzarote, har det varit härligt igen 🙂
Vad har vi hittat på då? Vi har återbesökt Teneriffa, La Gomera och La Palma nu lite mer grundligt, vi har främst gjort vandringar och för att genomföra dessa har vi hyrt bil (hahaha) för att effektivare ta oss till bra platser att utgå från. Kanarieöarna har annars ett utmärkt bussystem så självklart tar man sig runt på ett bra sätt även utan hyrbil men inte lika tidseffektivt och… det är svårt att få se allt man vill se om man inte skall spendera veckor på samma ställe.
Gran Canaria bjöd på en vandring upp mot Pico de las Nieves, vi hade besökt Pico med bil vid två tillfällen, en gång med Fredriks föräldrar och en gång med goda vänner Maria och Mikael Guslin, båda gångerna hade vi för lite kläder på oss (hahaha), +25 vid havsnivå +5 vid Pico… Denna gång var vi dock väl förberedda och lagom svettiga nådde vi vandringens topp. Det går inte att ge den fantastiska utsikten rättvisa med foto men kommande foton av diverse vandringar kanske kan locka er till en resa till någon av dessa öar och njuta av naturen istället för beach, grisfest och nakenbad.
Härefter begav vi oss till Teneriffa, vi gick till Santa Cruz och utgick därifrån och gjorde tre vandringar. Vilken fantastisk ö, Jessicas favorit pga variationen på natur och upplevelse, allt ifrån regnskogslik natur till dramatisk Sagan om Ringen miljö och Teide, Spaniens högsta berg (3400 möh) som grädde på moset.
La Gomera stod näst på tur, nu fick vi plats i hamnen i San Sebastian det som var hart när omöjligt i höstas. La Gomera är en heeeeelt fantastisk liten ö, två vandringar och lite sightseeing, hit skall ni åka!
La Palma stod näst på tur, vi gick även denna gång till Tazacorte, nästgårds till vulkanen Cumbra Vieja. Vilken skillnad att besöka ön denna gång knappt 2 månader efter vulkanutbrottet upphört. De hade gjort ett fantastiskt jobb och sanerat aska mm men visst märktes förödelsen och stämningen var dämpad. För oss som turister var dock skillnaden som natt och dag.
Efter en fin vecka på La Palma drog vi tillbaka till Gran Canaria, Jessica åkte hem två veckor på uppföljning och vidarebehandling av sin hypothyreos och Fredrik roade sig själv i Las Palmas. Fredrik umgicks i svenskkolonin, yogade några pass och provade på wingfoil. Det finns inga bildbevis på wingfoilen men i Fredriks huvud ser det nog ut så här… minus den fåniga huvudbonaden…
Lite kort om Jessicas finger…. Ingen infektion längre men fingret fortfarande liiiite ömt och framförallt stelt. Ingen kraft i vänster pekfinger men det funkar med övriga fingrar. Den stora skillnaden blir golfgreppet som får bytas till ”interlock”, vem vet det kanske gör henne till en bättre golfare 😉
Jessica åter i Las Palmas dagen innan finfrämmandet skulle anlända, Freds syster Ulrika och son Axel 7 år skulle komma för en veckas sol och vila. Såååå roligt att få besök och av dessa två fina <3. Vi begav oss söderut mot Puerto Mogan och det kunde börjat bättre för Axel…. Han blev sjösjuk och hade en tuff förmiddag men när några timmar hade passerat och han serverades TVÅ portioner pasta med ”specialimporterade” Dennis hotdogs var han som ny igen. Veckan förflöt snabbt, vi tog det lugnt med beachbesök och ligga i hamn. En natt dristade vi oss att gå ut till Playa Veneguera och svaja lite, inte populärt hos Axel som kände av vågorna och tyckte det var trååååååkigt. Nåväl, fint väder, delfiner, sköldpaddor, god mat, godis och mycket vila gjorde veckan lyckad ändå.
När Ullis och Axel åkt hem väntade vi på ett lämpligt fönster att segla norrut och för en knapp vecka sedan seglade vi från Pasito Blanco till Arrecife där vi legat sedan i söndags. Här har vi umgåtts med Connie och Ron på Touchdown samt träffat nya vänner Lena och Fredrik på Capella, alla siktar vi norrut med lite olika planer.
Fredrik skrev på Facebook för en vecka sedan att vi är på väg hem, jag skulle snarare skriva att vi är på väg hemåt… vi har några distans att tillryggalägga. Vår önskan är att komma så långt norrut som möjligt innan vi enligt plan åker hem i andra veckan av maj. Drömscenariot är att vi kommer till nordvästra Frankrike typ Brest/Roscoff/Cherbourg men kommer vi inte längre än till Lagos så är det som det är….
På tal om Lagos så tror vi att vi ger oss av imorgon bitti (lördag) med ankomst tis/ons i Lagos, håll tummarna för att väderfönstret håller 🙂
Vi rapporterar givetvis under väg, satellittelefonen är aktiverad!
Hatomi 