We had a tide to keep

Nästa stopp för oss var El Rompido, nära gränsen fast på spanska sidan. Då inseglingen är lite trixig så var vi tvungna att pricka högvatten vilket skulle inträffa strax innan lunch i tisdags. Lite kuriosa för er som inte redan vet så förskjuts hög/lågvatten med ca 1 timme varje dygn. Att behöva pricka t ex högvatten samt att det förskjuts i tid gör det lite krångligt när man skall ut ur en hamn för att gå vidare till nästa hamn och man dessutom vill göra det i dagsljus. Och…. lita på oss, i dessa vatten vill man inte gå kustnära i mörker, jo just det pga alla j….vla nät. Tjatar vi inte om väderfönster så är det fisknät …

Förste fisknätsvakt
Fösta pris går till denna utmärkning av nät… gissa hur svårt det är att se detta i sjögång och motljus…!?



Nåväl vi prickade högvatten perfekt vid inloppet till Rio Pedras men vad hjälpte väl det?

Vi visste att vi skulle ligga nära 3 meter vid högvatten (vår båt sticker ju 2,5 meter) men enligt hamnkaptenen skulle det vara OK så länge som vi tajmade högvatten och gick efter utprickad led. Stämmer inte riktigt tycker vi… det grundade upp rejält och när vi stod på i en sandbank (alldeles) mellan den första och andra röda bojen tyckte vi inte att det var värt att försöka gå vidare.

Besvikna var vi tvungna att hitta en plan B, vi försökte boka av våra golftider (som vi redan betalt) men det gick inte. Vi var ju trots allt sugna på att spela El Rompido igen så vi beslutade oss för att gå till Puerto Deportivo Mazagón för att sedan transportera oss med taxi. Vi bokade rum en natt på hotellet och hade två fina dagar i El Rompido även om golfen hade en hel del annat att önska. Golf är såååååå frustrerande ibland …

Lite retligt var det att komma till 16e green på södra banan och inse hur nära vi haft till golfbanan OM vi kunnat ta oss in till marinan. 😦

16e green, båtarna syns i bakgrunden
17e tee, keeping up appearances 🙂



Idag, lördag, har vi haft en härlig seglats från Mazagón till Cadiz. Det är dagar som dessa som framförallt Fredrik uppskattar som mest. Inte minst uppskattar vi vår båt som går som ett spjut och tar höjd som få andra segelbåtar. 6,7 knop i 9 m/s och en vindvinkel (apparent) under 30, detta med bara focken och en gräsmatta under båten 🙂

Bevis #1
Bevis #2



Slutligen kliar vi oss i huvudet över Zhen Hua 33s framfart med sin dyrbara last, Slussens guldbro. Först får de ligga för ankar 2 veckor utanför Marbella för att invänta bättre väder. När de väl kommer iväg så stöter de på patrull utanför Lissabon, sjön är för grov så de börjar köra söderut, sedan norrut för att vända igen osv osv.

I skrivande stund håller de på att runda Portugals SV hörn!!! Visst, de vet säkert vad de gör och att de måste göra en säker framfart men om sjön igår var för svår så GRATTIS ! Kolla prognosen för närmaste veckan Hahaha, Biscaya vad trodde de som planerade detta? ETA 2 mars Kapellskär, We think not…



Imorgon skall vi utforska Cádiz gamla stad innan vi far vidare i början av veckan.

Håll i hatten där hemma och akta er för fallande träd!

Sol, vänner och golf

Nu har det gått två veckor sedan vi rundade Iberiska halvöns sydvästra hörn. Vi gick från Cascais strax efter lunch för att tajma så att de sista 30 distanserna, när vi skulle gå i grundare ”fisknätsvatten” kunde göras i dagsljus. Vår planering kunde inte varit mer perfekt, när det ljusnade var vi 10 distans SV om Portugals SV spets. Enda problemet var att det var tät dimma, tji fick vi… 


Vi fortsatte därför längs 700 m kurvan, försiktiga generaler som vi är, det lättar väl snart eller hur? Ha! När vi i princip var rakt söder om Lagos så beslutade vi oss för att gå in mot Lagos, dimman till och från lika tät som för 2 timmar sedan. Jessica satt i fören och spanade och ca 4 distans från Lagos så lättade äntligen dimman. Ni kanske tycker att vi hakar upp oss på dessa fisknät men vi vill verkligen undvika att få ett nät fast under kölen eller ännu värre i propellern. Det råder verkligen fisknätsanarki i såväl Spanien som Portugal, och vi har hört många historier om hur fel det kan bli så vi gör vårt bästa i att undvika dem och om det tar några extra timmar för att vi går långt ut från kusten, vad gör väl det?

Vacker dimbåge


Förresten vet ni vad vi såg på väg från Cascais? Jo delfiner, denna gång fångade med GoPron, här ett smakprov 🙂


Lagos är en bra marina men wi-fi suger BIG TIME, nu är det sagt så inget mer tjat om det. Vilken tur att våra goda vänner Michael och Birgitta Billstöm bor ett stenkast från vår brygga. I ”Casa Billström” laddade vi serier, podar, magarna med gott vin och god mat och inte minst så spelade vi Mexican Train!
Vi fick även besök av Fredrik Warnerfeldt som hade den goda smaken att fylla 40 under vistelsen. Vi fick därmed tillfälle att hissa stor flaggning dagen till ära.

Stor flaggning


Kusten som omger Lagos är verkligen spektakulär och vacker, Meia Praia öster om inloppet och klipporna vid Ponta da Piedade och Praia do Camilo till väster. Fredrik W provade att flyga drönaren men måsarna var mycket aggressiva så better safe than sorry, det blev inte några spektakulära drone-shots.

Meia Praia
Praia do Camilo
Lagos inlopp, lite rufft väder den 6e februari


Vi hann även med en runda golf på Palmares, Billströms hemmabana. Vi bjöd väl inte på nåt skönspel och artiga som vi är lät vi Micke vinna. 

Alvor i fjärran


En dag fick vi finbesök av Yvonne och Lasse Lundberg, de bor numera i Tavira. Yvonne och Fredrik, Langels alltså, så ni inte blir förvirrade av alla Fredrikar… har jobbat ihop på Handelsbanken och de är ”gamla” seglare. De ägde senast en fantastisk båt S/Y Swedish Caprice, en 79 fots skönhet som vi haft förmånen att segla med vid några tillfällen. De är dock numera landkrabbor men Lasse klappade lite extra på Hatomi, i smyg när han trodde att vi inte såg…
En vecka går fort och Fredriks näst sista dag drog vi ut på en liten dagsegling, inte mycket vind men på hemvägen fick vi lufta gennakern och Fredrik fångade färden in i marinan, tur man har ”ungdomar” ombord ibland…


Fredriks sista dag bjöd Micke och Birgitta på sightseeing by car, vi avverkade bland annat Monchique, Algarves högsta punkt (902 m) och avslutade med mysig lunch i Ferragudo. På kvällen åkte vi till Portimao och åt middag hos en annan god vän, Joakim Flodin aka Jocke Gråben, som ”säsongar” som golfbum 😉 I onsdags vinkade vi hejdå till Fredrik och förberedde den stora seglatsen från Lagos till Portimao, hela 8 distans skulle avverkas… Tack Lagos för härliga dagar, vi ses åter i mitten av april då vi skall på 60-års fest hos Micke och Birgitta samt sedan ta upp Hatomi för förvaring över sommaren. 
Vi  gjorde rätt för oss i marinan, betalade räkningen och hann knappt hänga upp gennakern förrän vi nödgades ta ned den, den går ju så himla snabbt vår båt 😉 Portimao välkomnade oss i strålande solsken och godkänd wifi, ordningen återställd!

Se så glad han är…


Portimao har bjudit på strålande väder, stundtals strålande golf YEAH! och roligt umgänge med Jocke. Två rundor på Vale do Pinta och en på Gramacho, verkligen fina banor! Nu säger vi farväl till Portugal och beger oss till El Rompido vid spanska gränsen för några dagars golf. Därefter är planen att gå till Gibraltar och sedan sannolikt lägga båten i Estepona nån vecka för att besöka Jessicas föräldrar som bor strax norr om Benahavis och där vi skall njuta av La Zagaletas två banor. 
Som ni förstår har vi äntligen kommit till sol och värme, vi vet att det varit stormigt till och från de senaste veckorna. ZHEN HUA 33 som har den värdefulla lasten Slussens guldbro ligger fortfarande för ankar 20 distans söder om Malaga och inväntar lugnare väder över Biscaya, var det nån som sa väderfönster?

En vecka går fort när man har roligt

För en vecka sedan kastade vi loss från A Coruña för att ta oss till Cascais, en färd på ca 340 distans eller 57 timmar om man gör 6 knop i snitt. Vi var medvetna om att prognosen visade att vi förmodligen skulle behöva göra minst halva distansen för motor men det brydde vi oss inte om, vi ville söderut och det snabbt! Mycket riktigt fick vi gå lite mer än halva distansen för motor men med motor kommer ofta delfiner… Vi började fredagen med härlig segling i fulla ställ. När vinden dog ut och visade 3 m/s luftade vi gennakern för FÖRSTA gången sedan avfärd… det ni, och vi som hissar den så fort som tillfälle ges… Vinden dog till slut och motorn på och omedelbums dansade delfinerna runt fören 🙂


Vi bjöds på långa dagliga såväl som nattliga besök av stora delfingrupper, Fredrik fick tom uppleva att en val luftade sig nära båten, skraj blev han iaf 🙂 Vi bjöds även på fina solnedgångar och en fantastisk stjärnhimmel, detta bådar gott kände vi ❤

Detta kan vi inte se oss mätta på
Soligt väderhatten 🙂

Sent lördag kväll var Fredrik med om en otäck ”nästan incident”, ett stort fartyg styrde rakt emot oss, Fredrik avvaktade med att ropa upp dem och ökade istället farten (då vi ändå gick för motor). Vi passerade med god marginal framför BBC Livorno och inte långt efter att de passerat akter om oss så gör de en 180 graders vändning. Förmodligen hade ansvarig kapten somnat på posten 😦

Det gula på sjökortet är inte land utan nåt’ ”jävla” raster Navionics lägger på i vissa sjökort vid vissa djup. Hittills har det varit så i Frankrike och i Portugal vid djup < 500m

Efter lunch i söndags siktade vi kusten, vi går alltid en bit ut från kusten (läs utanför 1000 m kurvan) när vi seglar nattetid för att undvika de många näten som fiskare lägger ut, hart när omöjligt att se dem ens i dagsljus. Vi siktade Cabo da Roca, Europas västligaste fastlandspunkt, därefter Guincho Beach, Boca do Inferno och slutligen Cascais hamn. Det är helt sjukt hur många bojar som markerar nät vi fick styra emellan, ryser av bara tanken.

Cascais ligger oss varmt om hjärtat, vi gjorde vår första gemensamma semester hit ❤ Jessicas föräldrar hade ett hus vid Quinta da Marinhas golfklubb, vi talar tidigt 90-tal, ja! Vi har varit tillsammans i 30 år, så gamla det får oss att kännas 😦 Nåväl, mysigt att vara tillbaka.

Under hösten har vi knutit kontakt med familjen Granath som seglar sin båt OUT. Vi läste om dem i Mitt i Södra Roslagen, de hade råkat ut för blixtnedslag i sin båt och blivit en dryg månad försenade på sin resa söderut. De skall vara ute ett drygt år med sina pojkar och siktar på Medelhavet snarast möjligt. De är från Rindö, nästan grannar alltså så vi tog kontakt då vi hade lite frågor om hamnar. Nu har Jessica och Roger på Out blivit kompisar, utan att ha träffats, 🙂 Vi skall bjuda hem dem i augusti när de kommer hem till pojkarnas skolstart 🙂 för att prata minnen.

OUT tipsade familjen Pedersen om att vi var på ingång till Cascais och på måndag eftermiddag fick vi ett trevligt besök av Jessica, Robert och deras tre pojkar Melvin, Milo och Leon.

Robert & Jessica
från vänster… Milo, Melvin & Leon ❤

Vi bjöd på kaffe och bad så mycket om ursäkt för att vi bara hade tre kakor och en halv chokladkaka (70%) att bjuda på. Det tog inte mer än 10 minuter så hade pojkarna hittat ett paket kakor (till) i vårt skafferi 🙂 Hannas (äldsta dottern) favoritkakor med vit choklad och tranbär, vi hade helt glömt bort att vi hade dem kvar. Medan vi vuxna pratade utforskade pojkarna båten (läs levde rövare), båten ångade av deras energi länge efter att de givit sig av till sin Aurora, en Hallberg Rassy drygt 40 fot. Fyllda av beundran för Jessica och Robert som lever med dessa yrväder 24/7 inser vi att det var ju så det var för 20 år sedan även för oss. Dock med en viktigt skillnad, vi har tre tjejer, helt ärligt en klassskillnad i aktivitetsnivå. MelvinMiloLeon > HannaTovaMica !

Vi har spelat två rundor golf på Quinta da Marinha, nåja… spelat var kanske att ta i. Det gick ju såååå bra på driving rangen men inte lika bra på banan. Vi skyller på regnsjuka fairways och motvind på varje hål konstigt nog… Banans fairways omgärdas av maffiga pinjeträd, fullkomligt ogenomträngliga, utanför fairway = 1 tappat slag. Härligt att vara igång dock, det gav mersmak inför Algarve och Costa del Sol.



Idag, torsdag, har vi gjort rent skepp och inspekterat riggen så nu är vi redo för avfärd mot Lagos imorgon fredag. Det gäller att lita på den aka Jessica som sköter storfallet vid dessa manövrar.

1,92 m Fredrik ser inte så imponerande ut 22 m upp i masten…
Allt såg bra ut 🙂

Prognosen visar sydväst för att sedan mojna till en knappt kännbar sydlig vind, inte helt optimalt men vi drar för motor ut ca 20 distans för att sedan nyttja SV till den dör ut, vi skall tajma så vi har dagsljus lördag morgon när vi går in på grundare ”fisknätsvatten” vid punkt 3 på rutten.

Ett dygn vid 6 knop, vi går nog inte så fort då vinden mojnar framåt midnatt.
Innanför 3an lär vi stöta på en hel del nät Därför viktigt at göra det i dagsljus

Vi avslutade dagen med ett fikabesök på Aurora. Vilken mysig båt de har, även om vi förstår att de ibland tycker att den känns liten med tre leksugna pojkar ombord. Vi tyckte den kändes rymlig och har ett härligt sittbrunnstält som kommit väl till pass denna ”sketna” höst och vinter vi upplevt längs Engelska kanalen, Biscaya och Spaniens samt Portugals kuster.

Nu blickar vi framåt mot ännu varmare väder runt Portugals SV hörn 🙂

Änglavakt

Ibland skall man ha tur eller kanske ett sjätte sinne… Dagens seglats från Viveiro till A Coruña bjöd förmodligen på de snällaste förhållanden som förekommer i dessa vatten. Ändå var sjön sjukt ryckig och oberäknelig. Jessica som äntligen fått tillbaka sjöbenen slapp offra maginnehåll till havsguden men tryggast ändå att skicka ned Fredrik för att fixa maten ;).

Några timmar in på dagens etapp så fick vi ett vindvrid och satt en preventer på bommen för att slippa att den slog så förfärligt. Ändå så var det något som irriterade, den knarrade och gnisslade förfärligt från kicken (det som hjälper till att hålla bommen uppe) trodde vi. Jessica, otålig som hon är, hämtade WD40 för att se om något kunde åtgärdas. Det var dock inte kicken som knarrade utan det lät mest från bommens infästning i masten så jag smörjde lite på babords sida och när jag skulle smörja på styrbords sida så blev jag alldeles förskräckt, ropade till Fredrik att hämta en hammare fort som f….n. Det visade sig att infästningsskruven på styrbordssida hade lossnat och att hela bommen var på väg att lossna från infästningen i masten. ( glömde ta en bild, var lite uppjagad..) Lyckligtvis lyckades Fredrik hamra in skruven och den genomgående ”sprinten” från babords sida och vi kunde säkra infästningen med en temporär skruv på styrbords sida (se bild).

Provisorium

Knasig konstruktion kan vi tycka så här i efterhand, att två skruvar skall låsa på motsatta sidor, som gjort för att ständiga rörelser och kraftiga ryck skall påverka negativt…

Vad lär vi oss av detta? 1) ignorera inte nya obekanta ljud, undersök genast vad det är, idag hade vi lite tur eller så var det vårt undermedvetna som gjorde att vi undersökte 2) glöm inte att regelbundet gå igenom båten, i synnerhet de punkter som utsätts för stora krafter och/eller som vi är beroende av …

Nöjda med dagens förflyttning angjorde vi A Coruña vid 16.30. Vilken fin stad det verkar vara, synd bara att vi går härifrån redan imorgon bitti. Inte för att smutskasta Viveiro men vi hade MYCKET HELLRE blivit inblåsta i A Coruña 11 dagar!!! Men… det som inte dödar härdar…, jag skall gå hel ur det här… osv osv…

Vi vill verkligen inte missa det väderfönster som öppnat sig på vid gavel, även om det kan innebära en hel del motorering. Vi ser fram emot Cascais och sedan Lagos. Cascais eftersom vi har härliga minnen därifrån, bl a den första utlandssemestern tillsammans sommaren 1991. Lagos för att där väntar samvaro med nära vänner Birgitta och Mikael Billström (som bor där) och Joakim Flodin som ”säsongar” 🙂 i grannbyn Portimão.

Viveiro är dock helt säkert en fantastisk sommarstad, fina stränder, mysig gammal stadskärna och fina promenadstråk som t.o.m imponerade off season. Fernando och hans fru Anna, som förestår marinan, var mycket serviceminded så vi rekommenderar Viveiro fast under högsäsong 🙂 Det går inte att tanka i marinan men en kort promenad med lånade dunkar och shoppingvagn löste biffen 🙂 På mindre än en timme hade vi köpt 80 liter diesel och fyllt på!

Dessutom fanns en en mycket välsorterad matbutik, Gadis, ett stenkast från marinan. De hade nästan allt dvs även ett godkänt vegetariskt/veganskt utbud, allt är ju inte bönor och grönt…

Vandring längs Ria Viveiro
När vi gick upp till utsiktspunkten Miradoro San Roque så blev genvägen en riktigt brant och snårig senväg…
Glömde berätta om vilken billig fikastad Viveiro är, 30 kr för 2 kaffe och churros ”på köpet”

Nu ser vi fram emot att få byta gästflagga till Portugal 🇵🇹

Och i väntan på det njuter vi bl a av de ”snaps” tjejerna skickar med charmiga husdjursbilder ❤

Mica tar hand om vår katt Nosen när vi seglar 🙂
Tova bor ihop med sitt eget charmtroll Kåda

Borta bra men hemma oxå …

Hög tid för en update, har ni saknat oss?


Fyra veckor i Sverige, skön samvaro med familjen och framförallt våra mästerverk 😉 Hanna, Tova och Mica. Nu är vi sedan en och en halv vecka åter på båten. Hatomi hade klarat sig fantastiskt bra, ingen fukt och inget som farit illa under veckorna i Gijon, skönt. Alltid lite nervöst att lämna båten utan egen uppsikt men hamnens personal hade daglig koll av förtöjningar.

Vår grannbåt, ”Cherry Ripe” har legat i Gijón sedan september. Det är ett ungt par, Tim och Mitch, som jobbar och lever på båten. Han, skotte, och hon, holländska, jobbar med foto och videoredigering, dessutom surfar de så Gijón tycker de är ett toppenställe att vara i. De väntar in våren, med snällare väder, och bidar sin tid med jobb, surf och att förkovra sig i båtunderhåll 🙂 De har så smått påbörjat arbete med en youtube vlog ”Sailing Beyond Borders”, tre avsnitt hittills, inte så långa men snygg och trevlig produktion tycker vi. https://www.youtube.com/channel/UC3Z8kxhRFStgifzgh5xK_Nw

Mitch & Tim
Katamaranen ”Manatea”, vid filmningstillfället endast 20 m/s, men vi toppade på strax över 27…

Vi å andra sidan vill inget hellre än att pallra oss vidare såååå vi ägnar oss åt vår favoritsysselsättning, NOT, leta väderfönster på Predictwind.
Väder är verkligen intressant och ibland skrämmande, vi gick på en promenad då det skulle börja regna och blåsa lite senare. Vi fick vända om efter 30 min och motvinden tillbaka fick det att kännas som om vi gick i uppförsbacke. Vinden ökade från 5 – 10 m/s till 27 m/s i ett nafs och även om vi låg väl förtöjda så kändes det läskigt. Några timmar innan hade två stora katamaraner kommit in i hamn, leveransseglingar till medelhavet. De fick några jobbiga timmar i ovädret och insåg snabbt att tampar och fendrar inte riktigt var dimensionerade efter dessa förhållanden. Allt gick dock bra till slut.

Brutala vågor utanför piren i Gijón
Om jag blev blöt? Inte bara jag…

För en vecka sedan öppnade sig möjligheten att färdas vidare västerut, det blev en dagsegling/delvis motorering mot Ribadeo. Vi har inte så många ljusa timmar, knappt 10, så det gäller att hålla farten uppe och då får vi stötta med motorn ibland. Vårt mål är ju att komma avsevärt mycket längre söderut så vi tar de möjligheter som öppnar upp och kommer säkerligen att missa en hel del hamnar i Spanien och Portugal. Å andra sidan så är säsongen inte speciellt ”sexig” för att stanna på alla möjliga ställen och njuta. Vädret är hårt, kallt och stundtals regnigt. Byarna/städerna ligger i dvala och väntar in turistsäsongen. Det känns som om inga andra båtar är där vi är så vi längtar söderut om inte bara för att få tillfälle att spela golf 🙂
Seglatsen mot Ribadeo blev lite stökig för Jessica, sjön var sjukt äcklig och oberäknelig. Långa rullande vågor kombinerat med ryckig sjö in i sidan gjorde att ansiktet skiftade från vitt till grönt och jag bjöd havsguden på lite matrester…. Sjöbenen hade jag helt tappat under en dryg månad på land men det börjar ordna upp sig nu 🙂 Skönt att Fredrik inte berörs nämnvärt av sjösjuka. Vi såg inte mycket av Ribadeo då vi gick därifrån redan morgonen därpå med Viveiro i sikte, sista anhalten innan vi går runt hörnet mot t ex A Coruna.

Seglatsen mot Viveiro bjöd på idel fiskeredskap i vår väg men även några delfiner.

Hatobjekt #1
Hatobjekt #2

Tyvärr såg vi även en delfin som fastnat i en fiskeboj och en fågel som kalasade på kadavret. Vi hatar dessa fiskeredskap och mardrömmen är att få in något i propellern. Det är väldigt svårt att se dem och med de, trots lugnt väder, relativt höga vågorna (2-3 m) så är det hart när omöjligt att sikta redskapen i tid.

😦 sorgligt


Men detta tröttnar vi aldrig på ❤

Viveiro är en fin liten stad, om än även den i vinterdvala, och vi är enda gästande båt. Vi fick en spännande första kväll i hamn då tidvattnet gick ut och djupet under kölen gjorde oss riktigt oroliga. Vi gjorde en snabb förflyttning lite längre ut i hamnen men hade inte ro att gå till kojs förrän vid midnatt då lägsta vattenstånd uppnåddes, vi stod då 20-30 cm ner i dyn. I Viveiro rinner Rìa de Viveiro ut och med den en hel del slam. Det visar sig att de skall muddra hamnen och kanalen in till hamnen i vår. Lägsta punkten för månaden för tidvattnet var morgonen efter förflyttning och i skrivande stund (en vecka senare) är lägsta punkten en halvmeter högre.

Utsikt från Miradoro de San Roque, vi ligger på bryggan längst till höger i bild

Hamnens wi-fi är som på de flesta andra ställena under all kritik, Viveiro ligger på första plats i sämsta wifi-ligan tillsammans med L’Aber Wrach. Vilken tur att biblioteket i stan erbjuder alltifrån 3 Mbit/s – 15 Mbit/s på sitt svajiga nät :).

Häromdagen beklagade jag mig över vår situation för äldsta dottern Hanna varpå hon snabbt kontrade med att det är minsann självvalt. Hon kände ingen större sympati för oss då hon de senaste veckorna skrivit rapporter och tentapluggat 24/7 och mycket hellre suttit inblåst i en båt och lyssnat på podcast och virkat. Missförstå mig rätt, det är givetvis inte synd om oss men vi måste väl få vara lite besvikna över att det inte riktigt blev som vi tänkt, eller?


Nu tar vi helg och återkommer inom kort med ett nytt spel, lite om Viveiro och mer (väder)fönstertittande.

Grått är iiiiiinte bra, OBS skalan i knots (dela med 2 så får ni m/s)
Yikes!!! Visst ser det ut som en varg?

Avslutningsvis skänker vi en tanke till min ”stackars” syster Jeanette och hennes man Fredrik på S/Y Bushpoint http://www.bushpoint.se som varit inblåsta på Isla Mujeres i Mexico en dryg månad. De har äntligen kunnat stänga av A/C:n i båten då temperaturen gått ned lite 😉 ❤

No place like home<3

Tredje advent och vi har varit hemma några dagar. Julfint i huset, eklöven (alla 10 kubik) snart omhändertagna. 
I fredags åt vi födelsedagsmiddag med tjejerna

och blev bjudna på en fantastisk Luciakonsert i Engelbrektskyrkan.

Ååååååh, lika mycket som jag hatar mörkret i Sverige om vintern lika mycket älskar jag december med advent, Lucia och julfirande med familjen. Vi har saknat våra tjejer mycket, vi lever så nära varandra om somrarna så vi fick lite abstinens när nyhetens behag med seglatsen lade sig. Tror att även de har saknat oss, om än mest ett välfyllt kylskåp och mammas matlagning 🤣.
Färden till Gijon gick som ni redan vet bra och nu ligger Hatomi i Puerto Deportivo Gijon i en månad. Hamnen är bra om än lite gungig, även om den är väl skyddad   så trycker hela Biscaya på i starka nordliga vindar och sjöhävningen blir kraftig. Vi har dock daglig tillsyn, hamnens personal ser över tampar och fendrar så det känns så bra som det kan…
Gijon är en ganska stor stad med knappt 300 000 invånare, Staden har en fin gammal stadsdel och en härlig promenad längs surfbeachen San Lorenzo  https://www.webcamsdeasturias.com/asturias/centro/gijon/gijon/la-escalerona-playa-de-san-lorenzo-hd/148/ . En utav pilgrimslederna till Santiago de Compostela, Camino del Norte, går genom Gijon och vid inseglingen till ”vår” hamn ligger  en vacker utsiktspunkt med ett magnifikt konstverk Elogio del Horizonte (praise to the horizon) aka King Kong’s toilet.


I såväl La Rochelle som Gijon har man julpyntat och Gijon ståtar med en ”julgran” utav 3200 ciderflaskor, tror iof sig att den står där året runt men just nu ser den ut som en julgran 🙂


Maten är viktig på båt det vet alla som varit längre än en vecka på vattnet. Vi äter vegetariskt och det går ju bra på båt även om det är väldigt svårt att hitta vissa av våra favoritråvaror. Det är bara att inse att Sverige är ett föregångsland med avseende på framförallt veganska produkter men även halloumi är förvånansvärt svårt att få tag i. Fredrik följer seglare på Youtube och jag följer matbloggare på Instagram framförallt tuvessonskan och javligtgott, men kolla gärna plantbasedbytess och happyfoodbypetra.
Vi har ju en massa ledig tid, framförallt när vi blir inblåsta… så ett nöje blir att utforska nya maträtter. Mer om detta i ett framtida inlägg men…. i present till Jessica 12/12 och Fredrik 13/12 så gick vi på julmatskurs hos Gustav Johansson #javligtgott. Som vegetarian/vegan får man ofta frågan varför vill du efterlikna kötträtter ??? Det enkla svaret på det är att mat handlar ju ofta inte om kött lr inte kött. Mat är kultur, traditioner och vad man är van vid. Som relativt nybliven vegetarian (3,5 år) vill jag ha ”köttbullar” ”sill” ”ägghalvor” ”revbensspjäll” mm på julbordet, inte för att jag vill ha kött utan för att det är smaker som jag är van vid och som jag längtar till för att jag är van vid dem. Jag är glad att produkter som tångkaviar, formbar färs och svart salt finns eftersom jag med dem kan laga favoriträtter. Aubergine kokt i 1-2-3 lag blir ett utmärkt sillsubstitut, det är ju såsen som är da’ shit!
Vi deltog i en vegansk julmatskväll med #javligtgott på PS Matsal och vilken härlig kväll det blev.

Som grädde på moset var Farhiya Abdi (en av Sveriges bästa basketspelare) där och lagade mat, Fredrik hade hämtat sig från att se Sailingyacht RubyRose i La Rochelle och njöt av Farhiyas närvaro ❤ Ja ja, jag gillar henne oxå ❤ men nån måste ju stå bakom kameran…


Nu ser vi fram emot att umgås med vår stora (gigantiska) Stockholmsfamilj i jul även om vi kommer att sakna Jeanette o Fredrik som firar i Mexico, Isla Mujeres på sin båt bushpoint.se ❤

¡Bienvenidos a España!

Vi lämnade La Rochelle vid 8 onsdag morgon för att styra mot Gijon, en tripp på ca 250 distans. Några av er var med när vi sände live, La Rochelle är verkligen en pärla!

Vind från NO 8-10 m/s och sjöhävningen var ca 2 meter snett från sidan så vi rullade en hel del från sida till sida. Å andra sidan så kanske Biscaya inte blir så mycket lugnare. Vi spirade focken och fick en härlig wing-on-wing segling, men till kvällen tog vi ned storen och seglade endast på focken, lugnast så. Ingen av oss är nån’ större anhängare till nattsegling men denna typ av icke-kustnära segling helt OK då vi slapp fiskebåtar och fiskeredskap och kunde fokusera på att inte trilla ur bingen när tillfälle gavs att sova 🙂

Vi hissade aldrig storseglet igen eftersom vi tuffade på bra ändå och ett drygt dygn efter avfärd tog vi beslutet att rulla in focken lite för att sänka farten ytterligare. Vi ville inte anlända till Gijon i mörker och så här års har vi bara ljust 8.30 – 18.00 så inte många ljusa timmar att leka med. Vinden lade sig framåt natten men vi fick ändå rulla in focken lite till och seglade på en ”näsduk” resten av resan. Det funkade bra eftersom sjön lade sig rejält när vinden gick ned och djupet ökade till hisnande 4000 meter. Vi går i 3-timmars skift från 18.00 – 09.00 och till skillnad från föregående natts torktumling så sov vi båda bra.

Vid soluppgång visade Gijon sig från sin finaste sida, himlen liksom skrek ”Bienveidos a España”. När det ljusnat helt blinkade vi både en och två gånger, vi som trodde vi seglat söderut… det såg mer ut som om vi skulle angöra en norsk hamn, bergstopparna snötäckta!

Inga valar tyvärr och endast två delfiner som kom och sade hej en snabbis. Imorse hörde vi dock konstiga ljud när vi gick ned i båten, det var delfiner som ”pratade” med varandra, har vi aldrig hört förut i båten. Tyvärr var det becksvart ute så vi kunde inte spana efter dem.

Det mesta är stängt i Spanien, tydligen helgdag såväl fredag som måndag så vi skall ta beslut imorgon om vi åker hem till Sverige på redan måndag eller tisdag.

Trevlig helg alla ❤

Första advent

Hoppas att ni alla har en mysig första advent, det har vi. Blå himmel (iaf ett tag..), Vinterstudion på iPaden och ikväll eller imorgon bitti får vi besök av Joakim som bilar ner till Portugal.

Sällsynt syn…


Med risk för att jag jinxar det så avslöjar jag det ändå, planerna är att lämna La Rochelle onsdag morgon och gå mot Gijon, ca 250 distans. Prognoserna blir alltmer samstämmiga så väderfönstret känns bra och med lite tur får vi se val. 110 distans (ca 200 km) västerut från La Rochelle är det 200 m djupt, ytterligare 30 distans västerut är det 4800 m djupt, hisnande. En tredjedel av vår rutt kommer vi att befinna oss över kontinentalsockelns djup där valarna tycks trivas.

Här framgår kontinentalsockelns gräns tydligt


La Rochelle har funnit en säker plats i våra hjärtan och även om siktet låg på Lagos i december är vi glada över att ödet förde oss hit. Vi återkommer gärna men även till Bretagne och Normandie, varför inte på sommaren och då landvägen. Det är nog inte så kul att trängas med alla andra i marinorna i juli/augusti.
Bassin des Yachts, där vi ligger, är nog nästan omöjligt att få plats i under högsäsong. En fantastisk, men liten marina, som knappt förändrats på 170 år!!!

Inte mycket som förändrats runt Bassin des Yachts på 170 år


Vi är fortsatt fascinerade av tidvattnet och hamnplatserna utanför slussportarna är helt utsatta för tidvattnets svängningar. Slussportarna är öppna ca 3,5 timmar två ggr om dygnet vid högvatten och gångbron öppnas på begäran. Under vår tid här så har den endast öppnats två ggr, snacka om lågsäsong.

Broöppning, första parkett
Lågvatten
Högvatten, lite drygt 5 meters skillnad


I veckan hade vi vår första och enda sömnlösa natt (i La Rochelle dvs…), det blåste dryga 25 m/s i byarna och när slussportarna öppnades så gick det vågor även härinne trots det skyddade läget.
Dagen efter ovädret var det plötsligt febril aktivitet, män i gula västar sprang omkring och satte upp skyltar, Water Gates och sandsäckar lades ut, trafik dirigerades om. Hade vi missat nåt i väderprognosen? Pulsen lade sig snabbt när vi förstod att det var en övning…

Här kan ni se ett exempel på hur den fungerar https://youtu.be/nuoFdkpH_-4

I februari 2010 drabbades bl a La Rochelle av en flodvåg då orkanen Xynthia drog över Biscaya. Den stora marinan Minimes drabbades hårdast då den ligger vid inloppet till staden men även ”vår” marina drabbades svårt, bryggor och båtar trycktes upp på land. Sedan dess har man regelbundna övningar för att vara förberedda nästa gång en orkan närmar sig.
La Rochelle har en intressant historia, den starka anknytningen till Englands kungahus sedan 1100-talet och diverse ingiften har satt sin prägel på staden och dess position som en av de viktigaste hamnstäderna i Europa. På 1200-talet var La Rochelle den viktigaste Europeiska hamnen på hela Atlantkusten. La Rochelle blev slutligen franskt i slutet av 1300-talet men förblev självständig i vissa avseenden. Under 1500- och 1600-talen härjade religiösa krig mellan katoliker och protestanter och La Rochelle blev ett av Europas starkaste protestantiska fästen. 1685 fastslog Louis XIV slutet på religiös frihet. Många protestantiska fransmän flydde religiöst förtryck och bosatte sig i Holland, Tyskland, England men framförallt Nordamerikas nordostkust. Sextiofem procent av de som bosatte sig i New France (Quebec med omnejd) var från Charentesregionen. Den intresserade kan läsa vidare här https://frenchmoments.eu/la-rochelle-history/

Podcaster har blivit ett troget inslag i vår vardag, vi delar här med oss av våra favoriter och ett avsnitt (av många) som vi rekommenderar. Vi vill gärna att ni delar med er av favoritavsnitt av poddar ni följer. Gör det i kommentar nedan eller i FB-gruppen Hatomi.


Nu skall vi gå på Automatamuseet, Fredriks kusin Marcus lär bli avundsjuk 🙂


P3 Dokumentär https://aca.st/df13c9
P1 Dokumentär https://aca.st/7a5c82
Myter & Mysterier https://aca.st/09eb58
P3 Dystopia https://aca.st/006de1
P3 Låten https://aca.st/cd5b88
P3 Musikdokumentär https://aca.st/2dea45
Radiosporten Dokumentär https://aca.st/62c8e3
Dumma människor https://aca.st/5e23e2
Konflikt https://aca.st/285065
Europapodden https://aca.st/8a5dc7
USApodden https://aca.st/02786d
What Trump Can Teach Us About Con Law https://aca.st/b35805

Den ädla konsten att bryggsegla

Tiden flyger iväg, vi har nu snart varit i La Rochelle en hel vecka! Färden från Brest gick smidigt, vi fick ännu mindre vind än utlovat och dessutom lite annan riktning (rakt i nosen) så vi fick stötta med motorn en del för att garanterat nå La Rochelle innan nästa vindomgång skulle drabba. Visst, vi hade kunnat segla och gått till en annan närmre hamn men vi kände stort behov av att tillryggalägga lite distans. Natten till måndag slog vi återigen på motorn, denna gång för att kunna ta oss igenom ett stim av trålande fiskebåtar, varav åtminstone en, inte hade AIS, tur att vi har radar…

Och så här höll det på, nya båtar dök upp hela tiden på AIS och radar…

Vi anlände till Port des Minimes, en gigantisk marina om 70 hektar och 15 km bryggor, 5000 båtplatser, varav 300 är gästplatser. Vid incheckning bad vi om att få ligga i den inre hamnen, Bassin des Yachts, och det gick bra men vi var tvungna att invänta högvatten till kvällen. Vi tog en tupplur och gick en långpromenad i hamnen bara för att upptäcka att på grannbryggan ligger Sailing Yacht Ruby Rose, Fredriks favorityoutube—ares båt. Han blev lite starstruck bara av att träffa båten <3.

Säljer sin Southerly 38 och letar katamatran. De bor heltid på båten och vill ha mer utrymme och genomför just nu en mkt ambitiös utvärdering av olika båtar, dessa utvärderingar lägger de upp på youtube

La Rochelle och Bassin des Yachts är så fint att man tappar hakan, vi är glada över att vi är här.

Vår utsikt om babord
Utsikt rakt föröver
Samma vy dagtid
Finaste marinakontoret 🙂

Vi fick i princip den sista lediga platsen och ligger precis innanför slussporten. Bredvid oss ligger båtar som ligger här hela året, de ombord talar i princip inte engelska. En morgon stod grannfrun på bryggan och knackade argt på vårt skrov. Vi hade tydligen tagit hennes eluttag, hon tillåts tydligen använda två stycken eftersom hon har småbarn. Nåväl efter lite dividerande så fick vi ta hennes 6A uttag och hon ”vårt” 6A som fungerade dåligt då säkringen slog ifrån hela tiden. Hon och en annan långliggare har lagt beslag på de två 10A uttagen. Nåväl, efter några dygns provande så har vi funnit bra rutiner. Vi laddar batteribanken under natten, då slår vi av varmvattenberedaren. På morgonen går vi ut och kopplar om så att värmefläkten är direktkopplad på stolpen annars går säkringen igen. Varmvatten fixar vi när batterierna är nästan fulladdade, då klarar säkringen belastningen och vi kan ju alltid köra båtens dieselvärmare. I början slängde fransoserna ilskna blickar varje gång vi närmade oss stolpen för att koppla om men nu har de sett att de kan lita på oss Hahahaha.

Hatomi första båt till vänster innanför slussporten. De två fyrarna till vänster och höger i bild lyser i mörkret och bildar enslinje vid insegling La Rochelle

Som ni förstått vid det här laget är vi inblåsta här, mer om det senare, så vad göra? Jo vi tog en tripp till Bordeaux. Hyrde bil på Sixt och chansade på deras hyrbilsroulett och fick en Audi A3 till priset av en Peugeot 308. Vi körde till Cap Ferret som ligger längst ut på en udde vid inloppet till Arcachonbukten, magiskt vackert även här. Cap Ferret är delvis nationalpark så vi fick inte gå på stranden men väl bevittna naturens skådespel. Det blåste inte särskilt mycket denna dag men se vilka vågor som skapas bara av att tidvattnet på väg ut möter lite vind. Det går vilt till i dessa trakter…

Mycket lite vind och tidvatten möter varandra OUCH!
Titta till vänster i bild, helt lugnt och sedan vatten möter vind

Sen eftermiddag, anlände vi till Hotel Singulier, ett charmigt nyöppnat litet hotell med 7 rum. Väldigt fint rum men… badkaret mitt i rummet 🙂 Vi gick på Cité du Vin muséet och blev imponerade av deras höga multimediaambition. Normalt är vi vänner av teknik men här tog den överhanden på bekostnad av innehållet. Nåväl, lite nytt lärde vi oss allt!

Dagen efter promenerade vi runt i Bordeaux innan vi bilade norrut för ett besök på Chateau Ormes de Pez i St Estephe.

En av många vackra platser, spårvagnsallé
Saint Andrékatedralen

Vingården ägs av familjen Cazes som även äger flaggskeppet Chateau Lynch Bages. Normalt sett så är det Lynch Bages man besöker men vingården genomgår en stor renovering så Ormes de Pez används för tillfället. Vi välkomnades av Kerstin (fransyska) som gav oss en intressant inblick i slottens historia och dess vinmakning. När Fredrik påpekade att vi var förvånade över att det var så platt terräng (vi jämför med Sydafrika, Italien o Spanien) så påpekade hon stolt att denna vingård befinner sig på regionens högsta punkt hela 25 m öh, så det så! Avslutningsvis fick vi prova Chateau Ormes de Pez och Chateau Lynch Bages 2009.

Kerstin och en relaxed Fredrik
De flesta vinstockarna hade tappat sina löv, inte dessa dock

Visst är den vacker deras logo? Den föreställer en almträdkrona och i den göms, ja hur många fåglar hittar ni?



Helgen har vi tillbringat framför iPads och curling-EM, vilken TV-sport curling är OCH vilka fantastiska lag vi har, WOW!

Förra året samma tid var vi på plats i Tallinn, nu i sittbrunnen var det ungefär samma temperatur som i ishallen…

Vi har även turistat i tornen vid hamninloppet och den äldsta bevarade medeltida fyren i Europa. Fyren använde man från 1500-talet och en bit in på 1800-talet som fängelse och det finns mycket bevarat från den perioden, exempelvis graffiti som fångarna gjort. Fantastiska mästerverk utkarvade bl a med hjälp av kedjorna de var fjättrade i.

Han är inte så bister som han ofta ser ut på bild, han skyller på solljus i ögonen och att han inte hittar sina solglasögon
Ett av många fantastiska graffitikonstverk

Slutligen så en väderleksrapport: vindarna har i stort varit S, SV och V sedan vi kom hit. Våghöjden i området mellan oss och Bilbao har legat på 3-4 meter huvudsakligen från väst. Om vi tittar framåt den närmaste veckan så är det svårt att hitta nåt’ lämpligt fönster, vi behöver knappt 1,5 dygn för att ta oss till Bilbao och dessutom vill vi ju ha lite marginal på detta. De öppningarna finns inte och de olika prognoserna t ex PWG och ECMWF visar väldigt olika 😦 Efterkloka vet vi att det hade gått bra att gå direkt mot A Coruna istället för den långa vägen via La Rochelle och Spaniens norra kuststräcka. Det är alltid lätt med facit i hand och då vi inte har satellittelefon så vi kan ta ned prognoser under färd så tycker vi inte att det varit värt risken. De flesta av oss vet att det visst går att segla i denna vind och dessa vågor men till vilket pris? Båten tar stryk av att dunka fram i grov sjö och oberäknelig vind, vi har ingen dead-line och är inte ute efter att uthärda om vi inte kan hjälpa det. Men med det sagt, när vi längtar efter lite varmare väder så vi läser syster och svågers blogg bushpoint.se och påminns om hur varmt och skönt det kan vara, även om de klagar på att det är för varmt i Guatemala, hahahaha.

Vi spanar i sociala flöden och ser att det så ”smått” börjar pyntas med stjärnor, adventsstakar och tom granar. Här i La Rochelle vill vi inte vara sämre och även om vi (ännu) inte adventspyntat så har staden vackert att bjuda på.

Close encounter of the dolphin kind och så en liten…

Vi kunde inte låta bli att bjussa på ännu en lite delfinfilm, hoppas att ni inte är trötta på dem redan.

Hemmavid händer inte mycket, ibland får vi sms om att något/någon befinner sig i vår trädgård. Oftast är det bara denna lilla filur 🙂

Det ser visst ut som om några kubik eklöv behöver krattas ihop … Vår granne Birgitta har iaf skött sig 🙂

Nu när vi ändå är inne på ämnet djur och natur så bjuder vi på ett gammalt klipp som ger hopp om ljusare tider, framåt maj nån’ gång. Knipor är roliga fåglar att observera. I början av maj börjar de parvis cirkulera runt vår tomt för att inspektera holkar och håligheter i ekarna. Emellan rundturerna landar de på vattnet utanför och, gissar vi, överlägger om vilket bo som verkar bäst och gnäller över att ”Bertil och Marie Knipa hade lagt belag på den bästa holken, i år igen…”. När honan lägger ägg så pågår det över en period på nästan två veckor. Efter varje lagt ägg bäddar hon omsorgsfullt om dem och flyger ut för att sedan återkomma efter 1-2 dygn för att lägga nästa. Honan ruvar ca 4 veckor och när ungarna kläcks så är de endast kvar i boet 1-1,5 dygn för att sedan kasta sig handlöst ner mot marken, tuffa krabater ❤

Vi hade en holkkamera och lyckades med konststycket att fånga ögonblicket då de lämnade boet. Knipmamman betedde sig lite annorlunda den morgonen så vi misstänkte att något var på G. Således riggade vi videokameran ute oxå 🙂