Kategoriarkiv: Okategoriserade

Tur att vi karantränat…

Nu är det över tre veckor sedan vi skrev något, ni har dock fått några få livstecken då Fredrik livesände från Gibraltar (Facebookgruppen Hatomi) och ett suktande ankringsklipp från Spaniens sydöstra spets. För tre veckor sedan undrade vi över Guldbrons fram”fart” och nu ligger den förtöjd vid Slussen.
I skrivande stund, och säkert några veckor till, ligger vi i Botafoc Marina på Ibiza. Spaniens regering har utfärdat undantagstillstånd och vi gör vårt bästa i att tolka hur det påverkar oss. I korthet så får vi endast lämna båten för att handla mat annars skall vi hålla oss på båten. Vi vågar nog inte ge oss av för att gå till annan marina då vi inte vet om vi kommer att släppas in. Ett danskt par kom in till Botafoc igår em, de hade blivit nekade i två marinor innan dess på Ibiza men i vår marina svarade man inte så de lade till 🙂 Ett annat par lade sig på svaj i en vik nära Alicante, tog jollen in till strand för att gå och handla men möttes av polisen … och fick inte gå iland. När det lugnar sig lite får säkert de som ligger på svaj komma iland för att t ex handla men så här i början är det stor osäkerhet i vad som gäller. I länkad artikel finns mer information för den intresserade.


https://english.elpais.com/society/2020-03-15/spains-state-of-alarm-the-key-measures-that-are-now-in-place.html


Det går ingen nöd på oss även om det givetvis är en tråkig situation, risken är väl att det inte bara blir 15 dagar med restriktioner. Vi är ju nästan proffs på att kura i båt och bli inblåsta, vi är ”toppkarantränade” och nu är ju dessutom vädret fint 🙂 I Botafoc, akter om oss, ligger en till svensk båt med hemmahamn, just det, Vaxholm 🙂 Det är familjen Granath (Roger, Mimmi, Max och Ted) på Out. Kul att ha en annan familj att prata och umgås med.


I veckan kommer några blogginlägg där vi kommer att berätta om vad vi haft för oss efter det att vi lämnade Mazagón.


Till dess! Sköt om er därhemma ❤

We had a tide to keep

Nästa stopp för oss var El Rompido, nära gränsen fast på spanska sidan. Då inseglingen är lite trixig så var vi tvungna att pricka högvatten vilket skulle inträffa strax innan lunch i tisdags. Lite kuriosa för er som inte redan vet så förskjuts hög/lågvatten med ca 1 timme varje dygn. Att behöva pricka t ex högvatten samt att det förskjuts i tid gör det lite krångligt när man skall ut ur en hamn för att gå vidare till nästa hamn och man dessutom vill göra det i dagsljus. Och…. lita på oss, i dessa vatten vill man inte gå kustnära i mörker, jo just det pga alla j….vla nät. Tjatar vi inte om väderfönster så är det fisknät …

Förste fisknätsvakt
Fösta pris går till denna utmärkning av nät… gissa hur svårt det är att se detta i sjögång och motljus…!?



Nåväl vi prickade högvatten perfekt vid inloppet till Rio Pedras men vad hjälpte väl det?

Vi visste att vi skulle ligga nära 3 meter vid högvatten (vår båt sticker ju 2,5 meter) men enligt hamnkaptenen skulle det vara OK så länge som vi tajmade högvatten och gick efter utprickad led. Stämmer inte riktigt tycker vi… det grundade upp rejält och när vi stod på i en sandbank (alldeles) mellan den första och andra röda bojen tyckte vi inte att det var värt att försöka gå vidare.

Besvikna var vi tvungna att hitta en plan B, vi försökte boka av våra golftider (som vi redan betalt) men det gick inte. Vi var ju trots allt sugna på att spela El Rompido igen så vi beslutade oss för att gå till Puerto Deportivo Mazagón för att sedan transportera oss med taxi. Vi bokade rum en natt på hotellet och hade två fina dagar i El Rompido även om golfen hade en hel del annat att önska. Golf är såååååå frustrerande ibland …

Lite retligt var det att komma till 16e green på södra banan och inse hur nära vi haft till golfbanan OM vi kunnat ta oss in till marinan. 😦

16e green, båtarna syns i bakgrunden
17e tee, keeping up appearances 🙂



Idag, lördag, har vi haft en härlig seglats från Mazagón till Cadiz. Det är dagar som dessa som framförallt Fredrik uppskattar som mest. Inte minst uppskattar vi vår båt som går som ett spjut och tar höjd som få andra segelbåtar. 6,7 knop i 9 m/s och en vindvinkel (apparent) under 30, detta med bara focken och en gräsmatta under båten 🙂

Bevis #1
Bevis #2



Slutligen kliar vi oss i huvudet över Zhen Hua 33s framfart med sin dyrbara last, Slussens guldbro. Först får de ligga för ankar 2 veckor utanför Marbella för att invänta bättre väder. När de väl kommer iväg så stöter de på patrull utanför Lissabon, sjön är för grov så de börjar köra söderut, sedan norrut för att vända igen osv osv.

I skrivande stund håller de på att runda Portugals SV hörn!!! Visst, de vet säkert vad de gör och att de måste göra en säker framfart men om sjön igår var för svår så GRATTIS ! Kolla prognosen för närmaste veckan Hahaha, Biscaya vad trodde de som planerade detta? ETA 2 mars Kapellskär, We think not…



Imorgon skall vi utforska Cádiz gamla stad innan vi far vidare i början av veckan.

Håll i hatten där hemma och akta er för fallande träd!

Sol, vänner och golf

Nu har det gått två veckor sedan vi rundade Iberiska halvöns sydvästra hörn. Vi gick från Cascais strax efter lunch för att tajma så att de sista 30 distanserna, när vi skulle gå i grundare ”fisknätsvatten” kunde göras i dagsljus. Vår planering kunde inte varit mer perfekt, när det ljusnade var vi 10 distans SV om Portugals SV spets. Enda problemet var att det var tät dimma, tji fick vi… 


Vi fortsatte därför längs 700 m kurvan, försiktiga generaler som vi är, det lättar väl snart eller hur? Ha! När vi i princip var rakt söder om Lagos så beslutade vi oss för att gå in mot Lagos, dimman till och från lika tät som för 2 timmar sedan. Jessica satt i fören och spanade och ca 4 distans från Lagos så lättade äntligen dimman. Ni kanske tycker att vi hakar upp oss på dessa fisknät men vi vill verkligen undvika att få ett nät fast under kölen eller ännu värre i propellern. Det råder verkligen fisknätsanarki i såväl Spanien som Portugal, och vi har hört många historier om hur fel det kan bli så vi gör vårt bästa i att undvika dem och om det tar några extra timmar för att vi går långt ut från kusten, vad gör väl det?

Vacker dimbåge


Förresten vet ni vad vi såg på väg från Cascais? Jo delfiner, denna gång fångade med GoPron, här ett smakprov 🙂


Lagos är en bra marina men wi-fi suger BIG TIME, nu är det sagt så inget mer tjat om det. Vilken tur att våra goda vänner Michael och Birgitta Billstöm bor ett stenkast från vår brygga. I ”Casa Billström” laddade vi serier, podar, magarna med gott vin och god mat och inte minst så spelade vi Mexican Train!
Vi fick även besök av Fredrik Warnerfeldt som hade den goda smaken att fylla 40 under vistelsen. Vi fick därmed tillfälle att hissa stor flaggning dagen till ära.

Stor flaggning


Kusten som omger Lagos är verkligen spektakulär och vacker, Meia Praia öster om inloppet och klipporna vid Ponta da Piedade och Praia do Camilo till väster. Fredrik W provade att flyga drönaren men måsarna var mycket aggressiva så better safe than sorry, det blev inte några spektakulära drone-shots.

Meia Praia
Praia do Camilo
Lagos inlopp, lite rufft väder den 6e februari


Vi hann även med en runda golf på Palmares, Billströms hemmabana. Vi bjöd väl inte på nåt skönspel och artiga som vi är lät vi Micke vinna. 

Alvor i fjärran


En dag fick vi finbesök av Yvonne och Lasse Lundberg, de bor numera i Tavira. Yvonne och Fredrik, Langels alltså, så ni inte blir förvirrade av alla Fredrikar… har jobbat ihop på Handelsbanken och de är ”gamla” seglare. De ägde senast en fantastisk båt S/Y Swedish Caprice, en 79 fots skönhet som vi haft förmånen att segla med vid några tillfällen. De är dock numera landkrabbor men Lasse klappade lite extra på Hatomi, i smyg när han trodde att vi inte såg…
En vecka går fort och Fredriks näst sista dag drog vi ut på en liten dagsegling, inte mycket vind men på hemvägen fick vi lufta gennakern och Fredrik fångade färden in i marinan, tur man har ”ungdomar” ombord ibland…


Fredriks sista dag bjöd Micke och Birgitta på sightseeing by car, vi avverkade bland annat Monchique, Algarves högsta punkt (902 m) och avslutade med mysig lunch i Ferragudo. På kvällen åkte vi till Portimao och åt middag hos en annan god vän, Joakim Flodin aka Jocke Gråben, som ”säsongar” som golfbum 😉 I onsdags vinkade vi hejdå till Fredrik och förberedde den stora seglatsen från Lagos till Portimao, hela 8 distans skulle avverkas… Tack Lagos för härliga dagar, vi ses åter i mitten av april då vi skall på 60-års fest hos Micke och Birgitta samt sedan ta upp Hatomi för förvaring över sommaren. 
Vi  gjorde rätt för oss i marinan, betalade räkningen och hann knappt hänga upp gennakern förrän vi nödgades ta ned den, den går ju så himla snabbt vår båt 😉 Portimao välkomnade oss i strålande solsken och godkänd wifi, ordningen återställd!

Se så glad han är…


Portimao har bjudit på strålande väder, stundtals strålande golf YEAH! och roligt umgänge med Jocke. Två rundor på Vale do Pinta och en på Gramacho, verkligen fina banor! Nu säger vi farväl till Portugal och beger oss till El Rompido vid spanska gränsen för några dagars golf. Därefter är planen att gå till Gibraltar och sedan sannolikt lägga båten i Estepona nån vecka för att besöka Jessicas föräldrar som bor strax norr om Benahavis och där vi skall njuta av La Zagaletas två banor. 
Som ni förstår har vi äntligen kommit till sol och värme, vi vet att det varit stormigt till och från de senaste veckorna. ZHEN HUA 33 som har den värdefulla lasten Slussens guldbro ligger fortfarande för ankar 20 distans söder om Malaga och inväntar lugnare väder över Biscaya, var det nån som sa väderfönster?

Det såg iaf bra ut i teorin…

Så kom äntligen dagen D.  Efter sex nätter i Brest öppnades ett fönster på lite drygt 24 h och vi tänkte förflytta oss ca 150 distans åt sydost. Ile d’Yeu var i vårt blickfång men vi hade i reservplan såväl Belle Ile och i sämsta fall (trodde vi ja…) Port Louis innanför Ile du Groix. Vi lämnade Brest vid 12 för att tajma när tidvattnet skulle vända vid Raz de Sein runt 16.30. Det hade ju brallat i rejält de senaste veckorna så även om det ”mojnat” lite så skulle vågorna stundtals vara höga. Genom Raz de Rein skall man helst gå vid ”slack” dvs när tidvattnet vänder, inte vid motström (om det inte är vindstilla) och aldrig vid motström och medel/hård vind. 

A= Ile d’Yeu
B= Belle Ile
C= Port Louis
Övre rektangeln =inzooming på dagens färd
Nedre rektangeln = inzoomning på Raz de Sein



Nu lite detaljerat, men icke-seglare, ni kanske lär er nåt’ nytt 🙂 Prognosen (PWG och ECMWF, för er nerdar) sade att vi skulle ha NW medelvind 8-10m/s, och max 14-15 i byarna. Första biten skulle vi gå mot strömmen och ha sjön snett framifrån, no probs! När vi kommit 8 distans från Brest så var byarna på 12 m/s, (normalt a piece of cake lr hur…?), och sjön så grov att vi tittade på varandra och sade samtidigt att vi vänder tillbaka. Inom en minut rådde det lugn i båten, vinden i ryggen och vågorna med oss, och vi tänkte, så här kommer det ju förmodligen att vara när vi väl vänder ned mot S / SW om nån timme så 15 minuter senare vänder vi åter utåt för att känna av läget.

Jag, Jessica, känner av sjön efter att ha varit nere och fixat lunch så jag ställer mig bakom ratten. Det slår i båten men snart skall vi falla av lite så vi står ut. Vi faller av, vågorna blir längre och det slår inte lika mycket men de kommer mer från sidan nu och några tornar upp sig så det pirrar lite magtrakten. Vågorna sköljer över fören och vid några tillfällen så letar sig vattenmassorna till rorsmans fötter.. Plötsligt kommer en våg som får mig ur balans men jag sitter som tur är fast i mantåget med säkerhetslinan so no worries men vad f….n! Vi kämpar vidare och en halvtimme senare händer det som får oss att vända tillbaka.

Out of nowhere kommer en våg från sidan som SKÖLJER/ÖSER/VRÄKER över hela båten. Jag formligen dränks, tom mössan dyngsur, höll på att göra en ”Staffan” (utlösa flytvästen genom att sköljas över av en våg). Som tur var hade vi vårt ”doghouse” (regn/vindskydd utanför nedgången till kajutan) uppe, om inte hade kajutan vattenfyllts… Ett snabbt beslut och vi vänder def tillbaka.

Det var två besvikna seglare som närmade sig Camaret sur Mer men så minuterna innan tilläggning fick vi sällskap av ”Dolph” och dagen fick ett värdigt slut ❤

Älskade delfin som får oss att glömma…. men måste du komma på besök precis när vi skall lägga till och inte har tid att filma och umgås?

Dolph, fick vi lära oss av kvinnan i marinans reception, är inte bara en trevlig välkomstbonus, han visar ofta sina muskler och mindre båtar BEWARE! i somras knuffade han på en båt så att en kille föll överbord Hahahaha!

Men… vad vill du egentligen?


Lärdomar av dagens övning:
– vindstyrkan är bara en mkt liten parameter i bedömningen av ”seglingsbarhet”
–  10 m/s är väldigt olika upplevelser inomskärs i Sverige och med ”hela Atlanten” som trycker på
– lita på din magkänsla och ändra planer i tid, inte värt det att riskera nåt’

Jag är iaf väldigt glad över att segla med Fredrik. Han är otroligt duktig på segling och jag litar på hans kunnande till 100% det gör att jag kan fokusera på det jag är bra på, planering, alternativa lösningar, få saker gjort (om än nån’ annan (läs Fredrik) ofta får genomföra…) och inte minst matlagning* 🙂 Vi är ett bra team ❤

* vikten av god mat och matlagning till sjöss är kan inte nog lyftas. Detta får vi ta upp i ett annat inlägg, det är ju inte så att vi har ont om tid och inte hinner med….

Besvikna över att inte ha kommit längre från Brest än till Camaret sur Mer är vi ändå nöjda över att vi gav oss iväg, optimistiska i sinnet. Värdefullt att uppleva segling  i denna miljö, så annorlunda än det vi har varit vana vid. Väder till sjöss och till fjälls skall man ha all respekt för. Det vänder så fort och man är väldigt utlämnad till vädrets makter och visst, vi hade förmodligen klarat av Raz de Rein och även en ev. helvetesnatt med vågor och byvind och kanske varit på Ile d’Yeu vid lunch onsdag 13 november men till vilket pris? Inte ett pris vi är villiga att betala iaf… vi har ingen tidplan och vi är gärna utan dessa extrema upplevelser och har fått inse att det tar liiiiiiite längre tid att komma dit vi vill.

Efter tilläggning med assistans av Dolph tog vi en kort promenad i byn som gav mersmak. Vi ser fram emot en härlig promenad imorgon. Fredrik hämtade pizza till middag och höll på att trilla i sjön när Dolph smög upp bakom honom och andades ut med lite extra tryck. Vi lär se mer av vår nya busiga vän ❤