Kategoriarkiv: November 2019

Den ädla konsten att bryggsegla

Tiden flyger iväg, vi har nu snart varit i La Rochelle en hel vecka! Färden från Brest gick smidigt, vi fick ännu mindre vind än utlovat och dessutom lite annan riktning (rakt i nosen) så vi fick stötta med motorn en del för att garanterat nå La Rochelle innan nästa vindomgång skulle drabba. Visst, vi hade kunnat segla och gått till en annan närmre hamn men vi kände stort behov av att tillryggalägga lite distans. Natten till måndag slog vi återigen på motorn, denna gång för att kunna ta oss igenom ett stim av trålande fiskebåtar, varav åtminstone en, inte hade AIS, tur att vi har radar…

Och så här höll det på, nya båtar dök upp hela tiden på AIS och radar…

Vi anlände till Port des Minimes, en gigantisk marina om 70 hektar och 15 km bryggor, 5000 båtplatser, varav 300 är gästplatser. Vid incheckning bad vi om att få ligga i den inre hamnen, Bassin des Yachts, och det gick bra men vi var tvungna att invänta högvatten till kvällen. Vi tog en tupplur och gick en långpromenad i hamnen bara för att upptäcka att på grannbryggan ligger Sailing Yacht Ruby Rose, Fredriks favorityoutube—ares båt. Han blev lite starstruck bara av att träffa båten <3.

Säljer sin Southerly 38 och letar katamatran. De bor heltid på båten och vill ha mer utrymme och genomför just nu en mkt ambitiös utvärdering av olika båtar, dessa utvärderingar lägger de upp på youtube

La Rochelle och Bassin des Yachts är så fint att man tappar hakan, vi är glada över att vi är här.

Vår utsikt om babord
Utsikt rakt föröver
Samma vy dagtid
Finaste marinakontoret 🙂

Vi fick i princip den sista lediga platsen och ligger precis innanför slussporten. Bredvid oss ligger båtar som ligger här hela året, de ombord talar i princip inte engelska. En morgon stod grannfrun på bryggan och knackade argt på vårt skrov. Vi hade tydligen tagit hennes eluttag, hon tillåts tydligen använda två stycken eftersom hon har småbarn. Nåväl efter lite dividerande så fick vi ta hennes 6A uttag och hon ”vårt” 6A som fungerade dåligt då säkringen slog ifrån hela tiden. Hon och en annan långliggare har lagt beslag på de två 10A uttagen. Nåväl, efter några dygns provande så har vi funnit bra rutiner. Vi laddar batteribanken under natten, då slår vi av varmvattenberedaren. På morgonen går vi ut och kopplar om så att värmefläkten är direktkopplad på stolpen annars går säkringen igen. Varmvatten fixar vi när batterierna är nästan fulladdade, då klarar säkringen belastningen och vi kan ju alltid köra båtens dieselvärmare. I början slängde fransoserna ilskna blickar varje gång vi närmade oss stolpen för att koppla om men nu har de sett att de kan lita på oss Hahahaha.

Hatomi första båt till vänster innanför slussporten. De två fyrarna till vänster och höger i bild lyser i mörkret och bildar enslinje vid insegling La Rochelle

Som ni förstått vid det här laget är vi inblåsta här, mer om det senare, så vad göra? Jo vi tog en tripp till Bordeaux. Hyrde bil på Sixt och chansade på deras hyrbilsroulett och fick en Audi A3 till priset av en Peugeot 308. Vi körde till Cap Ferret som ligger längst ut på en udde vid inloppet till Arcachonbukten, magiskt vackert även här. Cap Ferret är delvis nationalpark så vi fick inte gå på stranden men väl bevittna naturens skådespel. Det blåste inte särskilt mycket denna dag men se vilka vågor som skapas bara av att tidvattnet på väg ut möter lite vind. Det går vilt till i dessa trakter…

Mycket lite vind och tidvatten möter varandra OUCH!
Titta till vänster i bild, helt lugnt och sedan vatten möter vind

Sen eftermiddag, anlände vi till Hotel Singulier, ett charmigt nyöppnat litet hotell med 7 rum. Väldigt fint rum men… badkaret mitt i rummet 🙂 Vi gick på Cité du Vin muséet och blev imponerade av deras höga multimediaambition. Normalt är vi vänner av teknik men här tog den överhanden på bekostnad av innehållet. Nåväl, lite nytt lärde vi oss allt!

Dagen efter promenerade vi runt i Bordeaux innan vi bilade norrut för ett besök på Chateau Ormes de Pez i St Estephe.

En av många vackra platser, spårvagnsallé
Saint Andrékatedralen

Vingården ägs av familjen Cazes som även äger flaggskeppet Chateau Lynch Bages. Normalt sett så är det Lynch Bages man besöker men vingården genomgår en stor renovering så Ormes de Pez används för tillfället. Vi välkomnades av Kerstin (fransyska) som gav oss en intressant inblick i slottens historia och dess vinmakning. När Fredrik påpekade att vi var förvånade över att det var så platt terräng (vi jämför med Sydafrika, Italien o Spanien) så påpekade hon stolt att denna vingård befinner sig på regionens högsta punkt hela 25 m öh, så det så! Avslutningsvis fick vi prova Chateau Ormes de Pez och Chateau Lynch Bages 2009.

Kerstin och en relaxed Fredrik
De flesta vinstockarna hade tappat sina löv, inte dessa dock

Visst är den vacker deras logo? Den föreställer en almträdkrona och i den göms, ja hur många fåglar hittar ni?



Helgen har vi tillbringat framför iPads och curling-EM, vilken TV-sport curling är OCH vilka fantastiska lag vi har, WOW!

Förra året samma tid var vi på plats i Tallinn, nu i sittbrunnen var det ungefär samma temperatur som i ishallen…

Vi har även turistat i tornen vid hamninloppet och den äldsta bevarade medeltida fyren i Europa. Fyren använde man från 1500-talet och en bit in på 1800-talet som fängelse och det finns mycket bevarat från den perioden, exempelvis graffiti som fångarna gjort. Fantastiska mästerverk utkarvade bl a med hjälp av kedjorna de var fjättrade i.

Han är inte så bister som han ofta ser ut på bild, han skyller på solljus i ögonen och att han inte hittar sina solglasögon
Ett av många fantastiska graffitikonstverk

Slutligen så en väderleksrapport: vindarna har i stort varit S, SV och V sedan vi kom hit. Våghöjden i området mellan oss och Bilbao har legat på 3-4 meter huvudsakligen från väst. Om vi tittar framåt den närmaste veckan så är det svårt att hitta nåt’ lämpligt fönster, vi behöver knappt 1,5 dygn för att ta oss till Bilbao och dessutom vill vi ju ha lite marginal på detta. De öppningarna finns inte och de olika prognoserna t ex PWG och ECMWF visar väldigt olika 😦 Efterkloka vet vi att det hade gått bra att gå direkt mot A Coruna istället för den långa vägen via La Rochelle och Spaniens norra kuststräcka. Det är alltid lätt med facit i hand och då vi inte har satellittelefon så vi kan ta ned prognoser under färd så tycker vi inte att det varit värt risken. De flesta av oss vet att det visst går att segla i denna vind och dessa vågor men till vilket pris? Båten tar stryk av att dunka fram i grov sjö och oberäknelig vind, vi har ingen dead-line och är inte ute efter att uthärda om vi inte kan hjälpa det. Men med det sagt, när vi längtar efter lite varmare väder så vi läser syster och svågers blogg bushpoint.se och påminns om hur varmt och skönt det kan vara, även om de klagar på att det är för varmt i Guatemala, hahahaha.

Vi spanar i sociala flöden och ser att det så ”smått” börjar pyntas med stjärnor, adventsstakar och tom granar. Här i La Rochelle vill vi inte vara sämre och även om vi (ännu) inte adventspyntat så har staden vackert att bjuda på.

Close encounter of the dolphin kind och så en liten…

Vi kunde inte låta bli att bjussa på ännu en lite delfinfilm, hoppas att ni inte är trötta på dem redan.

Hemmavid händer inte mycket, ibland får vi sms om att något/någon befinner sig i vår trädgård. Oftast är det bara denna lilla filur 🙂

Det ser visst ut som om några kubik eklöv behöver krattas ihop … Vår granne Birgitta har iaf skött sig 🙂

Nu när vi ändå är inne på ämnet djur och natur så bjuder vi på ett gammalt klipp som ger hopp om ljusare tider, framåt maj nån’ gång. Knipor är roliga fåglar att observera. I början av maj börjar de parvis cirkulera runt vår tomt för att inspektera holkar och håligheter i ekarna. Emellan rundturerna landar de på vattnet utanför och, gissar vi, överlägger om vilket bo som verkar bäst och gnäller över att ”Bertil och Marie Knipa hade lagt belag på den bästa holken, i år igen…”. När honan lägger ägg så pågår det över en period på nästan två veckor. Efter varje lagt ägg bäddar hon omsorgsfullt om dem och flyger ut för att sedan återkomma efter 1-2 dygn för att lägga nästa. Honan ruvar ca 4 veckor och när ungarna kläcks så är de endast kvar i boet 1-1,5 dygn för att sedan kasta sig handlöst ner mot marken, tuffa krabater ❤

Vi hade en holkkamera och lyckades med konststycket att fånga ögonblicket då de lämnade boet. Knipmamman betedde sig lite annorlunda den morgonen så vi misstänkte att något var på G. Således riggade vi videokameran ute oxå 🙂

Konsten att fördriva tid

Sicket’ hundväder…

Tack för alla lyssnartips vi fick på Facebookgruppen ”Hatomi”! Vi har haft några veckors riktigt skitväder och har haft svårt att ens ta oss från båten vissa dagar. I onsdags  lämnade vi L’Aber Wrac’h och gick till Brest. Vi slutar aldrig att förvåna oss över vilken jobbig sjö lite vind, tidvatten och öppet vatten ut mot Atlanten skapar. Runt Bretagnes NV hörn ligger passages Raz de Sein, här gäller det att tajma passagen både med avseende på vind och ström i synnerhet om man har en båt som inte går så snabbt. (Som tur är gäller det oftast inte oss.) Inte ovanligt med motström på 5 knop.

Skönt att komma runt hörnet för att nu antingen få ett vindsfönster för Bisacayaöverfart mot A Coruna eller att traggla vidare längs Frankrikes Biscayakust för att dra mot Spaniens norra kust när tillfälle ges.

Vädret i L’Aber Wrac’h var det värsta hittills, alltsom oftast regnade det och vindarna låg som regel runt 15-20 m/s och byar på över 25. Vi som tyckte det blåste mycket i Cuxhaven… Tidvattenskillnaden var 6 meter, otroligt fascinerande 🙂

Vi fick ändå någon för- och eftermiddag med OK väder och gick då långa promenader. Byn ligger verkligen vackert och är nog ett paradis maj-sep. De hade fem olika vandringsleder och bebyggelsen är ofta mycket vacker. Jordbruket är framträdande och något som förvånat oss är att majsfälten är så många och vidsträckta om än nu skördade.

No filter, I promise 🙂
De två världskrigen har satt sina tydliga spår i Normandie och Bretagne. På väg tillbaka från Paris besökte vi D-day muséet i Arromanche les Bains som blev en intressant uppfräschning över vad som faktist hände och hur man lyckades. Snacka om logistik! Kyrkan i L’Aber Wrac’h har ett fint minnesmärke över bybor som stupat i dessa krig, såväl soldater som civila. Om ni zoomar in på texten ser ni att vissa släkter drabbats mycket hårt.

Ett annat bruk är alla ostronodlingar, intressant att se hur de odlas och skördas.

På muséet Oceanopolis i Brest visade de hur ostronen odlas i kassetter. Det tar 3-4 år att odla fram ett ostron.
Skördar vid lågvatten och kan sedan vid högvatten åka ”hem”.

Vi sammanstrålade även här med Ingalill och Ralf på Victoria och fikade, åt mat samt spelade spel. De skall ”bara” ta sig runt till Brest för att där ta upp båten och sedan återkomma i april för vidare färd söderut.

I Brest sysslar vi med lite båtunderhåll, vi har fått en ny handkontroll samt däckskontakt till ankarspelet hitskickad. En pinne i handkontrollens kontakt hade rostat sönder och fastnat i däckskontakten. Kontakten sitter på ett utsatt ställe mellan ankarbox och segelstuv. När vi går i grov sjö så står det vatten kvar nära kontakten och, gissar vi, står även över kontakten om vi seglar på styrbords bog. Kontakten är IP64 men har ändå blivit fuktskadad, sura pengar men bara att göra om och göra rätt. Vi kommer att 1) ta bort handkontrollen när vi seglar och inte planerar att ligga för ankar 2) dränera detta utrymme så att vatten inte kan fastna där fortsättningsvis.

Slutligen så fick vi äntligen besök av delfiner, först när vi gick från Roscoff till L’Aber Wrac’h och sedan även när vi gick mot Brest. Det är väldigt svårt att filma på ett bra sätt när sjön är jobbig så ni har säkert sett bättre delfinklipp men detta är vårat ❤

Håll tummarna för att vädret stabiliserar sig så att vi kan lita på prognoserna, iaf 3 dagar framåt. Som läget är nu så ändras vindstyrkor och lågtrycksbanor ganska mycket på endast 12 timmar och det känns si så där pålitligt…