Sitter och reflekterar över dagen vid ännu en dramatiskt vacker ankring. Vi är tillbaka på La Gomera, nu sydvästra delen vid Playa de las Arenas.
Måndagen började i kaos men låt oss inte gå händelserna i förväg. För lite drygt tre dagar sedan anlände vi till Marina Tazacorte som ligger på La Palmas västra sida inte långt ifrån vulkanen Cumbra Vieja vars vulkanutbrott är inne på sin åttonde vecka. Vi var tvungna att gå utanför ett avlyst område ca 2 nautiska mil (knappt 4 km), avlyst eftersom det var/är här som lavan flödat ned i vattnet. Vi kom söderifrån och gick utanför punkt 4 och vid punkt 3 gick vi rakt österut in mot marinan.
Fint mottagande vid bryggan, passerkort i handen och ombedda att checka in morgonen därpå i receptionen. Vår granne Pedro och hans hund bor på en Lagoon 42 (katamaran), han har bott i marinan i femton år men nu har han fått nog. Han har sålt båten och har köpt ett hus i Mirca på östra sidan av ön. Han arbetar i Santa Cruz som optiker och menar att för 2 månader sedan lekte livet men nu är det totalmörker, han ser ingen ljusning på lång tid och det gör inte hans vänner heller. Nån större ljusning såg inte vi heller då vår del av marinan nästan hela tiden låg i skuggan av vulkanens askmoln.
Notera att jag i filmsnutten ovan säger ”nåväl, vi får väl hålla efter lite” Tillåt mig småle …
Vi checkade in på fredagen och förhörde oss lite med Janet som jobbar i receptionen. Hon hjälpte oss att hyra en bil och berättade att som om inte vulkanutbrottet räckte så hade de en stor brand i augusti i samma område som nu drabbats av utbrottet. Vi undrade varför inga fiskebåtar går ut? Tazacorte är nämligen den största fiskehamnen på La Palma. Hon sade att fiskarna säger att de inte kan gå ut ur marinan pga vulkanen, de får bidrag istället. Förmodligen går det på ett ut eftersom de väljer detta alternativ, bevisligen får och kan man åka in och ut ur marinan. Tazacorte är en mycket vacker liten by som ligger högt ovanför marinan. Vi tog en promenad dit och vägen kantades av bananer, bananer och åter bananer, odlingar förstås 🙂 Det är ledsamt att se detta fina samhälle ligga täckt i aska.
En av orsakerna till att vi åkte till just Tazacorte är att de har ett fantastiskt ”break-water” som skyddar från Atlantens vågor och dyningar. Lite besvikna blev vi när det visade sig att de stängt av det för allmänheten , orsak oklar. Vilken tur att Google Earth finns 🙂
Det finns ett inre ”break-water” oxå och vid änden av detta står en staty och vaktar, det är en fyr och statyn håller ett fyrljus mellan händerna
Om lördag var det dags att utforska ön.
Vi åkte norrut, den röda markerade rutten, vägarna är smala och till stor del serpentinvägar insprängda i berget. Västra sidan domineras av barrskog.
Vi gjorde en avstickare in till Roque de los Muchachos som är en utsiktspunkt vid Caldera de Taburiente. Detta är världens största erosionskrater 9 km bred och 1,5 km djup, 2400 möh. Den bildades för 500 000 år sedan i ett jordskred. Det går inte att återge i bild hur magnifik denna plats är men här är ett försök.
När vi kom tillbaka till parkeringen så stötte vi ihop med dessa filurer som vaktat vår bil 😉
På denna plats ligger oxå Observatorio Astrofisico, ett tiotal teleskop av varierande storlek och styrka samsas här uppe. Man har även bostadskomplex för forskare som tillbringar mycket tid här uppe. Nämnde jag att det var kallt? 9 grader! Tur att vi iaf tagit med oss en tröja var 🙂 lite dåligt pålästa…
På väg därifrån fick vi en ny vy av vulkanen som helt plötsligt ändrat karaktär och spydde ut stora mängder aska. Visst fångade vi ögonblicket väl?
Efter lunch i närliggande La Mata fortsatte vi österut och naturen ändrade karaktär, vägarna var dock lika slingriga. Nu var det som om vi åkte igenom regnskogstunnlar, magiskt!
Tidig eftermiddag och vi var mätta på intryck varför färden ned mot Santa Cruz gick som i ett töcken. Lite spända var vi eftersom vi skulle korsa ön västerut, åka genom tunnlar inte alls långt från utbrottet. Det visade sig bli en ganska ospännande resa, vi märkte knappt av utbrottet.
Nära El Paso, rakt norr om vulkanen stannade vi och tog några bilder, nu kunde vi se lava flyta nedför berget för första gången under vår vistelse. Vulkanen hade fått en nytt större utbrott under förmiddagen så vi kanske borde anat vad som väntade…
Vi passade på att storhandla när vi ändå hade bil och kom tillbaka till marinan vid 18.30 för att mötas av det här 😳
Nåväl lika illa som invånarna närmare vulkanen har vi det iaf inte och dessutom är ju vårt besök självvalt.
På kvällen såg vi från marinan, lava som flödade men glömde att ta en bild.
En stor del av söndagen ägnades åt avspolning och torkning av båt, till vilken nytta? När vi var färdiga med en omgång kom en vindkörare och aska från grannbåten och kajen blåste in över båten. De som jobbar i marinan undrade nog vilka idioter vi var som trodde vi kunde vinna över vulkanen.
Måndagen kom och vi skulle ge oss av. Tidig frukost och sedan studsade Fred upp på däck för att spola av däcket en sista gång. Jag fixade under däck och sjöstuvade. När han var klar och skulle stoppa undan vattenslangen kom en virvelvind och dumpade en sjuuuuk mängd aska på båten dessutom började det regna aska så det smattrade inne i båten. Fred var nära att ge upp, ”vi kan inte gå iväg med båten i detta skick”. Lång historia kort, vi gick iväg och för första gången i Fredriks liv tyckte han att det kändes bra att spola av båten med saltvatten (som han gjorde när vi kommit en bit på väg). Kaos var bara förnamnet. Vi lär spola fram och torka aska de närmaste månaderna men soooo worth it! Vi ångrar INTE att vi åkte hit!
När vi närmade oss La Palmas sydspets ökade vinden kraftigt. Vi hade bara focken hissad och tur var väl det, helt plötsligt blåste det 12-15 m/s och vågorna gick höga. Runt Kanarieöarna finns det sk WAZ (Wind Acceleration Zones), WAZ är även vanligt förekommande exempelvis i Karibien.
Vi har till viss del känt av dessa förut men inte lika kraftigt som idag. Förutom WAZ vid södra La Palma och senare på em vid nordvästra La Gomera så blåste det ganska mycket även under överfarten så vi höll mellan 8 – 10 knop mellan öarna (på bara focken…) Vi hade planerat att gå till La Gomeras sydvästra hörn men med de vindarna och vågorna som rådde var det INGEN chans att vi kunde gå in dit om inget drastiskt hände och det gjorde det förstås 🙂
Vi närmade oss att komma i skydd av La Gomeras västra kust och helt plötsligt så blev det tyst i båten, vi gick från 15 m/s till 3 m/s inom en minut, även vågorna dog ut lika snabbt. Dramatiskt omslag! Nu kunde vi rulla in focken och tuffa för motor den sista biten rakt in mot ankringen som planerat. En tuff dag tog ut sin rätt och vi var lättvaggade om kvällen.
Nu ser vi fram emot en lugn vecka med blandad ankring och marinaplats, det vankas även lite golf och så givetvis en j..la massa spolande av däck, block, tampar mm mm. Till helgen möter vi upp med Fredriks föräldrar som landar på Gran Canaria imorgon onsdag ❤
Hatomi 