Klockan är halv två på måndag eftermiddag, Fredrik har gått och lagt sig för att vila en stund och missade precis dagens första delfinbesök. Det är ganska stökig sjö så jag gick inte fram till fören för att njuta av deras lek.
Det senaste dygnet har det blåst starka ostliga vindar genom Gibraltar sund så gissningsvis är det dessa vågor som stökar till det. Vi har nämligen vinden in från väst och vindvågorna möter stora rullande vågor från ost så det står härliga till. Det blåser 8 – 9 m/s och vi har två reg i storen samt focken uppe, Hatomi tuffar stadigt på och vi hoppas att vinden håller i sig. Vi följer i huvudsak 4 olika prognosmodeller genom appen PredictWind, när vi är off-store använder vi PredictWind Offshore. Modellerna heter GFS, ECMWF, PWG och PWE. Dagens prognoser visar lite olika huruvida när vinden minskar för att sedan dö ut i omgångar så det är svårt att sia om när vi är framme i Lagos.
I skrivande stund befinner vi oss rakt västerut från Rabat, ca 179 distans, position 34° 15.7979′ N, 10° 19.9158′ W. Vi har 188 distans kvar att segla och det kan ta allt från 27 till 31 timmar, vi kommer mest sannolikt inte att hinna gå in i Lagos innan 15.48 tisdag em så vi får vänta in nästa högvattenfönster (högvatten +/-2 timmar) (dagtid) på onsdag 12.30 – 16.30.
Ni kommer kanske igår s/y Victoria som rammades av en Policia Maritim rib-båt i Sines? På onsdag kommer Victorias ägare Inga-Lill och Ralf Lindahl till Lagos. De har varit hemma i Sverige och passat på att jobba medan Victoria repareras samt väntat in våren. Det skall bli mycket roligt att träffas igen, de säger sig ha legat i Mexican Train hårdträning hela vintern så de har lovar att ge oss en match 🙂
Våra vänner Lena och Fredrik på SY Capella gav sig av från Arrecife i söndags morse och siktar på A Coruna (Spaniens nordvästra hörn). De kommer att gå en mer västlig kurs än oss och räknar med ca 7-8 dagar, skall bli spännande att följa dem 🙂
Jessicas syster Jeanette och man Fredrik (ständigt dessa Fredrik…. ❤ ) skall idag äntligen gå till Skottland. De har ju väntat ut vintern i södra England samt varit åter i Treguier, Frankrike, för några garantijobb på sin nya båt, en Boreal 55 AC.
Livet flyter på ombord, vi vilar/sover, äter lyssnar på böcker och poddar. Man kan ha det sämre 🙂
I skrivande stund har vi varit på väg i 32 timmar och har tillryggalagt 212 distans av 550 totalt. Vi började ju för motor några timmar innan vi hissade på och stöttade med motorn pga dåligt med vind fram till 20.00. Vi fick besök av delfiner såväl som sköldpaddor.
Det gick undan inatt och vi tog ned storen vid 03.00, då upptäckte vi att vi hade en fripassagerare ombord, en duva som tog skydd bakom jollen som ligger buntad på däck.
Vi har gått 3 timmars pass om varannat och Jessica tog Postafen från början och har inte känt av den minsta sjösjuka. En fördel med pillren är att man oftast blir lite dåsig och det betyder iaf för Jess att hon sover OK 🙂
Vi gick från Arrecife samtidigt som goda vänner, Ron och Connie på Touchdown. De har en Hanse 545 och har pushat lite hårdare än oss. Vi bryr oss inte om att pusha max eftersom prognosen visar att vinden kommer att dö ut och vi kommer att få gå en hel del för motor. Det blir på håret att vi hinner till Lagos i tid på tisdag för att matcha högvatten +/- 2 tim ens om vi maxar, så vi kommer nog att få gå till Portimao och lägga oss 1/2 dygn och vänta in tidvattnet.
I Lagos inlopp finns det finns det en stor sandbank som har förflyttat sig och som gör det trixigt spec för djupgående båtar att ta sig in.
Vi kastade loss från Arrecife, Lanzarote vid 8 imorse. Direkt efter avgång ringde vi och sjöng för Tova som fyller 26 år idag <3.
Vi har nu varit igång 4 timmar och har gått för motor, vinden lyser med sin frånvaro.
Kommande 24 timmar väntar vi oss att segla fr o m ikväll, vind in för styrbord. Under sennatten ökar vinden o vi bör ha bra förhållanden till kvällen då vinden åter minskar. Vi får se vid nästa rapport om ca 24 tim om det stämde.
Vi har en satellittelefon så vi kan hämta prognoser när vi vill och kan även maila och ringa (i nödfall). Om någon av er har tid och lust så får ni gärna kommentera på Facebook så skickar min syster lr svåger vidare detta till oss 🙂
Ni kan även följa oss, vår position uppdateras en gång per timme.
Vi lämnade Calheta 9.30 lördag morgon, Madeira gav oss vindlä så det blev motor några timmar. Helt plötsligt kom vinden och vi hissade bara focken då det blåste 8-10 m/s, bara några timmar senare fick vi minska ned focken då det blåste 14 m/s i byarna. Normalt är ju detta inga bekymmer men lägg till 2-3,5 meters vågor till detta in snett bakifrån… Vi har gått ca 140 distans med en snittfart på 6 knop och hoppas att vinden lägger sig lite och därmed oxå sjön, då kan vi sätta mer segel och kanske få lite sömn.
Det har varit dåligt med sömn nämligen, vi har handstyrt merparten då vågorna frestar på Styrbjörn, autopiloten, som har svårt att läsa sjön. Vi tycker att det är onödigt att slita alltför mycket på honom då vi är några stycken som kan styra. Ingalill har tyvärr ont i sin handled sedan hon bröt den sommaren 2019 så den har fått vila. Hon får ta igen sina pass när vi kan koppla in Styrbjörn igen och vi andra ligger utslagna i sittbrunnen 🙂
Vid lunch passerar vi Salvagemöarna, två öar med lika många invånare! De tillhör Madeira och är naturreservat så man behöver tillstånd för att gå iland.
Med nuvarande fart angör vi Las Palmas lunchtid imorgon, håll tummarna för att vi får en plats några dygn i marinan. Man kan inte boka plats i förväg så här års, Atlantic Race for Cruisers, ARC båtarna börjar samlas och de har förtur. Får vi inte plats så lägger vi oss på svaj utanför och går vidare till södra Gran Canaria på tisdag morgon, närmare bestämt Pasito Blanco.
Just det ja… Postafen, åksjukepiller, funkade jättebra för Jessica som mått bra hela tiden, dock blir man väldigt dåsig men det får det vara värt.
Ni har väl inte missat att ni kan följa vår position live på:
Vårt andra dygn fortsatte bjuda på vind och jobbig sjö. Det märktes att alla sovit dåligt, lite huvudvärk och nya försök att få lite shut-eye. Jessica mådde lite bättre och fick behålla maten, kunde t.o.m. sova några timmar nere i båten.
Vi gav auto-piloten lite ledigt och handstyrde några timmar, storen fick vi reva på eftermiddagen och ta ned under natten.
Dagens höjdpunkter blir måltiderna, lunch blev det inte mycket av men Halloumistroganoff m ris o bönsallad slukades och dagens frukost var i hotellklass. Det märks att alla är på banan igen 🙂
Det är en del trafik mest stora lastfartyg, inatt siktade vi endast en segelbåt.
Lite feltänk ang distans, tid o fart och dålig vind ger att vi nu istället hoppas på mer vind så vi kommer fram innan solnedgång söndag. Det växlar fort på sjön.
Det mest spännande som hänt är att en liten bläckfisk hade oturen att flyga in i sittbrunnen under natten.
Vi befinner oss nu kl 10.27 svensk tid på:
Latitud: 33° 58 59.01 N
Longitud: 13° 54 24.38 V
Vi har tillryggalagt 319 distans, snittfart 6,6 knop
Vårt andra dygn fortsatte bjuda på vind och jobbig sjö. Det märktes att alla sovit dåligt, lite huvudvärk och nya försök att få lite shut-eye. Jessica mådde lite bättre och fick behålla maten, kunde t.o.m. sova några timmar nere i båten.
Vi gav auto-piloten lite ledigt och handstyrde några timmar, storen fick vi reva på eftermiddagen och ta ned under natten.
Dagens höjdpunkter blir måltiderna, lunch blev det inte mycket av men Halloumistroganoff m ris o bönsallad slukades och dagens frukost var i hotellklass. Det märks att alla är på banan igen 🙂
Det är en del trafik mest stora lastfartyg, inatt siktade vi endast en segelbåt.
Lite feltänk ang distans, tid o fart och dålig vind ger att vi nu istället hoppas på mer vind så vi kommer fram innan solnedgång söndag. Det växlar fort på sjön.
Det mest spännande som hänt är att en liten bläckfisk hade oturen att flyga in i sittbrunnen under natten.
Vi befinner oss nu kl 10.27 svensk tid på:
Latitud: 33° 58 59.01 N
Longitud: 13° 54 24.38 V
Vi har tillryggalagt 319 distans, snittfart 6,6 knop
Vi lämnade Lagos strax efter 9.00 torsdag morgon. Prognosen såg god ut och stor risk att det går fort, dvs vi kan anlända i mörkret vilket vi inte vill. Det kan bli till att segla på en näsduk på slutet.
Alla utom Jessica mår bra, hon har generöst bjudit havet på matrester några gånger. Bara hon sitter upprätt o tittar på havet går det bra men ibland måste man gå på toa o då är det kört. Låt oss hoppas att kroppen vant sig snart. Vi är alla trötta o natten har varit jobbig. Det blåser stadigt 8-12 m/s och vågorna är ganska höga men framförallt är det rulligt.
Ingalill och Ralf har funnit sig väl tillrätta ombord och är ett trevligt tillskott till besättningen 🙂
Vi har endast focken uppe och har tillryggalagt 173 distans av totalt 526. Vi går till Port Calheta på sydvästra Madeira, i Funchal fick vi inte plats.
Hög tid att damma av Hatomibloggen, över ett år sedan sist men nu är vi på G igen 🙂 Nu har vi sjösatt båten efter lite drygt 15 månader på land i Motril, det är ju inte så att vi inte försökt få i henne tidigare för att segla igen men det har varit lite stökigt för oss och er det senaste DRYGA året, NO SHIT!!! Vi tänker inte dröja oss kvar vid hur vi haft det eftersom det känns ganska ointressant men vi kan väl iaf få säga att det delvis varit tråkigt och att vi hellre jobbat…
Vi gjorde några tappra försök att påbörja vår seglats under våren men strikta nedstängningar i framförallt Spanien satte käppar i hjulen för oss. Vi är tacksamma för att vi har vårt boende kvar i Sverige och inte, som många långseglare, måste finna oss i att båten är ens hem och att ”åka hem” inte är ett alternativ utan bara att finna sig i alla otydliga regler och plötsliga förändringar.
Sommaren i Sverige har varit härlig och så länge som en eller flera av våra tjejer bor hos oss på Resarö över sommaren för att sommarjobba i Vaxholm så vill vi vara hemma på sommaren. Det är verkligen en ynnest att under några veckor få umgås med och rå om dem och en pojkvän eller fler samt våra husdjur.
I år debuterade dessutom Hanna som kapten på Camilla (Maxi 95:an vi har tillsammans med Fredriks föräldrar). Det var en nervös Hanna som lade ut från hemmabryggan men vid hemkomst hade hon vuxit många erfarenhetsfot och hon, hennes Johan och kompisar har fått blodad tand :). Vi var lite sämre på att träffa andra vänner i somras, det är som om vi nästan blivit folkskygga det senaste året. Sååå lätt att iaf ringa upp och prata med nån men tom det har vi blivit dåliga på. Konstigt läge och hur det påverkat men gissar att vi inte är ensamma om detta 😦
Våra planer är att ta oss till Kanarieöarna och spendera tid fram till början av februari där. Vi åker dock hem en månad över jul. Därefter är planen att segla hem mot Sverige och helst vara hemma i maj men som mer erfarna seglare säger ”plans are written in the sand at low tide” nåväl nu vet ni vad vi vill så får vi se i vår hur det blev…
Nu till sjösättning… Vår avsikt var att lägga i henne i måndags men den lilla detaljen att det inte fanns någon ledig plats i marinan gjorde att vi fick skjuta på sjösättning till onsdagen, varför inte tisdag? Tisdagen redan inbokad för viktigt golfevenemang på Zagaleta med Jessicas kusin Marias man John och sex av hans 40-års firande kompisar. Härligt att träffa John och kul att träffa lite nytt folk. 18 håls golf, sen lunch på klubben och kaffe ”hemma hos oss” satte P för en rolig dag 🙂
Onsdagen blev intensiv, vi sjösatte, delvis live via Facebook, och allt gick bra. Marina Motril som ägs och drivs av Roberto har sedan vi tog upp Hatomi i maj 2020, köpt mer mark och investerat i en gigantisk ”travel lift” som driftades i maj i år. Den kan lyfta 100 ton så vår båt om knappt 13 ton var en liten mygga…. Motrils anläggning är ett lyft för framförallt fiskeindustrin som annars endast hade Malaga att vända sig till för årligt underhåll. Motrils enda nackdel är att det är en industrihamn, stora kryssningsbåtar angör. Dessutom är det en lastningshamn för sand, cement mm, som om det inte räcker med Afrikas röda sand som lägger ett jämnt skikt med smuts över ALLT.
Som sagt, sjösättningen gick bra, vi fick en bra långsidesplats i marinan och därefter skred vi till verket… Det är lätt att glömma allt som måste göras, en reflektion vi gjorde idag var ”jisses vad effektiva vi var i maj 2020 när vi tog upp båten och förberedde den för kanske ett halvår (HAHAHA) på land”, det visade sig bli 479 dagar… Nu skulle vi göra Hatomi driftsduglig igen:
– bottenmålning och tvätt/vaxning av sidorna köpte vi av marinan – kontroll alla genomföringar och slangklämmor – tvätt 2 ggr av ovansida och ändå är den fortfarande delvis smutsig (4 tim hårt jobb!)
– reparation av gasollarm som ballat ur i värmen – pumpat jollen – hissat upp Fredrik i masten för kontroll av rigg samt montering av windex och vindmätare
– dragit ned alla fall (stor, gennaker, fock, stormfock, dirk), (som vi dragit in i masten för att skydda tamparna för väder och vind) – riggat sejnfall (där man flaggar gästflagg om styrbord och klubb/organisationstillhörighet samt hemmaflagg om babord) – försökt dra igång jollemotorn, hmmm farbror Melker….
– stuvat och städat och fått ordning i båten – mekat med en toa som inte vill pumpa sjövatten till spolning – skurit i (ja det heter så) förseglet (focken), måste göras i vindstilla så vi hade svårt att hitta tidsfönster – och tusen andra saker som vi inte orkar rabbla upp eller har glömt att vi gjort
Klart är att vi somnat ovaggade tre kvällar i rad… Man glömmer snabbt hur jobbigt det är att arbeta i 30-gradig värme, orken tryter snabbt… Det har oxå varit svårt att sova i denna värme, snart acklimatiserar vi oss nog 🙂
Idag, lördag, gav vi oss av västerut, det har visat sig vara ganska svårt att få plats i marinor så här års så ikväll ligger vid sannolikt för ankar utanför Bdenalmadena för att imorgon gå till La Duquesa strax väster om Estepona.
Ni har väl inte missat den stora (förmodligen anlagda 😦 ) skogsbranden öster om Estepona, här kan ni följa branden.
Får vi presentera ”Camilla”, en Maxi 95a från tidigt 80-tal.
Bild fr 2001, Jessica och barnen på klipporna ❤
I avsaknad av segelbåt hemma i Sverige så tog vi oss an att ge henne lite extra kärlek så att hon skulle känna sig såväl snygg som funktionsduglig. Vi ägde (äger) henne tillsammans med Fredriks föräldrar, Jan och Ulla, men vi har inte betraktat henne som vår sedan 2009 då vi köpte vår Sun Odyssey 42i Performance ”Finally” och sedermera vår Arcona 465 ”Hatomi” 2018.
Hon var som sagt i behov av lite extra kärlek i år, följande har vi lagat/snyggat till:
– bytt pumphus till toaletten
– bytt alla lampor till LED, även lanternornas lampor
– lagat gånglanternan på masten
– servat alla vinschar
– slipat och lackat nedgångsluckor till kajuta och akterruff
– gjort en myggnätslucka till akterruffen
– tvättat och impregnerat sprayhood
– rengjort, slipat, lagat och oljat sittbrunnsbordet
– rengjort och oljat sittplats på akterruffluckan samt badbryggan
– fixat så frilägesknappen inte kärvar på gasreglaget
– samt lite andra småsaker
Nu är hon i toppskick, med undantag för seglen som är väldigt slitna men det var svårt att göra något åt…
Först ut är Fredriks syskon Henrik och Viktoria med barn, de ger sig ut imorgon för en veckas segling. Vi själva ser fram emot lite segling i augusti och september.
Hatomi 